Idag är det nämndsmöte, men vi har lunch nu och jag är hemma och äter gröt.

Det är gott och nyttigt.

Om jag står på mitt köksgolv och lagar mat, och så borrar de i väggen i våningen under, då kittlas det i mina fötter.

Kicki har under politikerföraktinlägget skrivit ett lååångt inlägg till mig, jag svarar så här så hon inte missar det.

Mammaförakt

Frodas bland ännu-icke-mammor, frodas bland alla som istället för att kunna förstå det fantastiska inte tycker att det är nåt speciellt att ”ha klämt ut en unge”. Som för att citera en tjej på http://elinlundgren.webblogg.se/ ”att göra barn är inte så himla svårt, faktiskt ganska enkelt, så det är inte nåt helt fantastiskt man gjort. Klämt ut en unge har massor gjort. Och det är inget unikt att torka skit eller inte vet jag”.

Ännu-icke-mammor.. det är just det… att kvinnor defineras utifrån att ha barn eller inte. Antingen är man alltså en mamma eller en icke-mamma. Ingen person. Och det är ju inte särskilt svårt att göra barn om man inte har några medicinska problem. Det står jag stenhårt fast vid. Och tänk om man inte tänker eller kan skaffa barn, då kan man aldrig går från ännu-icke-mamma till mamma, har man misslyckats med livet då?

Tyvärr är det inte bara gubbar utan också unga kvinnor, icke-ännu-mammor, som ofta har förmåga att snabbt ta till krafttuttryck som kan säga det och på allvar mena det.

Det är klart jag på allvar menar huvudpoängen i inlägget. Att det är trist med mammor som är mammor och inte längre en egen person. Den åsikten kommer jag alltid att ha. Även om jag skulle råka få fem barn.

Jag vet inte hur många mammor vi har i Sverige. Det måste vara tusen och åter tusentals. Som älskar sitt barn högst av allt på jorden, är stolt och oändligt tacksam över att få ha blivit mamma till just denna underbara unge. Torkar snor, vaknar 17 ggr per natt, aldrig sover 10 timmar och ”får en injektion av alla möjliga pigghormon”, sätter sig in i fp och tfp, läser på vilken som är bästa försäkringen, lagar mat enligt kostcirkeln, torkar tårar och tröstar, berömmer och uppmuntrar, är trygghet och kärlek, ritar och bakar och cyklar och älskar och oroar sig till döds, för att allt ska gå bra i livet för sitt barn.

Vi har så grymt många mammor som sköter sin mammauppgift föredömligt och som lägger ner massor av tid och energi på att göra det underbart för sina barn. Helt otroligt bra. Det är inte problemet. Eller nåt fel i det. Tvärtom är det helrätt. Sen tycker jag det är synd att vi inte har lika många pappor som fungerar på samma sätt, eller som kanske får rum av mamman att göra det.

Ensamstående mammor är mina hjältar. Papporna som lämnar dom rätt mycket av hatobjekt.

Då är det ganska provocerande när unga intelligenta icke-ännu-mammor fnyser i bloggen och säkert på andra ställen över ”småbarnshelvetet”. Eller kanske folk i ens närhet som sedan ändrar sig och säger att det handlar ju inte om dig Kicki, men andra. Sure.

Egentligen är kanske småbarnshelvetet fel som rubrik, det det handlar om är inte barnen. Barnen är inte på nåt sätt problemet. Barnen är söta och roliga allt som oftast och helt oförarliga absolut.

Men jag tycker och kommer alltid att tycka att det är tråkigt, tragiskt och andra negativt klingande ord när tjejer som får barn lägger hela sin identitet i att vara mamma. Allt roligt och skoj som den var innan försvinner och den kan bara prata och barn och barnmat och annat relaterat. Lite lustigt när de vill göra det med mig för de lär inte få så mycket gensvar. Jag ger barnmat till mina råttor, men det är inte så mycket att diskutera på nåt sätt. Och det styrker min tes att de är så inne i detta med att vara mamma att de inte ens märker att man inte är intresserad av var sparkbyxort är billigast. Jag har inte nolltolerans, när saker är nytt och spännande vill man ju prata om det, det förstår jag väl. Men gräns, det finns en sådan och en del som blivit just ”Jag är mamma” verkar inte förstå att det finns en det.

Lyft de feta klagande rövarna och bli mamma själv – eller inte.

Just här går det faktiskt inte att använda det uttrycket och byta ut mina ord. Livet handlar liksom inte om att vara mamma eller inte. Det handlar om att göra olika val. Det kan vara att skaffa barn på lämpligt sätt till exempel, grejen här är att om jag skulle få barn, skulle jag stå fast vid min åsikt om att jag inte vill att kvinnors personlighet ska utraderas för att de blivit mamma. Det är just bara sorgligt. Tycker inte du det?

PS Jag läste ditt inlägg för flera dagar sen och bestämde mig för att inte svara. Men efter ditt nya inlägg om politikerförakt kunde jag inte låta bli att ge dig en passning tillbaka. 😉 Did _you_ give the world some love today babe?? DS

Jag är kärleksfull nästan hela tiden.

Jag har tittat på curling 45 minuter ikväll. Jag kan fortfarande inte riktigt reglerna.
Men de var duktiga.

Vi ska pyssla. 7 mars, oj vad det ska pysslas.

Jag tycker det är så drygt och jobbigt med mammor som identifierar sig främst som mammor.
Inte som en person som tycker saker eller som gör nåt intressant, utan som nån som fött barn.
Att göra barn är inte så himla svårt, faktiskt ganska enkelt, så det är inte nåt helt fantastiskt man gjort.
Klämt ut en unge har massor gjort. Och det är inget unikt att torka skit eller inte vet jag.

Observera:
-Jag tycker om barn
-Jag är inte sur för att jag inte har några barn

men när någon förlorar sig själv för barnen, då är det inte roligt. Lyckligvis gäller inte detta någon i min omedelbara närhet just nu.

Och nej, om jag någonsin väljer att få barn på något sätt, så kommer jag vägra vara hemma mer än halva tiden och jag kommer inte att ge upp allt för mitt barn, även om det kommer att vara viktigast i världen. Kul att vara en unge som mamma gav upp allt för… nä. För det är ju oftast mammorna som gör det.

Ta greppet, ut och jobba så ni slipper få asmkt sämre pension än era män och hamna på efterkälken på jobbet.

Dessutom är det förbannat många, alldeles för många, som är kassa föräldrar vars barn får må skit. Främst pappor. Och det är ju korkat av mammorna att skaffa barn med dessa pappor.

 Ett av världens sötaste barn.

Jag är nog den som kunde säga att den här dagen är en kommersiell dag, men inte tjata om det. Det stör mig inte heller och jag har ju tex skickat ett kort till min mormor.

Jag fick en fantastiskt roligt kort av Elin idag med mig och Ullie på, jag citerar från baksidan:

"Tänkte att du ville beundra dig själv lite som omväxling, du måste sluta förminska dig själv som du så ofta gör(an).

Haha, okej. Lite internet, men just därför så fantastiskt roligt. För övrigt så gör jag en Göran ikväll, om en stund.

Men det här tycker jag man verkligne borde uppmärksamma:
– Alla svältandes dag
-Alla bostadslösas dag

Läste om lite ismer i en samhällsbok idag som låg uppslagen på arbetsbordet bredvid mit tpå jobbet. Mycket flyktigt. Beskrivningen av socialimsen är härlig.

Minska klyftorna, minska klyftorna!