Tre säger till

Den här var publicerad i DD för två dagar sedan. Tog en skärmdump men länkar inte pga betalartikel.

De som gillar gårdsförsäljning brukar få det att låta som att ”amenvadå, spela roll om man kan sälja öl direkt från bryggeriet då”. En gång sade en nuvarande KSO i en kommun väldigt nära mig när vi pratade om Mackmyra dessutom ”Men alkoholisterna har ändå inte råd att handla där.

Problemet är att sk gårdsförsäljning av alkohol drabbar monopolet. Det kan nämligen inte behållas då. Och då visar all forskning på att folkhälsan blir otroligt mycket sämre. Dessutom drabbas väldigt många anhöriga av andras risk- och missbruk. Folkhälsa vs. inbillad livaktig landsbygd.

Men man ska väl också komma ihåg att det finns en del som absolut vet att monopolet hotas, och det är precis det de vill. Pga kapitalet älskar att kränga alkohol.

gårds

Brev, post, frimärken

Det är något magiskt och elegant med att kunna lägga ett kuvert med ett brev i på en låda, som dagen efter (i bästa fall) delas ut till en vän (eller vart det ska).

Pratade med en nyligen under en promenad och berättade att när jag hade som flest brevvänner runt om i världen, förde jag noggrann statistik på när jag fick post, så att jag visste vilken veckodag jag statistiskt borde få flest brev på … Två var en dålig dag. Sju en bra. Ungefär.

I kväll har jag ägnat mig åt att styra upp pappershögar. Behövde fixa två grejer som ska skickas iväg med frimärke. När jag senare på kvällen passerade de där kuverten som ligger och väntar märke jag hur glad jag blev. Och då är det ändå bara registeruppgifter som ska skickas in …

I dag är det ont om brevvänner. Min morfars syster är min mest frekventa brevvän, och hon är så bra. Uppskattar också när jag har fina brevpapper. För det har jag förstås ett rejält lager av.

När jag städade så lade jag också undan ett kuvert som jag tänkte rama in för det gör mig så glad. En kollega i riksdagen hade fått ett brev från en förening. De lär ju ha tänkt att de ska bränna iväg ett gammalt frimärksförråd de hittat i gömmorna. Mixen här är fantastisk. Pirrar i kroppen av sådan frankering.

frimärken

Trots det kallar jag mig inte för frimärkssamlare och har just aldrig samlat på dom på ett seriöst sätt. Fast alla frimärken som sitter på något som jag slänger spar jag. Jag har gjort små pyntiga saker av dem, kylskåpsmagneter bland annat.

För någon sommar sedan rensade jag massor bland all korrespondens jag hade i ungdomen. Feta lådor. De som fortfarande är mina vänner erbjöds att få tillbaka buntar av det de skrivit, vilket de blev glada över. Några erbjöd mina gamla brev tillbaka. Så fin dokumentation av ungdomen. Men av allt jag valde att slänga så behöll jag frimärken som jag klippte loss.

När jag bläddrar bland motiven är alla ytterst välkände och alla framkallar minnet av olika tider eller personer. Ungefär som dofter fungerar.

Rätt lite post som kommer till riksdagen har frimärken, men allt det som har det spar jag frimärkena på i en ask i Stockholm. Tänker att det blir doften av tiden i maktens korridorer.

När jag passerar Postmuseet i Gamla stan till jag gå in varje gång. Det går inte. Men ett besök i shopen blir det i alla fall inom kort.

Snart är det jul. Dags att fundera på vad jag ska skicka som julkort i år. Hur mycket har jag tid och lust att pyssla julkort. 2013 verkar ha varit ett bra år. Ångrar mig nu att jag inte noggrant dokumenterat alla år … Men livet ska väl levas också och just inte bara dokumenteras.

Det var de lördagsfunderingarna det. Dags att sova. Kursdag i morgon också.

Fritidspolitikerna är vakna

kursledare

Lördag morgon. Dags för kurshelg två av fyra i den utbildning som Socialdemokraterna i Gävle har, Framtidskretsen. Ett femtontal sossar i kommunen som valt att lägga massor med tid på att bli utbildade för att kunna ta ledande uppdrag i politiken.

På bilden ser ni mig och och Ahmed, som tillsammans med Daniel är kursledare. Just nu håller Daniel ett pass om hur en kommun fungerar. Resten av helgen har vi enbart externa föreläsare som ska dela med sig av sin syn på styret av en kommun. Superroligt och intressant, också för oss som håller ihop det förstås.

Det är kul förstås, men också alla dessa fritidspolitiker gillar egentligen sovmorgon. Men demokratihjältar lägger sin fritid på detta. Om någon undrar om de har betalt för detta är svaret nej. Det finns lyckligtvis människor som ser kunskapsinhämtning som en investering i sig själv.

I går kväll bakade jag kakor (utan olika allergener), för att de ska få bra fika i eftermiddag.

Innan det igår var jag heldag på en högstadieskola och träffade tre åttondeklassare och talade om demokrati och politik, hur det fungerar. Väldigt kul!

Var en sväng till Axmar och förrättade en vigsel innan helghandlingen i går också. Livet.

(Ja, jag vet att jag är sk heltidspolitiker. Jag syftade på alla andra i det här rummet.)

 

När jag är först, och en massa.

först

Ett utskottsrum när jag är på plats först och mötet kommer att innehålla ett besök av rikspolischefen.

Jag brukar vara i god tid, men i dag missade jag att allt, inklusive förmötet, var framskjutet en kvart. Då är det inte svårt att vara först.

I förrgår gjorde jag precis tvärtom. Jag missade ett möte! Faktiskt. Jag har fortfarande puls efter detta och skäms. Tröstar mig med att ingen skada skedde.

Både de här sakerna beror helt enkelt på att det just nu är lite många saker för mig att fixa. Tisdag morgon på tåget satt jag och gick igenom alla mejl om alla kommande saker för att jag visste att jag glappade på kollen. Men, om kallelsen till möte inte kommit i mejl så hjälpte inte det …

Annars den här veckan har jag bland annat träffat en högskolestudent som skriver en uppsats om socialdemokratin, varit på ett långt studiemöte med Ecpat (ni har väl inte missat att barnsexhandel är temat för årets Musikhjälpen) och varit på polisens insynsråd.

I morgon ska jag träffa högstadieklasser och prata om demokrati och hur en politiker arbetar. Det blir kul!

Till helgen är det kursverksamhet hela lördagen och söndagen. Och så en vigsel på fredagskvällen. De motioner jag tänkt lägga ska in.

Jag tränade ett pass igår kväll, kan jag då tröstäta resten av veckan!?

Budgeten är här!

kola

Under en tid har olika utspel varit om vad som föreslås i den rödgröna budgeten. Nu finns allt så att säga på bordet. Kan läsas HÄR. Barnfamiljer och pensionärer är vinnare. Det är fint!

Men en budget är ju årets närmaste grepp på helheten. Det handlar inte om att göra enskilda till vinnare och förlorare, utan att bygga ett samhälle starkt utifrån nuvarande förutsättningar. Vi tror att en befolkning med chans att utbilda sig, som känner sig trygga är bra. Liksom satsningar på miljön av helt uppenbara skäl. Men läs själv.

Bilden är inte tänkt att illustrera budgeten som en gottepåse, det hade varit för vitsigt. Jag är bara superglad över den fina present jag fick av en superhärlig grupp SFI-elever från Hudiksvall som det var en fröjd att guida i riksdagen! De var glada över möjligheten att se budgetdebatten från läktaren, där jag lämnade dem innan jag själv satte mig i kammaren för att lyssna på Magdalena.

I morse var det möte med Ribbenvik från Migrationsverket. Bra förstås, men tid fanns absolut inte för att ställa alla de frågor jag hade. Det hade visat på dålig social kompetens från min sida att kapa mötet, så mycket har jag lärt mig vid snart 40. Istället får frågetecken kvarstå. Också han valde att bara prata om gruppen som är under 18 år av de ensamkommande som kom 2015. Varför? Vet inte.

Håller på skriva en del motioner i motionstiden. Får se hur många av dem som i år får läggas efter att ha klarat partiets interna granskning. Men det är som många andra påpekat tidigare. Motionsinstrumentet är kanske inte det starkaste och lämpar sig bäst för de vars parti inte just nu sitter i regeringsställning.

I natt sov jag första natten i den nya övernattningsbostaden. Jag är inte den lättväcktaste typen. Men jag har nu erfarit hur området kan låta tidigt på morgonen när allt ska fixas inför dagen. Jag är halvnöjd med just det men tänker att också det ska jag vänja mig vid.

Öppnande, misstroende och sånt.

öppnis

Det finns som små gem i tillvaron som markerar att åren går. Riksdagens öppnande är ett sådant. Det är sju år sedan jag kom in i riksdagen. Känns som max tre. Tiden går vansinnigt fort. Men oavsett det var det nu dags för det åttonde öppnandet. Jag bjöd med min ombudsman Carina. Hon är rolig och gillar festligheter.

Det var en bra dag. Konserthuset på kvällen var absolut bäst. Det brukar vara så.

Det brakar ju på. I morgon en misstroendeomröstning. Dessutom ska jag nu efter sju år byta boende. Jag har bott på samma ställe hela tiden och hade kunnat tänka mig att fortsätta med det men vet att nästa år ska stället där jag bor rustas. Lite mån om att bo nära riksdagen. Så när det blev omflyttningar i riksdagsgruppen i sommaren valde jag att tacka ja till erbjudandet om nytt boende. Jag har stått först i den kön i evigheter tror jag och avböjt mycket, men nu hade ju slutet börjat närma sig. Så grejer ska flyttas, sånt där praktiskt.

Har just kikat på 21-nyheterna. Jag är ju lite mer lågmäld och vill inte slå på största trumman för att Allianspartierna kommer till olika slutsatser. Däremot är det politiskt intressant förstås. Och lite roligt när Ebba ropade -Hej Jan! i studion för att visa att de visst är goda vänner!

NTO-torsdag

ntokopp

Bilden är missvisande. NTO har inte funnits på snart 50 år och jag har inte druckit kaffe. Men jag har i kväll varit på en IOGT-NTO-lokal, där en gammal NTO-servis med landskapsblomma finns. Så fint att jag vill torka en glädjetår!

 

Hur ensamkommande unga har hanterats och hanteras i asylprocessen

I går under riksdagens öppnande satt jag bredvid en av talmannens inbjudna gäster i Storkyrkan. Hon drev ett stort och välkänt företag i Stockholmstrakten. Vi pratade lite om allt möjligt. Så frågade hon mig om jag visste nåt om frågan om ensamkommande barn. Jag sade att den engagerade mig och att jag visste en del. Då berättade hon hur upprörd hon var över en persons öde som hon kände till, och hur hon inte kunde förstå hur myndighetssverige kan göra på det sättet. Och avslutade med ”vi inte kan hjälpa alla, men de här unga människorna är redan här blir orättvist behandlade nu.”

Det kan verka som en fabricerad historia, men det är det inte. Jag väljer därför att använda dem som en anekdotisk bevisföring om hur många i samhället som i dag ser det här och undrar hur det kan få fortgå. Det är naturligtvis den utdragna process med orättssäkert innehåll som drabbat de här unga. Återigen, jag tror att många politiker inte satt sig in i hur många den här frågan engagerar. Det är ingen pluttfråga som kommer att försvinna. Den kommer att växa ännu mer än vad den gjort på några månader. Med rätta.

Vad gäller just rättssäkerheten släppte nätverket #vistårinteut en rapport för två dagar sedan. De har samlat in dokumentation av hur ensamkommande unga har hanterats och hanteras i asylprocessen. Jag vill uppmärksamma den här för att det är viktigt att sprida hur den ”säkra” myndighetsutövningen ser ut. Jag tvivlar inte på att det stämmer. Jag har hört så många berättelser de senaste månaderna. Sett och hört en del med de egna kroppsdelarna för ändamålet.

HÄR kan du hitta rapporten. Läs allt. Fundera på om du känner dig lugn och trygg med processen. Liv och död.

”A gör sin ålder sannolik med kopior på skolbetyg, skollegitimation, intyg från god man med mera. Ändå skrivs A godtyckligt upp i ålder av handläggare på Migrationsverket i samband med avslag och flyttas till vuxenboende där A känner sig otrygg och inte vågar bo. Bostadslös och suicidal idag.”

”A har med sig en taskira som anger ålder 16 vid ankomst till Sverige. Under asylprocessen finner Migrationsverket ett annat dokument med likvärdigt bevisvärde som A aldrig sett. Intyg finns från ett tiotal erfarna gymnasielärare samt från familjehem med barn i samma ålder där det hävdas att A med största sannolikhet och utifrån fysisk, psykisk och social mognad är att bedöma som vanlig gymnasieungdom. Migrationsverket tillmäter det nyfunna och för A okända dokumentet allt värde och skriver upp A med sju år samt ger avslag.”

”Personal på boende ser en bild på A på Facebook. A har satt sig i en ”flott” bil, något som ligger långt utanför A:s levnadsstandard – ett oemotståndligt fototillfälle. Personal meddelar Migrationsverket att A inte kan vara under arton då han setts sitta i en bil. Migrationsverket skriver upp A i ålder och A får avslag.”

”Vid muntlig förhandling vid förvaltningsrätten är tolken nonchalant och slarvig. Hen kallar bäck för hav, att träden väser och översätter att A läste engelska i en blandad klass då A själv säger att hen gått en privat engelskkurs med både pojkar och flickor. Migrationsverket menar då att A ljuger eftersom det inte finns blandade klasser i afghanska skolor. A:s asylansökan avslås då historien inte bedöms som trovärdig.”

”A är 14 år och asylintervjun hålls via länk. A konstaterar att hen inte förstår tolken. Tolken blir mycket upprörd, hävdar att hen var godkänd tolk på både farsi och dari. Tolken byts så småningom ut.”

”A lämnar in ett hotbrev från talibaner för att stärka sin asylberättelse. Migrationsverket anser att brevet saknar bevisvärde. A får kontakt med en afghansk minister som erbjuder sig att verifiera handlingen. Då vägrar handläggare att lämna tillbaka den och motarbetar därigenom A:s försök att bevisa sina asylskäl.”

”När A och god man kommer till Migrationsverket för att delges beslut säger handläggaren: ”du kan ju överklaga men det brukar inte vara någon idé”. Och tillägger att ”du ska sättas i förvar så det är lika bra du vänjer dig vid tanken”. God man vänder sig till handläggarens chef och kräver att få byta handläggare.”

”A får avslag efter att enligt Migrationsverket inte ha gjort sin hemvist sannolik. Detta sker efter en undermålig intervju, en felaktig rapport från analysföretaget Sprakab och en handläggare som avfärdar korrekta uppgifter som felaktiga. Företaget Sprakab har senare medgivit att de begick ett allvarligt fel i detta ärende. Handläggaren har medgivit att hen ”gick på” den felaktiga informationen. Migrationsdomstolen fastslår Migrationsverkets bedömning utan att göra någonegen bedömning av dessa uppgifter.”

 

Det var den helgen

I vanlig ordning minns jag knappt vad jag gjorde igår, eftersom morgondagen alltid är intressantare.

Men jag har sovit mycket. Jag har fixat med mina krukväxter. Packat i ordning det här pysslet/korten jag beställde på superrea från USA (se bild), jag har tränat tre dagar i rad, jag har ätit ute med vänner, jag har lekt med hamstern, jag har delat ut flygblad och ringt medlemmar angående kyrkovalet. Och läst.

Här är jag på väg till söndagskvällens valarbete. Det regnade lite på mig.

söndag17 söndag171

Här syns delar av pyssel och kort från kreatören som är min favorit. och en del blommor jag fick på min födelsedag.