Sushi-stället Depå på nian i Gävle har väldigt trevlig meny, god mat osv.

Och nästan all personal är fantastiskt trevlig. Utom killen med asiatiskt utseende som varit med sen det låg på Nygatan.

Han är knappt talför, utom när han skällerpå sin personal inför kunder.
Han glömmer bort ordrar när det är mkt att göra och tja… han sprider typ anti-stämning.

Vissa lördagar är det bara så dags att åka till Norrala.
Idag är en sån.

Här är några symptom på grupptänkande:

1. Gruppen har en illusion om osårbarhet som skapar överoptimism

2. En illusion om att gruppen arbetar logiskt och med en "hög etik och moral". Man granskar inte sina beslut varken etiskt, moraliskt eller logiskt.

3. Eventuell kritik (intern/extern) bemöts med kollektiva rationaliseringar och bortförklaringar

4. Inom gruppen förekommer självcensur. Medlemmar undviker att framföra avvikande åsikter

5. Gruppen lever i ett illusoriskt samförstånd, en känsla av att alla beslut fattas i koncensur

6. Enskilda medlemmar känner sig tvingade att följa majoriteten för att inte skada gruppens sammanhållning.

7. Självutnämnda "åsiktspoliser" framträder om enstaka medlemmar uttrycker tvivel eller kritik.

Och nu helgens tävling: Vilken grupp (även kallad sekt i en kvällstidning nyligen) skulle klockrent kunna beskrivas på det här sättet?!

Jag gör någon typ av svampgryta till mat.
Jag lagar i alla fall själv.

Helt som en överraskning kom Markus till mig.
Vi åt sushi och popcorn.

Nu ska jag göra grupper till Elevens val.

1. Varför måste jag alltid slänga en massa mat?!
Jag glömmer ofta frysa in bröd t ex. Kanske ska köpa mindre förpackningar. Idag slängde jag en halv mjukostförpackning och en helt oöppnad hårdost. Igår en halv påse bröd… Inte bra!

2. Jag går en ledarutbildning med mitt jobb. Och jag blir inte förvånad när jag blir lejon eller haj i olika tester. Eller när jag hamnar extremt långt uppe eller nere i ett hörn. Jag vet att jag är lite målinriktad och sätter det framför att alla ska vara helt mjuka som persikor. Det är dock inte samma sak som att jag är en elak jävel. Det vet alla som känner mig. Tvärtom är jag väldigt snäll och kul.
Poängen är egentligen att jag vet allt det här… och eftersom jag vet det är jag lite mindre vass nu än för typ fem år sedan. Lite tråkigare också.

Inom kort tid har jag nu lämnat två uppdrag.
I torsdags handlade det om styrelsen för SSU Gävle.

Ikväll handlade det om ordförandeskapet i IOGT-NTO 21.
Jag fick tulpaner och tårta.
Det känns bra men lite märkligt.
Det är ju ändå så viktigt… men det har liksom inte varit roligt.

Jag sitter kvar på jobbet och skriver omdömen.
Mina ögon svider.
Det är jobbigt och gör ont.

Den här sitter på skyltfönstret till Bagarmossens blombutik.
Känn pressen.

Ikväll har vi varit på Markus brors 30-årsfest. Alltså missade vi deltävlingen ikväll, men helt utan att ha hört låtarna kändes det kul med outsidertjejen som en av finalisterna. Och The Ark också. Får väl se en repris imorgon. Om jag är vaken då.

Nu sjunger Markus en sång om att jag är en stridsvagn. Som om det skulle provocera mig…