Hösten och livet

75456848_10157811095018474_7143586526662754304_n

I går lunch när jag var i parken och tränade hade parkarbetarna gjort stora, stora lövhögar som jag gissar väntar på hämtning.

Jag sprang förbi dem några gånger och kände suget. Jag ville slänga mig i dem. Så jag bestämde mig för att känna livet i mig. Och gjorde det. Tips: Så mjukt som det ser ut är det inte.

Det kändes bra. Bubbligt. Värt att minnas att så lite lyfter en hel dag.

Jag gillar ju verkligen hösten. Och vintern. Det är svalt, friskt och osvettigt. Så skönt. Och ni som gillar annat, allt går runt. Det kommer tillbaka. Däremot mörket. Det kan jag vara utan. Men man får inte välja. Bara gilla läget. Och nu gillar jag svalkan.

Önskar en vinter med mycket snö och kyla!

Jag gillar Hamberg

IMG_0607

Jag har läst det mesta Emma Hamberg har skrivit. Hon fångade oss för många år sedan med den härliga serien ”Singel i stan”, var ett litet tag chefredaktör för VeckoRevyn och har sedan skrivit Linas kvällsbok, Mossvikenfruar och Rosengäddaserien bland annat.

Jag tycker att hon är mångsidig och har en ton som talar direkt till en. Inte pretentiös, inte svår men inte heller banal. Tvärtom. Hon trycker på känslorna. Det är en svår balans men hon klarar den.

Resten av allt är vårt. Den här är självbiografisk. Det är modigt. Den handlar om hennes och vännernas kärleksrelationer. Hur de tar slut och hur de börjar. Så mycket är lätt att känna igen i hur hon beskriver båda lyckan och svårigheterna. Mycket kommunikation i dag sker skriftligt, sociala medier spelar roll. Hon tar med det. För att annars missar man så många bottnar.

Väldigt bra och liksom modern.

Andra bra böcker jag läst på slutet är Sveas son av Lena Andersson och Bränn alla mina brev av Alex Schulman. Läs dem också.

En del på bio

p15226139_v_v8_ac

Jag har varit en del på bio de senaste veckorna. Jag tänkte dela mina åsikter om filmerna.

Once upon a time in Hollywood – Rolig för att den är inget. Det finns ingen poäng. Det bara händer grejer. Mycket våldsamt. Man gilla rju Brad Pitt förstås.

Joker – Klart sevärd. Väldigt mycket att tänka på efteråt om människans väsen och varför vi blir som vi blir.

Gemini Man – Actionfyllt med Will Smith. Bra tidsfördriv och en glimt av intressant story men en bra bok är bättre.

Hustlers – Trodde det skulle vara mer power i den här filmen med Jennifer Lopez. Men den var tyvärr rätt slätstruken och hade vunnit på lite fler ”roliga” stycken som det hade funnits utrymme för.

Tänker att En komikers uppväxt är den jag ska se näst.

Åtta år räcker!

74802914_10157802690788474_6092620828334096384_n

Till medlemmar i Gävle arbetarekommun:

Efter snart åtta år som arbetarekommunens ordförande kandiderar jag inte för ännu en period.

Anmodan om nomineringar till ny AK-styrelse (en mindre sådan än tidigare enligt en antagen motion) har gått ut till föreningarna och når strax alla medlemmar. 

Jag är otroligt glad över allt arbete vi gjort tillsammans med att modernisera partiet, bryta trenden av sjunkande valresultat, återta styret i Gävle ihop med nya samarbetspartier, varit tydliga med våra åsikter, byggt en bra stämning, testat nya verksamhet, förkastat delar av den, gjort valrörelser med tusentals samtal med Gävleborna. Varje dag är jag stolt över att ha förtroendet att leda arbetet tillsammans med en massa andra duktiga ledare. Det är det roligaste och svåraste förtroendeuppdrag jag har haft.

Nu vill jag att någon annans idéer för hur vi fortsätter utvecklingen mot något ännu bättre ska ta vid. Jag hoppas att många av olika kön kommer att känna sig manade att kandidera uppdraget. Det kräver mycket, mer än vad som syns utåt. Om du vill veta mer hur jag upplevt det för att kunna avgöra om du är beredd att axla det så får du gärna höra av dig. Jag kommer förstås också att berätta om allt det roliga!

Men! Jag vill fortfarande bidra i arbetet, och har också meddelat valberedningen att om de och partiet så önskar skulle jag gärna åta mig arbetet med att utveckla studierna Jag kandiderar därför till styrelseposten som studieorganisatör efter årsmötet. Vi har så många val att vinna tillsammans! För att kunna bygga ett jämlikare samhälle.

För länge sedan

IMG_0484 IMG_0483

Min moster, som syns på nedre bilden med mig, rensar lite och har skickat bilder till mig. När man ser dem kan man tänka att jag levde på 50-talet pga gråa och murriga men de här är sent 80-tal.

Hästarna är mina första hästkompisar, Luffe och Bandito. Dvs mammas och mosters hästar som jag växte upp med. När jag var på ridhelg nyligen frågade ett barn hur länge jag ridit. Jag berättade då, lätt stolt, att när mamma kom hem från BB visade hon direkt upp mig för sin häst. Det är  hästen jag sitter på. En rejäl nordsvensk. Så som en kompis ska vara. Minns iofs en gång när han tröttnade på att jag var för nära när han ville äta i lugn och ro och han helt enkelt tog ett grepp i jackan och lyfte bort mig. Rejält blåmärke över bröstet. Men visst, stör inte den häst som inte vill bli störd.

Inga prinsar och prinsessor

I förrgår kom en nyhet från Kungahuset. En del av dagens prinsar och prinsessor ska inte längre tillhöra kungahuset.

Märk särskilt väl att barnens föräldrar är mycket nöjda över att barnen nu får möjligheten att göra egna val i livet.

Ni förstår också att det betyder att ingen av de som är kvar i kungahuset får forma sitt liv. De här tre till exempel. Får be regeringen om lov för att få gifta sig. De kan inte forma sina liv som de själva vill.

H.M. Konung Carl XVI Gustaf / HM King Carl XVI Gustaf / H.K.H. Kronprinsessan Victoria / HRH Crown Princess Victoria / H.K.H. Prinsessan Estelle / HRH Princess Estelle

Foto: Foto: Sandra Birgersdotter Ek/Kungl. Hovstaterna

Så är det när uppdrag ärvs. ALLA måste förstås befrias från det.

Vi vet ju hur vi tycker om delar av kulturer där unga inte själva får bestämma över sina liv.

Dags att öppna den gyllene buren för alla och leverera en republik. Alla är vinnare.

I en partiöverskridande motion har vi skrivit om detta.

I dag i Aktuellt i politiken, text av mig

71530992_965381660471166_5814948254890065920_nI dag publicerar Aktuellt i politiken en text jag skrivit. De satte rubriken nedan. Själv hade jag ett annat förslag men det spelar mindre roll.

Se nedan:

”S förlorade väljare på budskapet om hårdare tag”

Jag hör socialdemokrater säga att vi:

  • måste ha ordning och reda i migrationspolitiken politiken.
  • har världens bästa system för asylsökande.
  • gjorde en enorm insats 2015
  • inte ska låta känslorna ta över.
  • ska ha sans och balans.

Så här tänker jag om det.

Sällan är det någon ledande socialdemokrat som vill prata om hur den eftertraktade ordningen ska återspeglas i väntetider, kvalitén på gode män och juridiska ombud som asylsökande möter i processen, återkommande vittnesmål om dåligt bemötande från handläggare på Migrationsverket, undermålig tolkning och bristfälliga utredningar. Inte heller något om att människor som flyttas runt i Sverige med kort varsel uppryckta från den lilla trygghet man kunnat skapa, ytterst tveksamma åldersuppskrivningar och dito medicinska åldersbestämningar, utvisningar på grund av att arbetsgivare som begått småfel med semesterutbetalningar flera år tillbaka och så vidare.

Jag har haft ensamkommande unga boende hos mig de senaste åren. Det har gett mig insikten om att vi verkligen saknar sans och balans men på ett annat sätt än vad som ansågs ovan. Jag kände mig inte särskilt sansad när en av dem blev uppringd av en förtvivlad vän vars juridiska ombud glömt att lämna in ett överklagande i tid och som plåster på såren erbjudit pojken några tusenlappar för att han skulle kunna fly vidare på egen hand. Vem höjer rösten för att sådant inte ska hända?

För mig är det lite som med jämställdhet (där vi också ligger i topp) när man hävdar att vi är bäst i världen på att möta asylsökande. Betyder det att vi är nöjda och kan luta oss tillbaka? Nej. För det är inte relativt bra som är målet, utan absolut bra. Utifrån mina exempel ovan är det tydligt att vi har massor att göra innan vi kan skryta om en fantastisk rättssäkerhet.

Vi gjorde en stor insats 2015. Jag är väldigt stolt över att människor ställde upp på många olika sätt i den akuta situationen. Privatpersoner och civilsamhället. Jag är inte ensam om att vara stolt över de insatser som gjorts. Jag har hört många ledande partivänner uttrycka samma typ av stolthet. För mig betyder det att man förstår att det var rätt att göra det man kunde. Det borde innebära att vi även fortsättningsvis ska göra vad vi kan.

Den socialdemokrat som inte drivs av känslor i politiken, vad drivs den av? Vad fick var och en av oss att börja med politik? En känsla av att något måste göras bättre. Jag tänker aldrig skämmas eller låta mig förminskas i mina uppfattningar för att jag drivs av känslan av att vilja värna liv.

Så vad ska vi göra?

En stor del handlar naturligtvis om att bedriva en utrikespolitik som gör att människor inte behöver fly alls. Det är grunden. Vi behöver ta höjd för andra idéer kring vapenexport och klimatproblematik bland annat.

Baserat på vår ideologi med solidaritet som grund ska vi fokusera på hur Sverige som ett av världens rikaste länder kan hjälpa så många som möjligt på ett bra sätt.

Istället för att med emfas hävda att det är ett minimum mottagande som måste till, så ska vi titta på hur många som skulle kunna få leva bra liv här. Det vill säga snarare maximera. Vi ska inventera hur det ser ut med förutsättningar i olika delar av landet. På vissa ställen behövs både fler elever i klassrummen och mer arbetskraft för att få det att gå runt. På andra ställen är läget annorlunda.

Jag tror på ”Gör din plikt, kräv din rätt”. Jag har inga problem med att ha höga förväntningar på både människor som föds här och människor som kommer hit, att de ska göra sitt allra bästa. Utbilda sig och bidra i samhället efter bästa förmåga.

Vi har kommunicerat för stillsamt till alla, oavsett var man är född, att det här landet bygger vi tillsammans. Vi behöver ett större fokus på hur vi ger alla än bättre redskap att bidra.

Jag är medveten om att asylsökande med asylskäl är en annan ”kvot” än människor som kommer hit för att arbeta. Jag vill ändå fundera över om vi inte skulle kunna kombinera tanken om att söka asyl med att också fylla arbetskraftsbehovet på ett annat sätt än vi tänker i dag.

Aida Hadzialic skriver i en ledare i Aktuellt i politiken:

Inför valet 2018 hade många väljare svårt att förstå var socialdemokratin stod i migrationspolitiken. Eftersom partiets riktning i migrationspolitiken skiftade från tid till annan hade många svårt att se en röd tråd. Detta kan ha medfört att även partiets välfärdspolitik framstått som otydlig för den del av väljarkåren som gör en koppling mellan välfärden och migrationen.

Det kan också ha varit så enkelt som att det var precis tvärtom. Det var svårt att förstå var socialdemokratin stod i välfärdspolitiken, då detta försvann bakom ”hårdare tag och mjukare tag” som både valarbetare och väljare tyckte kändes främmande. Hadzialic verkar främst tar hänsyn till de väljargrupper som lockas Sverigedemokraternas slöa budskap och jag uppfattar att hon är bekymrad över att vi var för otydliga för att tillfredsställa just dem.

Jag bekymrar mig tvärtom över att vi var minst lika otydliga gentemot den grupp jag hoppas att socialdemokratin främst vänder sig till och söker förtroende och stöd från. Människor med stark solidaritet, som drivs av att bygga ett starkt, tryggt och inkluderande samhälle där vi hjälper varandra.

Min sammanfattning kring det senaste valresultatet är att den skarpa retorik vi hade mot våra medmänniskor i en svår situation i kombination med brist på efterfrågad välfärdspolitik är: Vi förlorade många men vann ingen.

Jag vill också berätta att Socialdemokraterna i Gävle i valrörelsen tog starkt avstånd från en hård retorik kring människor på flykt. Betonade noga att vi inte ska tala om vi och dem, att solidaritet är viktigt. Vi var en av få kommuner där Socialdemokraterna gick fram i valet. Det är också ett perspektiv.

Elin Lundgren

Ordförande för Socialdemokraterna i Gävle

Riksdagsledamot