Okej.

Elin berättade för mig att som singel lär man sig att bli väldigt kreativ. Och banne mig, det är sant. Aldrig i mitt liv har jag tidigare ansträngt mig så mycet för att träffa folk. För annars är man ju ensam liksom. Idag har jag efter jobbet fikat med Åsa. Berättade allt nödvändigt. Sedan tvättade jag och tänkte att jag kunde leka med Jenny efteråt. Och det kunde jag, om jag följde med ut. Självklart! Så vi var ett glatt gäng med lärare från olika skolor som spenderade kvällen på Söderhielmska och hade otroligt trevligt. Inser att jag faktiskt känner en massa folk i Gävle, som lyser upp när dom ser mig och kommer fram och pratar. Dessutom var jag så tjenis med serveringspersonalen att jag fick gratis cola … som värsta coola tjejen. Men jordnötterna var slut så vi köpte på andra sidan gatan.

Jag hatar verkligen trubadurer. Jag förstår att dom sjunger mot betalning och så, men nog verkar det väl ändå som att de njuter av att för tusende gången dra av Stand by me… Jag är skeptisk! Dom kan väl spela i sitt vardagsrum istället, för jag vill inte höra!

Inte många gånger de senaste månaderna har jag somnat före midnatt, inatt blir inget undantag. Därför kan jag med sicherheit säga att jag kommer att vara trött imorgonbitti. Men jag är ju så cool, så det skiter jag i. Finns inga elever att se glad ut för, bara olika lärare. Och de kräver inte så mycket.

 Grattis Lina 17!

Om en halvtimme så!

Då sitter vi i gympahallen igen. Lyssnar på skönsång och framförallt ser de coolaste hiphoparna dansa. Vi lärare har bestämt att vi ska gå en kurs i det i höst! Shit vad kul det blir. Dessutom öppnar de en ny pysselaffär i Gävle i höst med kurser. Ojojoj så skoj.

Det är töntigt att skicka blankmess till mig bara för att kolla läget. Jag har slutat svara på sådana nu. Ring eller mejla istället. Jag är skitbra på att svara på mejl.

 Sov oerhört gott inatt. Somnade medan Jocke pratade. Bad om ursäkt. Somnade igen. Nu åker han norrut precis hela sommaren. Hej då! Och kram!

 Jag har värsta snygga blusen som jag köpte till Saras student för tre år sedan. Nog inte haft den sen dess men nu funkar det så bra så.

 Den blomstertid nu kommer. Ihhhhh!

Idag såg jag detta omtalade program. Lite för att Emil sa att det var en tjej där som var snygg. Men jag minns inte vilken, eller varför. Jag vet bara att det borde sändas senare på kvällen. Så det så!

Trollandet gick bra. Efteråt dukade jag i en timme och pratade med Sergio i telefonen under den tiden. Mycket bra utnyttjande av tiden. Gick till Susanne och klappade på Joel och duschade, innan vi drog oss tillbaka för stora middagen. Man förstår när man ser dom att det kommer att bli folk av dom här eleverna också. Skönt. Fast trist att dom inte fattar att vi har ordnat middag med trerätters och värdpar och grejer för deras skull … och att lite samarbete från deras sida underlättar.

Mötte Jocke i parken på vägen hem och tog en sväng förbi macken. Nu har vi sett lite TV och jag har bestämt att vi ska sova framför TV:n. Jag är jättetrött, men jag börjar inte förrän 0930 imorgon så det kunde ha varit värre.

Höga klackar idag. Akta!

Jag har käkat lunch och sitter iklädd afrikansk dräkt. För att om ett tag föreställa ett troll. På ska också smink och luddigt grönt tyg runt huvudet. Också detta är mycket marginaliserat i lärarutbildningen. Hur man är trollig. Inte bara för kul alltså, utan för att jag ska stå i skogen och kasta kottar på niorna. Moget liksom.

Sjuorna och åttorna har gått hem för sommaren och de är så glada. Fint klädda i kjolar och ljusa skjortor var dom. Tror dom är lika glada i höst när vi ses igen. Ska bli lite kul att se vilka ämnen/klasser/grupper det blir för mig då, för det händer ju lite saker på den fronten.

 Mest av allt önskar jag mig en liten ponny. Som älskar mig.

När man har ett fokus, då blir man glad. Särskilt om man som jag, inte har haft det på väldigt länge. Idag så sade det klick. Träningen var fantastisk, kroppen orkade hur mycket som helst. Stor händelse i det lilla livet. Öppning med nya möjligheter på jobbet hände. Man blir helt fnittrig av det. Dessutom skrev jag en krönika och strök kläder. Och hann med två långa telefonsamtal. Man kan tycka att det är pytteprylar. Det tycker jag nog själv egentligen också, under vanliga omständigheter. Fast jag har längtat efter mitt fokus och mina superkrafter och nu är dom på gång igen.

Läste Bon. Och intervjuer med lite olika. Kent till exempel. Jag skulle också vilja vara sådär svår. En hård nöt att knäcka. Det är jag inte. Jag skulle aldrig någonsin kunna göra ett svårt intryck. Å andra sidan. Jag vill inte vara svår. Svår är så jobbigt. I längden. Det ska vara vitt och fluffigt och lite rosa kanske. Bubbligt. Då är det som bäst. Och så ska man skratta så man får ont i magen. Inte sitta i ett hörn och betrakta världen och skriva om den i en skitnödig dikt. Fast man gör ju som man vill.

När man går lärarutbildningen är det ont om kurser i brännboll. Den korrekta brännbollen. Därför kan det bli så att lärare har olika regler på olika planer och när eleverna på Soffanspelen byter plan uppstår förvirring. Just precis vad som hänt. Därför valde jag att under en stund avvika för att istället göra klart intygen för mina söta elever som suttit i elevkåren under hela läsåret. Det blev rosa. Som sportbilagan. Som min favvofärg. fick dessutom tag på Bengt direkt för signering. Inte varje dag man har sådan tur. Fast min underskrift blev jätteful eftersom mina händer fryser fortfarande och är helt stela.

För övrigt så bryter man inte spelet och de som springer får gå tillbaka så fort man tagit en lyra, man fortsätter ju som vanligt. Är inte det självklart? Vad lär sig eleverna på idrotten nu för tiden?

Mina Rigaelever frågade om jag köpt MP3 nu, eftersom de såg lurarna på min handsfree eftersom jag använder den till radion mkt. Men det har jag inte. Fast jag har ju konsulterat massor av expertelever och lite andra experter så jag vet ju vad för spelare jag ska köpa. När det blir av.

Det är ett skönt jobb det här, ibland får man alltså stå ute på gräset en heldag, med avbrott för många kafferaster om man är sådan. Och det är ju inte jag, så jag är mest ute. Hela den här veckan at work är bara skoj och tjo och tjim. Så måste det väl vara ibland.  

Jag sov rätt okej inatt. Trodde det skulle bli en sån kallsvettningsnatt igen. Icke. Bra! Däremot vaknade jag och var klarvaken klockan fem när DN kom. Och det var tur, för då stod min väckarklocka på halv två, vilket den ju inte var, så jag ställde mobilen istället. Tur, jag vill inte komma för sent till jobbet för första gången i mitt liv heller. Synd att min gamla väckarklocka inte är kvar för den var bra, men det var en kille som typ hade sönder den. Av misstag visserligen.

Nu så!

I två timmars tid har jag nu varit hemma hos mig. Vad har jag fått gjort? Tja, mest pratat med folk på msn men också i telefonen.

För ett tag sedan pratade jag med Lina, min syster om hur det var att bo i Norrala "på min tid". Det var minsann annorlunda. inga äldre syskon som hjälpte till att skjutsa nånstans, inget Internet, tre kanaler på tv:n, inte nån dator ens… och så inte så omtyckt om man pratade länge i telefonen. Det kanske låter banalt, men jag ser verkligén vilken skillnad det är för henne att bo där jämfört med hur det var för mig. Obs! Inget som helst klag! Tvärtom, poängen var att inte gick det tid till att sitta vid datorn, man umgicks på riktigt istället.

Jag är nöjd med att ha spenderat en dag där, och dessutom nöjd över att på egen hand gått igång bluetooth-funktionen mellan mobilen och datorn igen. Lite stolt också. Man knappar och fepplar lite, och tänker logiskt så går det rätt bra! Därför kunde jag också få med mig och Els-Tore, fast han hatade att vara med på bild idag. Men älskade att bli släppt på nytt bete. 

Läste boken på tåget, "Dansar Elias? Nej!". Ungdomsböcker är dom bästa. Det är liksom rakare och enklare skrivet, även om jag kan hantera Kafka.

Försökt fundera över hur jag ska lägga upp dom kommande veckorna, men det känns lite oklart. Fast hey… det gör ju inget. Det är en del av det nya. Det gör inget. Bara gilla läget.

Det är alltid problem när jag ska lära mig nya saker. Jag vill att det ska gå så fort. Och så om jag kanske inte fattar direkt kan jag bil helt galen. Fast det jag främst gör då är jag jag ser sur ut, inte så mycket farligare än så.

Nu ser jag lite sur ut för jag fattar inte riktigt hur jag ska göra med allt, men med ganska mycket.

På den här sidan alltså. Hur man ska redigera och så. Det är väl bra, så jag har nån hobby att sysselsätta mig med när jag inte gör nåt annat på nätet eller smycken eller potatistryck. Eller det där gamla med att rädda världen. Så att ni vet!

Inte ens jag kan låta bli.

Har sagt att jag inte ska göra det.

Det har gått rätt bra. Jag har aldrig köpt ett nätlinne och ingen Lars W-skiva. Men så är det ju så att det väl inte attraherar mig tillräckligt. Men allt som har med bokstäver och text är ju nåt jag gillar, så varför inte bara köra? Nå, nu kanske man tyckte det där var otydligt, men so what?

Inbillar mig att det finns rätt många som gillar mig rätt mycket och faktiskt är intresserade av vad jag gör på dagarna. Eller jag vet att det är så. För jag är ju också väldigt intressant.

Hur har jag firat nationaldagen t ex? Började vid midnatt med att jag och Lina laddade videon med Titanic. Kollade till lagom innan den riktiga tragiken började och sen somnade jag. Sara förbarmade sig vid halv två och typ ledde in mig till sängen. Skönt och snällt. Blev som en ostkrok sist jag sov på soffan. Idag hade hon mage att säga att jag snarkade som en minigris. Hade kunnat vara värre. Det finns galtar. 

Sara och jag har promenerat och varit på kyrkogården och spekulerat kring farbröder vi känner som ligger under stenarna. Fotat haven av maskrosor och kramats med Blues. Ätit pytt med rödbetor och pratat i telefonen med Frida. Bara bra saker.

Satt med almanackan och funderade över hur lägga upp sommaren. Kom egentligen inget längre än så. Fast det kändes okej i alla fall. Huvudsaken är jatt jag ska vara ledig.