Etikettarkiv: Afghanistan

Stoppa utvisningarna till Afghanistan, olika texter

Det skrivs nu mycket om att stoppa utvisningarna till Afghanistan. Här är en del av det:

Anders Lindberg, Aftonbladet: ”Hittills har budskapet uppifrån varit att politiken ligger fast. Även regeringen hänvisar till Migrationsverket och något stopp för deportationer är inte aktuellt. Men det är en helt orimlig hållning. Sverige har en moralisk skyldighet att inte skicka ungdomar rakt in i döden. Det är dessutom inte deras fel att Sveriges regering drivit en flyktingpolitik som den tydligen inte trodde på. Att tusentals ensamma barn och ungdomar kom till vårt land berodde ju på att vi välkomnade dem.”

SSU Stockholm i Arbetet: ”Det är inte bara som medmänniskor vi är skyldiga att låta dessa människor komma till och stanna i våra länder. Det är vår plikt endast för den skuld vi själva bär för hur situationen har utvecklat sig i världen.”

Daniel Swedin, Aftonbladet: ”Svenska Afghanistankommittén varnar för att de ut- och avvisade afghanska ynglingarna kommer att hamna i sådan nöd och fattigdom att de pressas in i organiserad kriminalitet och paramilitära gäng. Det underminerar det biståndsarbete Sverige gör för Afghanistans säkerhet, utbildning och hälsovård. Om Utrikesdepartementet nu anser att ingen bör resa till Afghanistan, ska Sverige verkligen utvisa unga människor dit?”

Liljan Sjölund, Hela Hälsingland: ”När blev Sverige så fattigt, trångsynt, inhumant och korkat att vi befarar att undergången står för dörren för att vi ger amnesti åt en grupp asylsökande unga människor som vi redan behandlat så illa att vi hart när fått varenda människorättsorganisation efter oss? Tillfälligt stopp på utvisningarna är inte amnesti. Men det är ett steg i rätt riktning. Det kan rädda liv.”

Sofia Mirjamsdotter, Sundsvalls tidning: ”Det här handlar inte om att i övrigt förändra migrationspolitiken, även om den gott kan vara generösare än i dagsläget. Det handlar om att rädda liv, om att inte med berått mod tvinga unga människor till ett område dit svenskar avråds från att resa. Sverige har redan utvisat flera unga människor till Afghanistan, och för dem är det kanske redan för sent. Det är en skam, som kommer att följa oss för all framtid.”

Anna Norling, Arbetarbladet: ”Det har skett en avhumanisering. För hade regeringen kunnat skicka blonda, ursvenska ungdomar till Kabul? Släppt av dem i en stad där vare sig kriminalvårdens personal eller gränspolisen velat gå av? I en stad där terrorn är vardag? Det är svårt att tänka sig. Svenska ungdomar är ju människor. Med människovärde, som ska behandlas mänskligt. Men de afghanska ungdomarna har i den svenska debatten blivit något annat än människor. De har klumpats ihop till en oformlig massa, där vissa med samma bakgrunds felsteg, eller rena brottslighet, har blivit allas. De har misstänkliggjorts, hånats, föraktats.” 

Lena Melin, Aftonbladet: ”Verkligheten har alltså förändrats till det sämre men det har inte påverkat den myndighet som tar det första beslutet i den långa kedja som kan leda till utvisning. De står, åtminstone tills vidare, fast vid sitt beslut från december. Det är inte rimligt.” 

Svenska kyrkan och Rädda Barnen: ”Om inte Sverige vet hur situationen ser ut för barn och unga i Afghanistan och inte heller gör någon uppföljning av de som återsänts, hur kan staten då göra bedömningen att det är möjligt att utvisa personer till Afghanistan?”

Ulrika Kärnborg, Dagens Arena: ”I sin källare har hon en kille som sitter och gråter. Inget kan hon göra för att trösta honom. MaMal, som killen heter, har fått avslag på sin asylansökan och ska nu utvisas till Afghanistan, ett land där han aldrig har varit, där han inte förstår språket, och där säkerhetsläget, vilket även Migrationsverket konstaterar, har försämrats. Nu tvingas hon titta på när den som hon börjat älska som en son bryter ihop. ”Det här är Sverige idag”, skriver hon undrar om den tillit som håller samman oss individer till ett samhälle håller på erodera.”

Olika organisationer, Svenska Dagbladet: ”Redan i slutet av april uttalade Amnesty Internationals Afghanistanrapportör Horia Mosadiq att det är hänsynslöst av regeringarna att fortsätta hävda att Afghanistan är säkert att återvända till.”

Malin Rogström, Dagens Samhälle, ”Jag tänker så här: självklart behövs det insatser bland våra barn och unga i Sverige för att motivera dem att studera vidare, men det tar ju tid att få våra kullar av mellanstadie- och högstadiebarn genom hela systemet. Men då arbetsbristen är så akut borde det väl inte vara alltför långsökt att ta vara på den kompetens som ungdomarna, som har sökt sig hit från andra länder, har? Majoriteten av dem går ju redan på gymnasiet, är över 18 år, är flerspråkiga – de är inga obegåvade stackare som vi inte kan ha nytta av.”

Det kom ett mejl från 300 personer i dag

Texten nedan kom i dag i ett mejl. Det är skickat till de socialdemokratiska ledamöterna och är en rätt bra sammanfattning av läget. Det fanns också 300 underskrifter men jag väljer att inte publicera dem här. Jag orkar inte fixa typsnitt, storlekar och länkar men för er som vill hitta dit gör ni det ändå.

Hej!

Vi är ett stort antal yrkesverksamma och frivillighem som kommer i kontakt med ensamkommande ungdomar från Afghanistan, som skriver till er för att säga: Stopp, det räcker nu! Socialdemokraterna måste ta sitt ansvar, och stoppa de inhumana och skandalösa utvisningarna till Afghanistan.

Socialdemokraterna i Växjö, Kumla och Ljungby har redan tagit detta beslut, och flera andra socialdemokrater följer efter (http://www.smp.se/vaxjo/stoppa-utvisningarna-av-afghanska-barn/ http://aip.nu/2017/06/01/socialdemokraterna-maste-hitta-en-losning-ensamkommande-barn-och-unga/).

Vi som skrivit under detta brev, sympatiserar med rörelsen #Vistårinteuts krav på Amnesti för alla ensamkommande som varit i Sverige mer än ett år. Men på grund av att den rådande säkerhetssituationen i Afghanistan är så katastrofal, framför vi ett enskilt krav på att utvisningarna till Afghanistan bör upphöra omedelbart och att ungdomar i gymnasieålder ska ges permanent uppehållstillstånd.

Det försämrade säkerhetsläget i Afghanistan har säkerligen inte undgått någon av er. En god sammanfattning ges av Petter Larsson i Aftonbladet, http://www.aftonbladet.se/a/4p52q.

Mot bakgrund av denna klarläggande artikel vill vi påminna alla socialdemokrater om att det är dags för er att: Hålla era löften!

Ur Socialdemokraternas valmanifest 2014, under rubriken ”En rättvis värld är möjlig” står följande:

”Den som är i behov av skydd ska få en fristad i vårt land. Alla ska ha rätt till en individuell och rättssäker prövning av sina asylskäl.”

”Sveriges röst för fred, rättvisa och mänskliga rättigheter ska åter höras i världen. Vi vill göra mer för att sprida demokrati och frihet i världen.”

Stå upp för socialdemokraternas anda, och kräv omedelbart ett stopp på utvisningarna till Afghanistan! Situationen är dessutom brådskande då flera ungdomar sitter i förvar i väntan på att deporteras, samt flera andra ungdomar tvingas välja att frivilligtåka tillbaka, för att de inte vill placeras i förvar.

Eftersom vi tror att kunskapen om situationen i Afghanistan och de afghanska ungdomarnas möjligheter att stanna i Sverige varierar, vill vi i ett antal punkter klargöra situationen, samt ge fördjupande information om läget i Afghanistan för att tydliggöra det absurda i att skicka unga människor till ett land i misär.

Vi hoppas att dessa punkter underlättar för er att inhämta den information ni behöver för ett ställningstagande och att ni därefter instämmer med oss i att ett stopp av utvisningarna till Afghanistan är det enda humana och rätta. Som komplement bifogar vi länkar med källhänvisning för att visa faktaunderlag för våra punkter.

Tillägg: Den 11 juni rapporterades det dessutom om att: En ung afghan som tvångsutvisades till Kabul i slutet av maj uppges ha omkommit i ett terrorattentat. Enligt hans bror, som finns kvar i Sverige, ska han ha deltagit vid en begravning i Kabul när självmordsbombare utlöste tre sprängladdningar.https://www.blankspot.se/utvisad-fran-sverige-uppges-ha-dodats-i-kabul/# Afghanistan är inte säkert!

Punkt 1

Vad väntar dem som skickas tillbaka till Afghanistan? I en rapport grundad på Utrikesdepartementets bedömningar står följande: ”Mottagningssystemet är överbelastat och FN har varslat om en förestående humanitär kris. Den afghanska regeringen saknar generellt sett institutionell kapacitet och resurser för att hantera internflyktingar och återvändande från närområdet, och man är till stor del beroende av stöd från det internationella samfundet. En stigande andel av återvändande från närområdet lever vidare som internflyktingar i Afghanistan, enligt UNHCR. (…) Det stigande antalet internflyktingar och stora grupper av återvändande från Pakistan och Iran, i kombination med brist på sysselsättning och välfärdstjänster på landsbygden, driver på en snabb urbanisering, med framväxt av slumområden och risk för en försämrad levnadsstandard i städerna som följd.” (Se bilaga 2: Rapport från Utrikesdepartementet: Mänskliga rättigheter, demokrati och rättstatens principer i Afghanistan 2015 2016) Möjligheter för unga att få ett jobb är dessutom väldigt begränsade, vilket ytterligare försvårar situationen för unga återvändande. ”En stark ekonomisk inbromsning sedan 2014 har medfört en kraftig ökning i arbetslösheten i Afghanistan, i synnerhet bland ungdomar. Situationen förvärras av att landet har en ung befolkning med omkring 400 000 unga människor som tillträder arbetsmarknaden varje år. Regeringens bristande kapacitet för jobbskapande, framför allt för den unga befolkningen, är en källa till folkligt missnöje” (Se bilaga 2: Rapport från Utrikesdepartementet: Mänskliga rättigheter, demokrati och rättstatens principer i Afghanistan 2015 2016, se bifogad fil)

Punkt 2

Hur sker mottagandet när ungdomarna kommer till Afghanistan?

”De som utvisas till Afghanistan från Sverige tas om hand på ett boende i 14 dagar men måste därefter lämna boendet.” (http://www.corren.se/nyheter/inget-stopp-for-utvisningar-till-afghanistan-om4681724.aspx )

Björn Lindh som jobbar på biståndsorganisationen Svenska Afghanistankommittén i Kabul, berättar om stora problem för de återvändande ungdomarna:

” – Man måste klara sig själv i detta landet. Här finns inga myndigheter som tar hand om dig, så vad gör man då? Man får gå till en väpnad grupp, till talibanerna, eller så faller man in i kriminalitet och narkotika som ett sätt att tjäna pengar.”http://www.gp.se/nyheter/s%C3%A5-lever-ensamkommande-som-skickas-tillbaka-1.4170351 -De flesta av de unga pojkar som utvisas från Sverige och Norge kan inte sova på veckor. De har mardrömmar och undrar vad som kommer att hända med dem nu. De har inte sina familjer här, de är ofta i Iran, Pakistan eller Turkiet. De har inget socialt nätverk, inget ekonomiskt nätverk, det är så svårt för dem att överleva här. Inte heller Kabul är säkert, menar Abdul Ghafoor”.http://www.gp.se/nyheter/s%C3%A5-lever-ensamkommande-som-skickas-tillbaka-1.4170351 Läs också Niklas Orrenius artikel i Dagens nyheter, där han berättar om sin telefonintervju med tvångsutvisade 19-åriga Hamzeh Nouri, som anlände till Kabul samma dag som ett våldsamt terrrordåd.

Några brandmän försökte tvätta bort köttslamsor och blod från vägen. Illamåendet vällde upp, strupen snördes åt. Han ångrade att han åkt till platsen för terrordådet.” (http://www.dn.se/nyheter/sverige/niklas-orrenius-vi-har-en-skyldighet-att-ta-reda-pa-vad-som-hander-med-hamzeh/)

Punkt 3 och 4

Afghanistan är ett farligt land att leva och vistas i. Endast 3 av 34 provinser i landet räknas som trygga. Senaste året har flera bombdåd och självmordsattacker skett, se bild. Dock har dödssiffran för attentatet den 31 maj har stigit, samt det har skett ytterligare attentat efter den 31 maj. ”2016 dog fler än 900 barn och över 2 500 skadades i Afghanistan. När det gäller Afghanistan, varifrån de i särklass flesta ensamkommande kommer, konstaterar FN:s organisation på plats (UNAMA) att 2016 blev det värsta året någonsin när det gäller antalet civila offer. 7 920 civila skadades och 3 498 dödades av terrorattacker eller militärt våld. Av de som dödades var 923 barn. UD avråder alla svenskar från alla resor dit och Amnesty konstaterade nyligen att säkerhetsläget i Afghanistan har försämrats så kraftigt att inga flyktingar bör sändas tillbaka dit.” ( Se Bilaga 3 Parallella verkligheter) Dessutom är talibanerna på frammarsch och dominerar ca 50 % av landet. (https://www.svt.se/nyheter/utrikes/talibaner-vinner-mark-i-afghanistan).

I Migrationsverkets rapport Rättsligt ställningstagande angående säkerhetsläget i Afghanistan från december 2016, hänvisar Migrationsverket återvändande flyktingar till 3 olika städer i Afghanistan: ”Internflykt för personer som saknar nätverk kan vara relevant och rimligt framförallt till städerna Kabul, Herat eller Mazar-e-Sharif för vuxna män samt vuxna par, om det inte finns funktionshinder eller medicinska hinder.” https://www.migrationsverket.se/download/18.2d998ffc151ac387159194c4/1485556080197/RCSR5916.pdf Men i Kabul och Herat har det de senaste veckorna skett bombattacker med dödlig utgång och många skadade. http://www.aljazeera.com/news/2017/06/reports-explosion-strikes-afghanistan-herat-170606105233269.html / http://www.dn.se/nyheter/varlden/antalet-doda-efter-kabuldad-okar-kraftigt/

”UNAMA redovisade i slutet av april nya siffror som visar att Kabul nu är den farligaste staden i Afghanistan och Migrationsverkets representant i Kabul förflyttar sig i skottsäker bil och bor på ambassaden under rigorösa säkerhetsarrangemang. Samtidigt är Kabul den stad som majoriteten av de svenska deportationsplanen har som destination.”( Se Bilaga 3 Parallella verkligheter)

Trots detta fortsätter migrationsverket att ge avslag samt kräva att ungdomar på 18 år ska åka frivilligt tillbaka till Afghanistan.

För ytterligare källor, se:

https://www.migrationsverket.se/download/18.2d998ffc151ac387159194c1/1485556080208/RCSR5916.pdf

https://www.metro.se/artikel/talibanerna-rycker-fram-i-s%C3%B6dra-afghanistan-xt http://www.dn.se/nyheter/varlden/oro-for-regelratt-krig-i-afghanistan-efter-en-serie-attentat/

Punkt 5

Tisdagen den 30 maj deporterades 13 personer från förvaret i Åstorp till Kabul Afghanistan. Dagen efter skedde bombdådet som dödade över 150 människor och skadade flera hundra. http://www.dn.se/nyheter/varlden/antalet-doda-efter-kabuldad-okar-kraftigt/ När planet med de deporterade landade, vägrade svensk gränspolis att gå av planet då de var rädda på grund av bombattacken. Men de deporterade hade inget val. Polis från Afghanistan fick ta emot dem. http://aktuelltfokus.se/svensk-granspolis-vagade-inte-kliva-av-planet-i-kabul/ Dessutom hamnade en grupp utvisade ensamkommande ungdomar från Norge mitt i bombangreppet i Kabul. http://www.vg.no/nyheter/utenriks/utviste-asylsoekere-fra-norge-havnet-i-bombeangrep-i-kabul/a/24012307/

Någon dag efter bombattentatet dödades ytterligare minst fyra personer av den afghanska polisen i Kabul, i samband med en demonstration mot landets regering. Demonstranterna krävde regeringens avgång efter den blodiga terrorattacken i Kabul. http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/utrikes/article24926168.ab

Punkt 6

På Migrationsverket utgår man från praxisen att 18 – åringar anses vuxna, och därför behöver de inte ett ordnat mottagande i Afghanistan. ”Återvändande Om det finns ett beslut om att du ska återvända till hemlandet finns det inte längre något krav på att det ska finnas någon som tar emot dig i hemlandet. Det betyder att du kan resa hem utan att någon vuxen tar emot dig.” (https://www.migrationsverket.se/Privatpersoner/Skydd-och-asyl-i-Sverige/For-dig-som-ar-barn-och-har-sokt-asyl/Utan-foraldrar/Om-du-snart-fyller-18-ar.html) För många ensamkommande har en stundande 18 års dag istället för glädje inväntats med stor ångest ( https://www.svd.se/18-arsdagen-ny-mardrom-for-asylsokande-barn ). En 18 åring har fortfarande behov av trygghet, stabilitet, utbildning, kärlek, framtidstro och vuxna människor som kan stödja dem i deras liv. Flera av ungdomarna har sina familjer och släktingar i Iran, men skickas till Afghanistan där de saknar nätverk. http://www.goteborgdirekt.se/nyheter/ungdomarnas-radsla-for-utvisning-jag-har-aldrig-varit-i-afghanistan/reppka!7QdTsGCqueofKisWDi26A/

Många ungdomar har, sedan de kom till Sverige, sekulariserats i olika grad. Om de deporteras riskerar de att förföljas i ännu högre grad då de kommer att anses ha blivit ”försvenskade”.

Punkt 7

Vice flyktingminister i Afghanistan, Alema, hoppas på ett definitivt stopp på utvisningarna till Afghanistan. I en artikel på den tyska sidan DW.com, berättar flyktingministern:

”Det sägs om och om igen att det finns säkra regioner i Afghanistan och att de återkommande kan leva i dessa regioner. Men ni vet att detta inte längre stämmer. Afghanistan befinner sig för tillfället i krig med 20 terroristiska grupperingar, och säkerhetsläget har försämrats ordentligt. (…)

Vi har upprättat ett program för återintegration, men vi saknar medel för genomförandet av det här programmet. Ni vet vilka problem och utmaningar vi konfronteras med. Varje dag kommer det stort antal flyktingar från Pakistan och Iran. Vi måste ta hand om dem också. I 2016 kom inte mindre än en miljon flyktingar tillbaka från Pakistan och Iran.” (http://www.dw.com/de/kabul-hofft-auf-endg%C3%BCltigen-abschiebestopp/a-39097835)

Observera: Se bifogad fil Bilaga 6 Översättning av artikel, för en översättning av ovanstående artikel.

Punkt 8

Tyskland har stoppat utvisningarna till Afghanistan efter den senaste tidens brutala terrorattacker i Afghanistan (http://aktuelltfokus.se/tyskland-stoppar-utvisningar-till-afghanistan-sverige-fortsatter-deportera/ ), men Sverige fortsätter att tvångsdeportera människor till landet, som beräknas ha det sämsta säkerhetsläget på flera år.

Punkt 9

Afghanistan är ett av världens mest korrupta länder. De får stora summor i bistånd och återvändaravtalet med Sverige kommer också att generera stora pengar till landet. Men hur har det gått med alla de biståndspengar som landet har fått? ”Korruptionen är epidemisk och en direkt följd av missriktat bistånd som pytsats ut utan krav på redovisning eller motprestation enligt principen ”pengar kan laga allting”. En stor del av biståndsmedlen har dirigerats till lokala krigsherrar, det som på engelska kallas ”warlordism”. (….)Säkerhetsläget i Afghanistan är i dag det sämsta på åtta år.” http://www.dn.se/arkiv/varlden/langsiktighet-verkar-inte-prioriteras-men-det-ar-enda-alternativet/ Landet kan inte uppvisa att biståndspengarna har bidragit till återuppbyggnad eller bättre levnadsvillkor. Är det lämpligt att Sverige skickar pengar till ett korrumperat land? När dessutom rapporter visar att ensamkommande som skickas tillbaka får ytterst svårt att klara sig och att regeringen inte har kapacitet att ta hand om alla som skickas tillbaka.

https://sak.se/afghanistan/flykt/atervandaravtalet http://www.dn.se/arkiv/ledare/tragedin-med-standigt-nya-kapitel/

Punkt 10

Majoriteten av de ensamkommande ungdomarna från Afghanistan är hazarer. Hazarer är en utsatt grupp i Afghanistan, och speciellt utsatta är de för att talibaner anser att de inte är muslimer på grund av att de är shiamuslimer. https://www.svt.se/opinion/habib-razmjo-om-hazarer-o-afghanistan ”Hazarer har under en lång period varit särskilt utsatta för diskriminering, och rapporteras vara överrepresenterade bland afghaner som migrerar från landet. Hot och godtyckligt våld mot hazarer förekommer frekvent även om deras situation bedöms ha förbättrats avsevärt sedan talibantiden. Under 2016 har ett antal attentat specifikt riktade mot hazarer ägt rum, däribland det omfattande attentatet mot en fredlig hazarademonstration i Kabul den 23 juli som dödade minst 85 personer och skadade över 400.” (se Bilaga 2 Rapport från Utrikesdepartementet: Mänskliga rättigheter, demokrati och rättstatens principer i Afghanistan 2015 2016)

Punkt 11

Ett stort antal afghanska ungdomar har fått avslag efter att de har skrivits upp i ålder. ”3 775 ungdomar (84%) blev alltså åldersuppskrivna (under 2016 egen anm.) och fick samtidigt avslag på sin asylansökan.” (Se Bilaga 3 Parallella verkligheter) Enligt migrationsverket ska bevisbördan ligga på den ensamkommande att kunna bevisa sin ålder, men Migrationsverket har trots det gett avslag på flera ärenden där ungdomar har lämnat intyg med mera som har stärkt dennes ålder. Det vittnas även om ungdomar som blir uppskrivna till 18 år, dagen innan de fyller 18 år eller ett par veckor innan de fyller 18 år. https://www.sydsvenskan.se/2016-12-04/det-svenska-asyllotteriet-tusentals-barn-gors-vuxna-utan-bevis

Att en handläggare på migrationsverket utifrån endast ett möte kan avgöra om en person är 17 eller 18 år, är orimligt ändå är det vad som sker. ”I huvudsak var det ett samtal med Migrationsverkets handläggare i 1 till 3 timmar som låg till grund för bedömningen och det är ju som bekant den asylsökande som ska bevisa sin ålder.” (Se bifogad fil Parallella verkligheter)

Orimligheten framkommer även i Migrationsverkets egen rapport.

”Det råder stor osäkerhet hos Migrationsverkets anställda kring bedömningen av ålder på ensamkommande barn. I en intern rapport vittnar medarbetare om hur enskilda handläggare och kontor gör helt olika bedömningar, något som beskrivs som en fara för rättssäkerheten. (…) Rapporten beskriver det närmast som ett lotteri hur bedömningen ska bli. Något som leder till bristande rättssäkerhet eftersom barn och vuxna bedöms olika i asylprocessen och har olika möjligheter att få stanna.” http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6448519

I artikel 25 i EU-lagstiftningen står att läsa att: ”Medlemsstaterna får använda sig av läkarundersökningar för att fastställa åldern på ensamkommande barn i samband med prövningen av en ansökan om internationellt skydd i sådana fall där medlemsstaterna, efter sökandens allmänna uttalanden eller andra relevanta indikationer hyser tvivel beträffande sökandens ålder. Om medlemsstaterna därefter fortfarande hyser tvivel när det gäller sökandens ålder ska de utgå ifrån att sökanden är underårig.” (http://vistarinteut.org/migrationsfakta/)

Trots att handläggarna bör utgå ifrån att sökanden är underårig eftersom det inte finns bevis för att ungdomen är äldre än 18 år, har handläggarna skrivit upp åldern och därmed gett avslag. Angående ålderuppskrivningarna har Migrationsverket dessutom framfört kritik mot sina handläggare då: ”Ett asylsökande barn har rätt att bli informerad om möjligheten att genomgå en medicinsk åldersbedömning, men i en kvalitetsuppföljning som gjordes under 2016 fick inte det asylsökande barnet denna information i 81 procent av fallen. I kvalitetsuppföljningen framkom också att Migrationsverket inte har motiverat varför en uppskrivning av ålder har gjorts i 19 procent av fallen. Detta trots att det ska ingå i handläggarens tjänsteanteckningar.” (http://www.migrationsinfo.se/migration/sverige/asylsokande-i-sverige/ensamkommande-barn/) Utifrån de många olika vittnesmål som finns samt Migrationsverkets egen kritik mot hanteringen av ålderuppskrivningar, bör man ta yttersta hänsyn till detta och inte genomföra tvångsutvisningar av uppskrivna ungdomar!

Punkt 12

Regeringen och riksdagen säger att de har tilltro till att Migrationsverket gör ett rättssäkert jobb och bedömer alla utifrån deras individuella skyddsbehov. Men Migrationsverket har i en egen rapport visat att hälften av deras asylbeslut grundar sig på bristfälliga underlag.

”Av 400 beslut som Migrationsverket tog förra året är bara hälften utredda på det sätt de borde ha varit. Det har Migrationsverket själva kommit fram till i en granskning av förra årets ärenden.” https://www.etc.se/inrikes/brister-i-halften-av-migrationsverkets-asylbeslut

Är detta rättssäkert? Asylbesluten är många fall godtyckliga och det är ett lotteri för de afghanska ungdomarna om de får permanent uppehållstillstånd eller inte. Punkt 13

Morgan Johansson säger att 87 % av alla ensamkommande får stanna och Migrationsverket rapporterar att 78 % av ensamkommande från Afghanistan får uppehållstillstånd. Detta är ett av deras tyngsta argument i diskussionen om utvisningarna, då de anser att ett högt antal får stanna. Men siffran är missvisande eftersom statistiken på 87 % inte omfattar alla de som har blivit uppskrivna till 18 år. Alla som har blivit uppskrivna och fått avslag ingår i statistiken med vuxna asylsökande. Beakta också att de 87% gäller alla ensamkommande, och till exempel har alla från Eritrea fått uppehållstillstånd.

”Av de afghanska barnen som sökte asyl 2016 bedömdes de allra flesta ha asylskäl och 78 procent beviljades asyl. Av de barn som kom ensamma från Eritrea fick samtliga asyl, 87 procent av de ensamkommande barnen från Etiopien fick asyl, 81 procent av de somaliska barnen fick asyl och 16 procent av de marockanska barnen fick asyl.” http://www.migrationsinfo.se/migration/sverige/asylsokande-i-sverige/ensamkommande-barn/

Siffror med mer omfattande statistik visar att det är betydligt färre som får uppehållstillstånd när även de åldersuppskrivna räknas in. Statistiken innefattar ungdomar från alla länder.

”58% av ungdomarna fick uppehållstillstånd när även de som åldersuppräknats till 18 år respektive hunnit fylla 18 år under den långa asylprocessen inkluderas.

47% fick uppehållstillstånd när även Dublin-ärenden och de som avvikit innefattas, det vill säga när samtliga asylsökande ensamkommande barn och ungdomar tas med i redovisningen.(Se Bilaga 3 Parallella verkligheter)

Se även Bilaga 4 med statistik över bifall och avslag. Lägg märke till hur avslagen markant ökar under slutet av 2016.

Punkt 14

De nya ålderstesterna visar att flera ungdomar är 18 år. Majoriteten av de ensamkommande kom för 2 år sedan. Deras handläggningstider har tagit så lång tid att många som kom som underåriga har hunnit bli 18 år innan de har fått besked. http://www.dn.se/nyheter/sverige/ensamkommande-barn-vantar-langre-an-vuxna/ Om de hade fått besked inom ett halvår efter att de kom till Sverige, hade de kunnat bedömas som under 18 år och därmed kunnat få tillfälligt eller permanent uppehållstillstånd.

En ytterligare faktor som påverkar är undermåliga tolkar med bristfälliga kunskaper i svenska, vilket leder till felaktiga tolkningar, som i sin tur ökar risken för avslag. Flera av de ensamkommande från Afghanistan pratar dari, ett språk där tillgången på tolkar är begränsad. Istället används persisktalande tolkar, men det är inte exakt samma språk och misstolkningar riskerar att förstöra den sökandes trovärdighet. Många gånger har det också visat sig att tolkarnas kunskaper i svenska är så bristfälliga att översättning både till svenska och dari blivit felaktig. Detta medför att den sökandes otroligt viktiga berättelse inte når fram oförvanskad till dem som ska fatta beslut. ”Advokaterna Anna Lööv Schöning och Sait Umdi i Malmö, som främst arbetar med asylärenden, stöter ständigt på liknande fall (fall där tolken har bristfälliga kunskaper i svenska, egen anm). Jag har jobbat med detta sedan 2012 och jag har aldrig varit med om att avbryta så många utredningar hos Migrationsverket som nu. Bara det senaste året har jag ställt in cirka tio möten på grund av dåliga tolkar, säger Sait Umdi.” (https://www.sydsvenskan.se/2016-09-10/daliga-tolkar—en-fraga-pa-liv-och-dod) ”I Faktums granskning ges exempel på asylsökande som har blivit utvisade delvis på grund av feltolkning, tortyr har översatts med misshandel och i vissa fall har tolken inte velat översätta allting.” (http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=161&artikel=6288972) http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6607706

Punkt 15

Enligt Gustav Fridolin och Mikael Ribbenvik får ett stort antal ensamkommande stanna tack vare den nya gymnasielagen som trädde i kraft den 1 juni, om de sköter skolan och får jobb. Hur många ungdomar som egentligen kommer att omfattas av lagen, är ovisst, (http://www.dagensjuridik.se/2017/06/nu-far-asylsokande-stanna-gymnasiestudier-men-ingen-vet-hur-manga-som-omfattas-av-nya-lagen) men främst är det för dem som har tidsbegränsade uppehållstillstånd och den omfattar inte alla de ungdomar som har blivit uppskrivna i ålder och fått avslag.

Om du har fått avslag för att Migrationsverket och domstolarna anser att du inte behöver skydd i Sverige, så hjälper det inte att du är kvar i Sverige och går i skolan. Det har ingen betydelse om du egentligen är ensamkommande och har skrivits upp i ålder. Du kan ändå inte få uppehållstillstånd endast för att du går i skolan. http://www.farr.se/sv/lag-a-praxis/aktuellt/1453-uppehallstillstand-foer-gymnasister-hur-funkar-det

Den nya lagen är så svårförståelig att handläggare på migrationsverket inte förstår den (http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6712733) och vi vet att flera handläggare på Migrationsverket och att i åtminstone en kommun har både överförmyndarenhet och socialtjänst informerat om att lagen gäller alla gymnasiestuderande som kom före 24/11 -15, och inte endast dem med tillfälligt uppehållstillstånd eller uppskjuten utvisning.

Det är oerhört angeläget att ungdomarna via media inte ges ett falskt hopp, men det är det som sker nu. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6696290

Med tanke på att det i Sverige råder stor arbetsbrist inom flera hantverksyrken, bör den nya gymnasielagen omfatta även de som har fått avslag.

”Industrin skriker efter arbetskraft och enligt Arbetsförmedlingen behöver Sverige ett årligt invandringstillskott av 64 000 människor i arbetsför ålder under lång tid framöver. Det föds helt enkelt för få barn i Sverige. Särskilt stort beräknas arbetskraftsbehovet bli just i de årskullar som de flesta av de asylsökande ungdomarna tillhör”. (Se Bilaga 3 Parallella verkligheter)

En undersökning från 2017, visar resultatet att barn och ungdomar från Afghanistan är den grupp av ensamkommande där flest har arbete (http://www.forskning.se/2017/01/25/ensamkommande-fran-afghanistan-klarar-sig-bast/). Vi bör ta tillvara på dessa ungdomars drivkraft då flera av dem är intresserade av att gå yrkesprogram på gymnasiet och kan därefter gå direkt ut i arbetslivet efter studenten. Hade de omfattats av den nya gymnasielagen hade detta varit ett framtidshopp för dem. Som tidigare nämnts, omfattas åldersuppskrivna inte av denna lag.

Vi har investerat väldigt mycket i de här ungdomarnas skolgång och integration. Nu kastar vi pengarna i sjön, säger han (David Nilsson, chef för Torrekulla asylboende egen anm.). David Nilsson menar att de flesta av de ensamkommande är driftiga, att de har stora planer för framtiden med jobb och studier. Nu kastas de istället ut i ovisshet. Vi har ungdomar här nu som är självmordsbenägna och många är helt förtvivlade. Den positiva energin de har varit uppfyllda av riskerar att bli något helt annat, säger han.” https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/manga-av-ungdomarna-kommer-att-ga-under-jorden

Sverige skickar hem arbetsföra ungdomar som är redo att gå direkt ut i arbetslivet. http://sla.se/debatt/2017/05/30/han-far-inte-vara-med-pa-studenten

Punkt 16: De långa handläggningstiderna samt besluten om avslag, har skapat en ångestepidemi bland afghanska ungdomar över hela Sverige (http://www.aftonbladet.se/nyheter/a/KJog4/nio-beslut-leder-fram-till-ismats-dod–ingen-tar-ansvar).

Flera genomförda självmord samt ett ännu större antal självmordsförsök rapporteras om i hela landet (Se Bilaga 5 Suicid). Självskadebeteende, sömnsvårigheter och ungdomar som måste äta antidepressiva och sömntabletter är något som yrkesverksamma och frivillighem vittnar om över hela Sverige.

Punkt 17

Avslagen för de afghanska ungdomarna håller på att skapa ett skuggsamhälle med flera hundra, kanske till och med flera tusen, papperslösa ungdomar! http://orebro.etc.se/inrikes/flera-hundra-ensamkommande-fran-afghanistan-ar-papperslosa

Punkt 18

Yrkesverksamma inom flera olika områden vädjar om att stoppa utvisningarna. Avslag och utvisningar får inte bara ungdomarna i asylprocessen att må dåligt, utan personal vittnar om sjukskrivningar, sömnsvårigheter och oro ( http://skolvarlden.se/artiklar/moralisk-stress-larare-som-undervisar-utvisningshotade ). ”Att se människor i min närhet brytas ner och troligen förvisas till kaos ger mig nu ständigt återkommande nattliga mardrömmar. Något som jag inte har haft genom åren trots att jag mött mycket elände som läkare. Tankarna på vad som kommer att hända med alla dessa barn/ungdomar gör ont hela min vakna tid.” Jag mår dåligt … Håller på att gå under. Engagerat mig för mycket. Går till en terapeut regelbundet. Blir det ett avslag så blir hela familjen förstörd …” ”Idag mår jag skit. Jag är ledsen nedstämd och känner vanmakt och förtvivlan. Det tar all energi att hålla ett gråtande barn som har förlorat allt hopp.” ”Det känns som man håller på att gå sönder när man får tillfälle att prata om situationen med andra som förstår. Hela tiden måste man stålsätta sig. För mig en tidsfråga hur länge det räcker. Maktlösheten är nedbrytande. Ännu inte sjukskriven …” ”De senaste två åren har jag lagt nästan hela min fritid på volontärarbete. Den senaste tiden har jag börjat få stressymptom i form av irritabilitet och ångest. Jag är väldigt arg och besviken på samhället. … Jag är oersättlig, det är man inte på ett vanligt jobb.” (https://stoppautvisningarna.blogspot.se/2017/05/de-ensamkommandes-stodpersoner-paverkas.html) https://www.svt.se/nyheter/lokalt/uppsala/uppsalalarare-fortvivlade-over-utvisningar

https://stoppautvisningarna.blogspot.se/2017/03/oppet-brev-till-svenska.html http://www.etc.se/debatt/socialsekreterare-andrummet-har-skapats-pa-barnens-bekostnad https://urskola.se/Produkter/196392-Skolministeriet-Ensamkommande-och-larare-som-inte-star-ut

Avslutningsvis vill vi säga: Vi tror på att Socialdemokraterna fortfarande vill utgå från sina grundläggande värderingar om att hjälpa de svaga och utsatta i samhället. Håll era löften och stoppa utvisningarna till Afghanistan!

  • • Vi kan inte förlita oss på att Migrationsverkets handläggare bedömer alla asylfall rättvist.
  • • Det är inte rimligt att var och en ska kunna bevisa varför de har skäl att inte skickas till Afghanistan, när det är en risk för ALLA, oavsett ålder och bakgrund, att skadas eller dödas i ett av världens farligaste länder.
  • • Vi kan inte förlita oss på att en 18 åring ska klara sig bättre i ett land i misär, när flera rapporter vittnar om att ungdomar som skickas tillbaka åker rakt in i fattigdom och arbetslöshet.

 

Lyssna på Afghanistans vice flyktingminister, Amnesty, UDs och flera andras vädjan om att: Skicka inte flyktingar till Afghanistan!

Stå upp för socialdemokraternas anda, och kräv ett stopp på utvisningarna till Afghanistan.

Utvisad från Sverige uppges ha dödats i Kabul

Det finns två texter från Blankspot som jag vill dela med er.

Den första handlar om när Afghanistan inte vill splittra en familj, vilket Sverige gör. Det är ju inte utan att jag funderar på hur det där var planerat.

Och så en från alldeles nyss, om hur en av killarna vi deporterat nu uppges vara död utifrån dåd i Kabul.

Global Peace index rankar Afghanistan som ett av världens FEM MINST FREDLIGA länder. Men Sverige fortsätter hävda att det fläckvis säkert och därför kan vi skicka unga utan nätverk till landet. In i döden har jag skrivit tidigare. Nu verkar det vara bekräftat också. (Även om jag hoppas att det inte stämmer.)

Fler deporteringar till Afghanistan. Och vad är hazarer?

Sedan jag började skriva om läget för alla de som har utvisats till Afghanistan och riskerar att utvisas har många människor hört av sig till mig. Jag är lika glad för det som ledsen. Glad för att så många är engagerade, ledsen för allt jag får höra. Så många mår så dåligt.

Enkelt skulle man kunna säga att för killarna som utvisas finns följande alternativ: tvångsutvisas och riskera döden, välja frivillig utvisning och ingå i Erin-programmet och få 30.00 kronor och riskera döden, gömma sig i Sverige med allt vad det innebär eller ta livet av sig. De har alltså hamnat i ett svart hål hur man än vänder och vrider på det. Så illaupplever de läget. Vi borde kunna se det.

Det här är en berättelse som jag fått från en person. En del fakta är ändrade för att försvåra identifiering. Det finns många, många berättelser. Inte sällan är det också allvarligt strul med Migrationsverket på något sätt. Eller andra delar i rättsprocessen som skulle ha stärkt upp. Gode män som inte gör det de ska eller jurister som sköter ärenden med lilltån. Ibland en kombination av allt det där. Vilket stöd har då en ensam ung person? Inget.

”Pojken jag skriver om har aldrig bott i Afghanistan. Föräldrarna flydde till Iran innan han föddes. De är hazarer. I dag är bara hans mamma kvar och finns i Iran. R satt i förvar i drygt två månader i Gävle och hade fått tre avslag. Polisen tog honom här uppe i norra Sverige och transporterade honom ner till Gävle. Han fick även besöka afghanska ambassaden i Stockholm där han blev utskrattad och inte fick hjälp med någon id-handling. Han bodde på ett boende här i norra Sverige till sin 18-års dag och flyttades samma dag till Migrationsverkets boende i Boden. R ville konvertera till kristendom och har genomgått en konfirmand-utbildning med präst, men hade inte ork att döpa sig eftersom han hamnade i kris och bodde fyra mil ifrån prästen han träffade regelbundet. Hans mamma blev mycket sjuk i Iran och R kämpade med att få ihop pengar till hennes sjukvård, vilket var även det en stor stress för honom.

R fyllde 19 år i oktober och ville leva som alla andra i det svenska samhället! Han var som vilken ungdom som helst med kompishäng och fester. För lite mer än tre veckor sedan tog jag kontakt med en advokatbyrå i Gävle för att få in nya uppgifter i ett verkställighetshinder vilket skickades in omgående till Migrationsverket. R fördes till Märsta förvaring och hans resehandling var fastställt till ett visst datum! R hade vägrat att skriva på något och vi hoppades in i det sista! Migrationsverket arbetade skyndsamt med beslut på verkställighetshindret, som kom 15 minuter efter att de påbörjat transporten till Arlanda. Advokaten fick inte alla uppgifter utan bara första sidan på avslaget! Hon överklagade i samma minut som beslutet kom. Tyvärr deporterades R ändå och en möjlighet att få ett beslut på överklagan var då inte möjligt eftersom R inte befann sig längre i Sverige. R lämnades utan någon som helst hjälp i Kabul. R vandrade omkring de första nätterna i staden och vi hade kontakt via Messenger när han satt på något internetcafé! Situationen var hemsk, mest för R men även för oss här i Sverige!

R hade inga pengar att tala om och det var omöjligt att skicka eftersom vi inte hade någon som kunde hjälpa oss. Vi provade att skicka via Abdul Ghafoor men allt gick i avgifter som afghanska banken tog! R var nu så fylld av stress och rädsla för hela situationen i Kabul. Den andra eller tredje dagen när R anlänt till Kabul fick R:s mamma ett dödshot av någon avlägsen släkting på pappans sida som talade om att de kommer att hitta R i Kabul och döda honom.

Efter sex dagar lyckades vi få ett boende med R:s mammas hjälp som var relativt tryggt. R kontaktade mig i söndags och var livrädd! En attack hade skett 20 meter från där han befann sig! R var inomhus som tur var! Jag har skickat ihopsamlade pengar till R genom en pålitlig kontakt med tazkira, vilket inte R har haft! I dag har han lyckats få en tazkira och vi är så glada för det! Men hur det ska gå för R vet jag inte idag! Vi pratar varje dag, Ibland flera gånger om dagen! Hans enda räddning är nog att försöka ta sig till Iran, vilket även det är förenat med dödsfara!”

Här finns ytterligare en historia om Waseem. ”– Jag tänker mycket på hur jag ska klara mig, jag har ingen aning faktiskt. Men jag är säker på att jag kommer att dö, säger han. Nyligen pratade han i telefon med en afghansk kille som utvisades den 28 mars. De hade lärt känna varandra i förvaret. – Han sade att det inte var bra i Afghanistan Han hade inga pengar och ingenstans att bo. Han hoppades att han skulle dö, säger Waseem.”

Nu kom nyheten om att Waseem och flera andra deporteras nästa vecka. Mitt system kokar när jag tänker på det. Vi skickar dom till döden. Vi vet det. Ändå gör vi det.

Hazarer förresten, var är det? Här är en text skriven av Hayat Karimi och Elin Pöllä från styrelen för SSU Gävleborg, som i grunden var en debattartikel.

”Hazarer är en etnisk grupp som bor främst i Pakistan, Afghanistan och Iran. De har under en mycket lång tid varit utsatta för diskriminering, våld och mord på grund av deras etniska tillhörighet. Under en period verkade situationen förbättrats något men under 2015 tog våldet ny fart, nu senast med en serie kidnappningar av hazarer i Afghanistan,

Inte heller denna gång har våldet lett till några åtgärder, i stället råder bara tystnad från regeringen i Kabul. I Pakistan har över 4 000 hazarer blivit offer för terrorn och siffran stiger. Ännu har ingen ställts inför rätta och hazarers situation är fortfarande osäker. Detta är en situation som aldrig kan accepteras. Vår solidaritet finner inga gränser och frågan om hazarers situation måste lyftas och få gehör. I Iran ingår inte hazarer i det iranska systemet och de saknar rättigheter som exempelvis att få gå i skolan.

I Pakistan är deras rörlighet begränsad av staten. Årligen dör över hundra hazrarer i Afghanistan bara på grund av vädret. Under vintern har de svårt att ta sig från sina byar till stora städer på grund av den enorma mängden snö på vägarna, vilket är en följd av en orättvis fördelning av resurser från staten. Dessutom är vägarna från deras byar till huvudstaden eller till andra stora städer är inte säkra på grund av de ständiga kidnappningarna av hazarer som sker där. Detta är några exempel på hur hazarer bosatta i dessa länder saknar grundläggande mänskliga rättigheter.

För några månader sedan har den Afghanska presidenten uttalat att alla afghanska flyktingar ska skickas tillbaka till Afghanistan för att återuppbygga landet och sagt åt världen att inte visa någon medkänsla för dem. Det här är ett medvetet uttalande eftersom han och hans regeringsvänner vet att 90 procent av de människor som flyr från Afghanistan är Hazarer. Det är vidrigt av honom att han spelar blind och väljer att inte visa övriga världen den systematiska förföljelsen av hazarer som pågår.

Hazarer är en folkgrupp många inte känner till vilket medför att de har svårt att få stöd från andra länder i världen. Jag tycker att det är fel att få vet om hur både hazarers och andra utsatta folkgruppers situation ser ut. Det måste förändras och regeringen måste genom sin utrikespolitik på internationell nivå lyfta frågan om att förföljning av hazarer samt andra minoriteter ska upphöra i länder som Pakistan, Afghanistan och Iran. Regeringen måste pressa på afghanska regeringen för att Hazrajats vägar ska bli säkra för hazarer.”

Svar från Afghanistan om Erin. Ingen koll på hot från terrororganisationer.

Jag skrev i ett tidigare inlägg om att handläggaren på Migrationsverket inte helt vänligt, då hon inte kunde besvara mina frågor, tyckte att ”jag själv kunde mejla Afghanistan”. Så jag mejlade till epostadressen på broschyren som delades ut.

Så det gjorde jag. Så här enkelt:

Hello, My name is Elin Lundgren and I am a member of the Swedish Parliament. I have questions about the results from the Erin-program in Afghanistan. – How many persons have been sent back to Afghanistan from Sweden in this Project – What do they to today? Have do they make a living, how do they live, do they have contacts with terror organisations? Looking forward to your answer.

Svaren kom igår.

Dear Elin Lundgren (S), Thank you for your email. Unfortunately we cannot provide you with the below information, you can contact the Swedish Migration Agency (SMA) if they can provide any relevant information. Kind regards, Shah Zaman

Lite senare kom:

Dear Elin Lundgren (S), Thank you for your email. Please ignore my previous message if you have received it and find my comments next to your questions below in red. Kind regards,

– How many persons have been sent back to Afghanistan from Sweden in this project? In fact, IOM Afghanistan is not involved in return process of those returnees who return from Sweden to Afghanistan under ERIN program, therefore we do not know the number of returnees sent back to Afghanistan, however 104 returnees who returned from Sweden and are eligible under ERIN program have approached IOM Afghanistan yet. Please also note that there might be returnees who returned from Sweden but have not approached us yet. And it is also to be mentioned that not everyone who return from Sweden is eligible for assistance under ERIN program.

– What do they to today? Have do they make a living, how do they live, do they have contacts with terror organisations?  The returnees who come from Sweden and are eligible under ERIN program can benefit from reception assistance upon arrival at Kabul airport and as well as  reintegration assistance. The reception assistance includes receiving the returnee by IOM staff at Kabul airport after passing the immigration, medical assistance (if required) at IOM Kabul airport clinic, information on mine-awareness, onward transportation (if requested) to returnees’ final destination – air or road transport, temporary accommodation up to 14 days in Kabul, if requested. The accommodation includes 3 time meals a day as well. The reintegration assistance includes in-kind assistance for set up of a small business, job placement, vocational/educational training, and housing. Right now, 32 returnees who are eligible under ERIN program have applied for the in-kind reintegration assistance and received their assistance. They have utilized their assistance in  income generating activities, mainly business set up. In regards to the last part of your question (the highlighted part), we do not have any information concerning the contacts of returnees with terror organization.

 

”Erbjudandet” om ERIN-programmet i Afghanistan

Det här kommer att vara en lång text som handlar om ERIN-projektet och dess resultat.

Innan jag skulle följa med en person till så kallat ”uppföljningssamtal” på Migrationsverket ville jag vara förberedd, då jag förstått att hen skulle få ett ”erbjudande” i samband med ett avslag på asylansökan. Jag läste då lite om ERIN-programmet som är det som Sverige erbjuder, tillsammans med möjligheten att casha ut 30 000 kronor i Kabul vid frivilligt återvändande.

Informationen om vad det exakt innebär var svårt att få fram, men att bli mött på flygplatsen, att få ett tillfälligt boende, juridisk rådgivning och hjälp till att hitta försörjning är  det som står. Inte mer detaljerat än så.

Migrationsverket har en artikel på sin hemsida från mars i år: ”Så arbetar Migrationsverkets återvändandesambandsman i Kabul”.

För det jag skriver vidare vill jag särskilt lyfta fram texterna nedan, för att kunna återkoppla till dem.

”– Jag har ingen direktkontakt med de enskilda individerna.”

”– Vid behov blir de hämtade på flygplatsen av IOM *och körs till ett boende med 100 platser där de kan vara de första två veckorna. Sedan får de möjlighet att träffa en handledare som hjälper dem att ordna bostad och arbete. Det är svårt att få avlönade jobb, så ofta handlar det om att starta en liten rörelse.”

”Afghanistan är ett svårt land att bo i, både på grund av den stora fattigdomen och det svåra säkerhetsläget. Därför bor Kjell-Terje Torvik inne på den svenska ambassaden i Kabul som har mycket stränga säkerhetsföreskrifter.”

”– I Kabul riktar talibanrörelsen sina angrepp framför allt mot de afghanska säkerhetsstyrkorna, de afghanska myndigheterna och mål som anses representera västliga intressen. Det finns dock en viss risk att vanliga afghaner, som inte har något otalt med rörelsen, drabbas om de råkar befinna sig i närheten när en attack genomförs mot dessa mål.

Under förra året skedde några attentat i Kabul som riktade sig mot rent civila shiamuslimer, men i dessa fall är det IS som bedöms ha legat bakom attackerna och inte talibanrörelsen.”

På Migrationsverket: Personen jag följer med får knastertorrt veta att den troligen inte kommer att få stanna i Sverige (Migrationsverket vet ju att de väljer att utvisa 90 procent av alla från Afghanistan som Migrationsverket själva har bestämt är 18 år. För oss som läst utredningar och domar är det obegripligt. Skyddsskäl upphör inte efter 18-årsdagen.) och därför ska informeras om erbjudandet som de då har gällande frivilligt återvändande.

Det är de här 30 000 kronorna och så det här ERIN-programmet som presenterades precis så översiktligt som jag beskrev det ovan.

Därefter utspelade sig ungefär följande när jag berättade att jag hade några frågor:

-Men vad betyder det här rent praktiskt? Vad är ett tillfälligt boende? Vilka möter? Får man hjälp till vidare boende sedan? Vilka jobbmöjligheter finns egentligen?

-Det är som du förstår inte ett boende för lång tid, utan tillfälligt och resten är individuellt.

-Men hur ser resultaten ut då?

-Vad menar du?

-Jo, jag menar basgrejerna. Hur går det för de här människorna? Får de boende och jobb? Hur försörjer de sig efter en tid? Har de sluppit kontakt med terrororganisationer? Lever de ens?

-Det är goda resultat!

-Okej, kan du visa statistik på det så vi vet vad det är att ta ställning till?

-Nej, men vi vet att det är goda resultat!

-Men hur vet ni det då?

-Det vet vi!

-Men kan du inte visa mig underlaget för det då?

-Nej. Men du kan få mer information.

Så skriver hon ut något, lämnar rummet och kommer in med en broschyr om programmet på engelska (som inte innehåller något av det jag frågat om), dunkar den lätt i bordet framför mig och säger att om jag undrar något mer får jag själv mejla till Afghanistan. Det var oprofessionellt och oseriöst och okunnigt. Därefter lovades att jag kunde få min efterfrågade information om jag var med på det sk återvändandesamtalet (dvs, även fast processen inte är klar så bemöttes hen jag var där med som en person som inte kommer att få stanna.)

Här provocerades både min känsla av att inte kunna förlika mig med så grymt dåligt bemötande av människor i svåra situationer som Migrationsverket ska möta och naturligtvis mitt ansvar som politiker. Vad är det för arrangemang som Sverige håller på med och som vi väljer att kalla för ett ”erbjudande” för att med försök till rent samvete kunna skicka unga människor till ett land som är en sådan oroshärd och där så många människor drabbas?!  Just i dag av det som når oss via nyheterna en kidnappning utförd av talibaner liksom en attack mot ett bankkontor med enligt de uppgifter jag ser tre döda varav en civil och 31 skadade civila.

Vår man på plats berättade i Migrationsverkets artikel om att jo, man kan råka befinna sig i vägen i striderna. Att han och hans familj bor under högsta säkerhet. Det ska de naturligtvis göra, men ironin i vad vi utsätter unga människor för är för självklar för att egentligen behöva påpekas.

Åter till ERIN. Jag gjorde som handläggaren på Migrationsverket vräst. Mejlade till IOM i Afghanistan som ombesörjer projektet. Det har bara gått fem dagar sedan dess, så jag kanske inte ska vara för arg över ännu uteblivet svar.

Vad är IOM för organisation? Läs själv HÄR. Om ERIN har de inte en särskilt uppdaterad sida, då de konstaterar att programmen ska ta slut i mars 2017.

Jag valde att tala med min partivän som sitter i ett utskott som arbetar med de här frågorna, om hen som har mer kontakter med det här området kunde kolla med departementet om vilken information de har om det jag undrar, nämligen resultatet? Helt enkelt, vad är det Sverige skickar eller tänker skicka våra (jag säger våra, för det är så många känner) killar till? Vad ges de för förutsättningar?

Texten nedan är vad som kom tillbaka från en politiskt sakkunnig på justitiedepartementet.

ERIN (European Reintegration Network) är ett europeiskt samarbetsprogram som leds av Nederländerna och där Sverige ingår som projektpartner. Programmet syftar till att erbjuda stöd till återintegrering för personer som har fått avslag på eller har återtagit sin asylansökan och ska återvända till sitt ursprungsland.

Programmet inleddes formellt i juni 2016 och pågår till och med den 31 december 2021. Tanken är dock att det ska fortgå även därefter och även utvidgas. Under det första året har ett gemensamt upphandlande skett med samarbetsorganisationer, ”service providers”, däribland IOM, som kan tillhandahålla återintegreringstjänster på plats i de länder som är aktuella för programmet.

Inom ramen för ERIN erbjuds stödinsatser till ett värde av 2 500 EUR/person vid självmant återvändande och, i vissa fall, 2 000 EUR/person vid återvändande med tvång. När det gäller stöd till barn utan vårdnadshavare har man dock inte slagit fast en specifik maxsumma.  

Det stöd som erbjuds anpassas efter den enskildes behov och omfattar:

  • bidrag för att starta eget
  • hjälp med att ta sig in på arbetsmarknaden
  • utbildning (inklusive yrkesutbildning)
  • jobbrådgivning
  • tillfälligt boende
  • stöd vid kontakt med myndigheter samt juridisk rådgivning och medicinsk vård
  • stöd anpassat efter individuella behov
  • mottagande vid ankomst på flygplats i hemlandet

I Sverige är det Migrationsverket som ansvarar för ERIN. För svensk del omfattas för närvarande följande länder av stödet: Afghanistan, Irak, Iran, Marocko, Nigeria, Pakistan, Ryssland och Somalia. För samtliga dessa länder har programmet varit operationellt sedan november 2016, förutom när det gäller Irak där programmet har varit operationellt sedan februari 2017.

Resultat hittills (t.o.m. den 3 maj i år):

Afghanistan: 78

Irak: 56

Iran: 4

Pakistan: 1

Nigeria: 2

Pakistan: 1

Ryssland: 2

Somalia: 2 

Totalt: 146

Stödinsatserna är, som nämnts tidigare, individuellt anpassade men ska vara till ett värde av 2 500 EUR/person vid självmant återvändande och 2 000 EUR/person vid återvändande med tvång. Längden på och vad som ryms inom denna finansiella ram är alltså väldigt individuellt och beror exempelvis på om det rör sig om ett ankomststöd, t.ex. att man valt att ansöka om mat och logi under en tid vid ett mottagningscenter, eller om det rör sig om stöd för att starta upp en affärsverksamhet där exempelvis IOM bistår med att köpa in verktyg, hyra lokal etc. Enligt Migrationsverket väljer en övervägande majoritet (ca 90 procent) att ansöka om stöd för att starta eget företag eller arbetspraktik med subventionerad lön. Syftet är att det ska röra sig om initiala stödinsatser och hjälp med att komma igång. Löpande uppföljning ska göras under ca sex månader. Någon mer allmän uppföljning/utvärdering av programmet har inte kunnat göras ännu. Som nämndes tidigare har programmet endast varit operationellt sedan i november förra året när det gäller sju av de aktuella länderna och sedan februari i år när det gäller Irak. Merparten av de som hittills har fått stödet har fått det under perioden februari-april i år.

 I sammanhanget kan även nämnas att utöver återintegreringsstödet via ERIN, har Sverige även ett ekonomiskt stöd som betalas ut till självmant återvändande till 18 ursprungsländer, däribland Afghanistan, Irak och Somalia (som också är aktuella för återintegreringsstödet). Storleken på ersättningen är 30 000 kr/vuxen och 15 000 kr/barn (under 18 år), dock max 75 000 kr/familj. Summan betalas ut vid ett tillfälle efter återkomsten till hemlandet och är tänkt att utgöra ett stöd till mer omedelbara utgifter vid återkomsten. Under 2016 beviljades 1 725 irakier, 655 afghaner och 25 somalier sådant stöd.

 Vill du ha mer info är det  Åsa Johansson som ansvarar för ERIN på Migrationsverket. Hon har jättebra koll på detta och svarar gärna på ytterligare frågor.

Eftersom den här texten inte besvarade några av de frågor om resultatet, mer än att 90 procent väljer att starta eget eller få praktik, så är jag fortfarande utan svar på resultaten.

Alltså mejlar jag Åsa Johansson.

”Hej Åsa! Elin Lundgren heter jag och är riksdagsledamot. Jag har en hel del frågor kring Erin-projektet i Afghanistan och skulle gärna vilja komma i kontakt med dig. Från departementet har jag fått informationen om att du är experten.”

Det tog föredömliga tio minuter för henne att ringa upp mig och vi hade ett väldigt bra samtal, jättetrevlig person! Hon berättade för mig att det inte finns några siffror på den nuvarande omgången av projektet att få fram (dvs, de 78 vi skickat till Afghanistan i siffrorna ovan) och att det nog ska komma en utvärdering i slutet av sommaren. Det är kanske inte så konstigt.

Men som riksdagsledamot  tänker jag att om vi ska ”erbjuda” människor ett program i ett så pass konfliktdrabbat land som Afghanistan (dit svenskar rekommenderas att inte resa) så borde återrapporteringen ske löpande.

Åsa berättade att projektomgången innan är utvärderad och att hon kunde skicka den till mig och jag fick den genast. Jag hittade projektet beskrivet av Migrationsverket här. På engelska. Av vad jag kan se snarlikt det som verkar vara det som erbjuds nu. Framsidan sammanfattar basfakta. Bortse från mitt kladd som jag tappert inte suddat bort ordentligt.

erin

Det jag kan utläsa i texten som följer (rapporten är totalt 14 sidor utan bilagor och är såldes inte så omfattande), med reservation för att engelska inte är mitt bästa är:

465 personer kom dit, 331 valde att ta emot stöd i Erin-projektet som skulle leda till försörjning. Av dessa 331 fick 316 typ ”starta eget-bidrag” och 16 jobb med subventionerad lön. En del personer ingår i familjer varför statistiken kan vara lite svår att tolka, men av de ursprungliga 465 står det ”The remaining 34 returnees did not approcah IOM to recieve support available to them, IOM was also unable to reach out to these returnees to encourage them to get support”.

Av de 331 som ändå var igång med sina projekt kvittade 241 av dom ut allt stöd de hade rätt till. Men 90 personer gjorde inte det ”While the rest have niether contacted IOF for the second instalment or IOM was unable to establish Contact with them past the initial interaction.

Så 120 av 465 personer var alltså inte möjliga att spåra. Det kan givetvis bero på många saker. Kanske så enkelt som det IOM själva antar, att de har bytt telefonnummer. Men det vet vi inte.

De som startar företag, vad gör de då? Av de 251 businesses som startade var ungefär hälften, 212, ”grocery shops”. Resten är mattbutiker, klädbutiker, fruktbutiker osv.

När IOM följde upp de här 251 verksamheterna kunde de konstatera att 170 av dem kunde räknas som fungerande. 30 av dem fick dock intervjuas på IOMs kontor i Kabul pga att de bedres i sk ”insecure areas” dit jag antar att personalen inte ville åka …

25 av företagarna gick inte att återfinna eftersom de var etablerade i osäkra områden dit utvärderarna inte åker och de inte svarade i telefonen.Ytterligare 25 verksamheter var stängda och företagarna gick inte att få tag i. Det betyder att förutom de 120 personerna som man rätt snart tappade kontakten med, kunde därefter ytterligare 50 personer inte återfinnas.

170 av 465 personer är alltså inte möjliga att utvärdera.  Vad de människorna som vi ”erbjöd” återvändande till Afghanistan gör i dag vet inte rapporten. Personerna kan vara döda, värvats till strid eller kriminalitet. Det kan projektet inte svara på.

Det är den här programmet som handläggaren på Migrationsverket säger är bra. Att de vet det.

Vetskapen om hur svårt det är i landet hos de som flytt från Afghanistan gör så klart att det här inte är attraktivt.

Nu väntar det här ytterst tvivelaktiga erbjudandet på tusentals unga killar. Som inget hellre vill än att gå klart skolan i Sverige, komma i jobb och leva ett tryggt liv. De orkar inte pressen mer. Många har datum för utresa de här dagarna. På ett plan till Kabul ska dom. Hur hälsoläge för killarna ser ut ska jag återkomma till i ett annat inlägg.

Efter att ha satt mig in i de här siffrorna mejlade jag tillbaka till Åsa på Migrationsverket.

”Är det Migrationsverkets bedömning att det antal personer som nu riskerar att utvisas till Afghanistan har möjlighet att starta ”small businessens” för sin försörjning. Vad jag kan förstå har Erin-projektet inte direkt andra ambitioner än det som beskrivs i from av stöd i det här rapporten.

Finns det efterfrågan och köpkraft hos eventuella kunder i Afghanistan för tusentals små företag, utifrån läget i landet?

Som jag tolkar det finns det under den här uppföljningen ett relativt stort bortfall av personer som man tappar kontakten med i rapporten.  Minst ett hundratal om jag räknar rätt. Det hänvisas enkelt till att de bytt kontaktuppgifter. Så kan det var förstås. Men finns det också risk för att vi utvisat till döden?”

Vilken kapacitet skulle det nya Erin-programmet ha när det gäller att ta emot människor i Afghanistan? Vad är den beräknade kostanden per person i det nya projektet?

Här är svaret:

Det är korrekt att samtliga personer som erhållit rerintegreringsstöd inte har kunnat nås för uppföljning av genomförda åtgärder. Enligt uppgifter från IOM rör det sig om 25 personer som  självmant valt att bosätta sig i osäkra områden och i samband härmed valt att byta kontaktuppgifter, vilket omöjliggjort en uppföljning. Härutöver har 25 företag som startats avslutats. Det är en förhållande låg siffra med hänsyn till den låga arbetslöshet som råder i Afghanistan. Vidare kan tilläggas att ett antal personer som återvänt till Afghanistan väljer att återigen lämna landet. Häribland finns personer som söker sig till Iran med anledning av att familj och släkt sedan lång tid tillbaka befinner sig i Iran.

Det krävs lokal kännedom om Afghanistan för att i detalj kunna besvara samtliga frågor. Jag har kontaktat Migrationsverkets återvändandesambandsam i Kabul, Kjell-Terje Torvik. Han har meddelat att du är välkommen att kontakta honom för mer utförlig information om läget i Afghanistan. Du når honom via mail.

Mitt svar:

Tack för snabba svar. Uppskattar det mycket. Ska jag tolka det som att Migrationsverket inte har någon plan för Erin-projektet gällande omfattning/kostnader?

Åsas svar och det sista i den konversationen hittills. Jag vet inte om hon med flit valde att missförstå min fråga.

Hej, Personer som återvänder självmant kan erhålla stöd om 2500 EUR/person. Personer som återvänder med tvång kan erhålla stöd om 2000 EUR/person.

Jag tycker ändå att den som är Migrationsverkets kontakt i de här frågorna borde kunna ha bättre svar att leverera till mig som politiker. Eller vem som helst som undrar.

Nu verkar jag ha fått de svar som går att få från Migrationsverket och kan vara konstatera att jag inte alls känner mig trygg med det sätt som vi planerar ”mottagandet” för människor som skickar tillbaka till Afghanistan. Ja, jag vet att det är frivilligt. Men att kalla något i det läget för frivilligt känns helt fel, med tanke på att så många människor nu vet att det för dem är att likställa med döden. Att utan tidigare erfarenhet försöka driva en grocery shop i att land utan nätverk lockar inte tillräckligt för att vara beredd att chansa med livet. Av Åsas svar skrivs ju också att de tror att några väljer att fly landet igen.

Jag har nu inte mejlat Karl-Terje Torvik i Kabul. Det är vi i Sverige som sitter och beslutar om hur vi ska göra. Svaren på de här, ändå inte helt komplicerade frågorna jag ställde, borde i dagsläget vara allmängods hos alla som är involverade i processen. Men av de jag frågat, andra politiker, departementet och Migrationsverkets både handläggare och ”expert” så får jag inga svar. Det verkar bara Torvik som eventuellt kan svara på frågorna om bärigheten i att unga, oerfarna killar som varit länge i Sverige ska driva mataffärer i krigsdrabbade. Afghanistan.

Minns vad Torvik sade i artikeln jag refererade till. Han har ingen personlig kontakt med de vi skickar tillbaka. Ingen personlig kontakt. Vi får se om jag mejlar honom.

Så kan vi inte ha det. Jag är som riksdagsledamot ansvarig för det vi utsätter de här personerna för. Därför skriver jag det här och skickar bland annat till mina kollegor i socialförsäkringsutskottet. Mitt enkla budskap: Vi kan inte fortsätta så här.

Jag har för övrigt också mejlat Migrationsverket för tio dagar sedan på den officiella adressen med mina frågor, därifrån har jag inte hört något.