Etikettarkiv: guldhamster

Nickel, lurigaste hamstern

Guldhamster, ett enkelt litet husdjur. Icke!
På förmiddagen i går ringde Markus. Eftersom några krukväxter var helt förstörda anade han att Nickel smitit ur buren -igen. Mycket riktigt.
Vi hittade henne sent på kvällen efter att ha gillrat godisfällan. I pysselrummet också denna gång. Ni vet, IKEAs metallskåp med hål för sladdar i botten. Hålen passar utmärkt för en hamster att ta sig in igenom. Och hitta garner och kartong att börja bygga bo med. Perfekt.
Ingen ska säga att hon inte är street smart men det är en pärs att var hennes matte. När hon väl är funnen är hon lättfångad eftersom hon är så tam.

Hur hon tar sig ur buren? Hon måste ha tränat cross fit för hon lär dra sig upp via burtaket från de få höga punkterna i buren. Eventuellt klara långa bitar armgång. Sjukt vältränad hamstertjej. Har nu vidtagit ytterligare åtgärder.

Hej då fina liljorna jag drivit upp själv från skott!
nickelbiten

 

Cindy och jag

Vi är de finaste av vänner.

5cind

Nog vet jag att det finns människor som inte vet bättre. Som tror att det inte finns någon personlighet i vad de ofta föraktfullt kallar för ”en råtta”. Det finns ju för tusan människor som inte ens tror att djur, något av dom, har några känslor till och med.

Men alla vi som gärna umgås med djur och kanske har förmånen att få ta hand om ett vet. Vi vet att det är stora individer som ibland paketerats i rätt små kroppar.

Det är något särskilt när ett djur som är så galet mycket mindre än jag visar den största tillit till mig. Som hoppar upp i min hand när jag håller fram den. Som när hon tröttar på att springa runt på ett golv kommer fram till mig och klättrar på mig istället. Som fastän hon skulle kunna bita sönder mitt kött aldrig har satt tänderna i mig så blodvite uppstått.

Det är rörande med en sån vänlig, liten filur. Att hon också är hysteriskt söt när hon tvättar sig, när hon badar sandbad och när hon gör lite taffliga hopp är en bonus.

Cindy föddes på Snögatans Hamsteruppfödning i Gävle. HÄR kan man läsa om Cindys kull och se bilder på henne och hennes mamma Kajsa. Bedårande naturligtvis.

Ingunn som har uppfödningen är väldigt duktig på att fotografera hamstrarna hon föder upp. Bilderna nedan är från hennes senaste guldhamsterkull och är tagna från hennes hemsida. Först när ungarna är tre veckor, sedan fyra veckor. Kika gärna runt på hennes hemsida själv för att se alla ljuvliga bilder. Spana in Snö, Månsken, Bris och Vind.

snög1 snög2

Och det där med att elakt kalla någon för råtta … En råtta är långt mycket smartare än en hamster (förlåt Cindy) och används till exempel för att nosa upp landminor där det behövs. Eller så kan man ha dom som husdjur som kräver mycket, mycket aktivitet. Som en hund typ.

Jag har haft råttor i omgångar, och här kan man se mig med två av dom på axeln även om den ena gömmer sig lite.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Cindy-rapporten

I söndags efterlyste en av partivännerna mer rapporter om Cindy. Det förstår jag, för även om man fick en om dagen är det för lite.

I går tumlade hon runt med kartongerna i badkaret. Det tycker hon är ganska kul, men inte lika kul som att gå i bollen.

Världens sötaste.

kart

Min vän Cindy

Cindy. Den lilla pluttan. I torsdags vaknade hon tidigt, redan vid 20-tiden, och pockade på uppmärksamhet. Det fick hon så gärna, jag hade saknat henne under Stockholmsnätterna. I vanlig ordning är hon nästan omöjlig att fota.

fyracindy

Nu har hon bott en vecka i sin nya, större bur som känns mycket bättre. Riktigt bra till och med.

Den är 96 x 50 x 30 cm.  Det ger en yta på 0,48 kvadratmeter. Minst rekommenderade yta är 0,12. Det är alltså skitlitet tycker jag. Här skriver Jordbruksverket om krav på burar för smågnagare.

När jag ser djuraffärernas burar ser jag att nästan alla burar som saluförs för guldhamster är rätt små. Dessutom säljs de ofta med hjul som är alldeles för små för en guldhamster (passar dvärgarna bättre) och med täta plasthus som inte rekommenderas.

Nu har jag sett en bra bur som jag hade satsat på om jag hade behövt köpa en till min gigantiska hamster. Flera våningar- men inte så hamstern kan falla långt- och där våningarna inte är av galler utan platta golv. Tassar ska inte gå på galler hela tiden. Botten är en djupare låda av glas med möjlighet att gräva.

Burar är dyrt, väldigt dyrt. Den kostade 1500 kronor. Smågnagare är ofta något som barn får, och föräldrar är sällan så intresserade av att lägga pengar på något som de bedömer som ett kortvarigt intresse. Det ställer till problem för den individ det mest berör, hamstern.

Hamstrar vill göra kul saker! De vill ha plats att springa på och de vill att det ska hända saker. Precis som så många andra husdjur.

Cindy är vansinnigt stark. I går byggde jag ganska hög inredning i hennes bur. Det leder till att hon kan hänga i taket och drar upp hela sin lilla kropp. I går roade hon sig också kungligt i den nya ”kojan” som hänger med band i takgallret. Den funkade också finfint som gunga visade hon.

Gårdagens besök i djuraffären visade skitsöta dvärghamstrar i ovanlig, ljusbrun färg. Till skillnad från guldhamstar kan de leva flera tillsammans i en bur.

dv

Dessutom hade de råttor. Bland annat två mycket pigga råtthonor som underhöll oss en god stund. Markus och jag gjorde genast planer för när vi ska ha råttor. De är så roliga och kräver helt andra saker än guldhamstrar. De är mer som små hundar. Lär väl återkomma i frågan.

För övrigt är det ganska ensamt att vara 36 år och intresserad av hamstrar. Finns inte många jämnåriga att prata med. Många undrar också hur det är med ”marsvinet”.

 

 

 

Cindy i sko

skocindyDet här är mitt djur! En konskevens av att förvalta henne är ändrade vanor. En är att sitta en hel del tid i garderoben. Det kan ju låta trångt, men det är en sån man kan gå in i. Ingen lyx eller så, ty jag bor i hyresrätt. Ni som är rädda för smågnagare och tänker att de skulle vara orena på nåt sätt kan lugnas med att hon aldrig kommer i kontakt med kläderna som hänger eller i lådor. Utom just de här skorna.

Garderoben avgränsad och därför säkert för en liten gulhamster att springa runt i och klättra på kartonger och annat som jag ställer dit.

I går var hon riktigt modig och klättrade hela vägen upp på min hjässa. Då fick jag avbryta läsningen för att fundera ut räddningsaktion eftersom jag inte kunde se henne. Vickade försiktigt ner henne på ett lock till skokartong.

Det här är de små äventyren. De allra bästa.