Kategoriarkiv: Uncategorized

100 Million i Ljusne

I fredags träffades politiker och skolelever över hela världen i projektet 100 Million. En kampanj som i Sverige drivs av bl.a. lärarfacken och elevorganisationer.
Här är jag tillsammans med fackrepresentant, lärare och rektor på Stenbergaskolan i Ljusne. Alexandra Gard och Sven-Erik Lindestam tog lokalpolitikbiten.
Vi träffade fyra högstadieklasser som funderat en hel del på hur fler barn i världen ska ha möjlighet att få gå i skolan och varför det är så viktigt. Varje skolår påverkar livsmöjligheter och bidrar dessutom till att hålla landet utanför krig och konflikter. Lärare är med andra ord också fredsarbetare.

Elevernas förslag: skänka pengar, höja kunskapsnivån om läget, gå med i organisationer, jobba mot korruption, sluta sälja vapen, skicka biståndslärare och mycket annat. ljusne

Några pratade med mig i enrum om att det också kan vara svårt att koncentrera sig i skolan när man har flytt från krig och både oroar sig för de som är kvar och när man inte vet om man får uppehållstillstånd. Fullt begripligt. Problemen finns överallt, men ser olika ut. Men man kan säga att krig är riktigt illa för barns skolgång. Fast det visste vi väl redan. Men också i Sverige påverkar det.

 

Hur ensamkommande unga har hanterats och hanteras i asylprocessen

I går under riksdagens öppnande satt jag bredvid en av talmannens inbjudna gäster i Storkyrkan. Hon drev ett stort och välkänt företag i Stockholmstrakten. Vi pratade lite om allt möjligt. Så frågade hon mig om jag visste nåt om frågan om ensamkommande barn. Jag sade att den engagerade mig och att jag visste en del. Då berättade hon hur upprörd hon var över en persons öde som hon kände till, och hur hon inte kunde förstå hur myndighetssverige kan göra på det sättet. Och avslutade med ”vi inte kan hjälpa alla, men de här unga människorna är redan här blir orättvist behandlade nu.”

Det kan verka som en fabricerad historia, men det är det inte. Jag väljer därför att använda dem som en anekdotisk bevisföring om hur många i samhället som i dag ser det här och undrar hur det kan få fortgå. Det är naturligtvis den utdragna process med orättssäkert innehåll som drabbat de här unga. Återigen, jag tror att många politiker inte satt sig in i hur många den här frågan engagerar. Det är ingen pluttfråga som kommer att försvinna. Den kommer att växa ännu mer än vad den gjort på några månader. Med rätta.

Vad gäller just rättssäkerheten släppte nätverket #vistårinteut en rapport för två dagar sedan. De har samlat in dokumentation av hur ensamkommande unga har hanterats och hanteras i asylprocessen. Jag vill uppmärksamma den här för att det är viktigt att sprida hur den ”säkra” myndighetsutövningen ser ut. Jag tvivlar inte på att det stämmer. Jag har hört så många berättelser de senaste månaderna. Sett och hört en del med de egna kroppsdelarna för ändamålet.

HÄR kan du hitta rapporten. Läs allt. Fundera på om du känner dig lugn och trygg med processen. Liv och död.

”A gör sin ålder sannolik med kopior på skolbetyg, skollegitimation, intyg från god man med mera. Ändå skrivs A godtyckligt upp i ålder av handläggare på Migrationsverket i samband med avslag och flyttas till vuxenboende där A känner sig otrygg och inte vågar bo. Bostadslös och suicidal idag.”

”A har med sig en taskira som anger ålder 16 vid ankomst till Sverige. Under asylprocessen finner Migrationsverket ett annat dokument med likvärdigt bevisvärde som A aldrig sett. Intyg finns från ett tiotal erfarna gymnasielärare samt från familjehem med barn i samma ålder där det hävdas att A med största sannolikhet och utifrån fysisk, psykisk och social mognad är att bedöma som vanlig gymnasieungdom. Migrationsverket tillmäter det nyfunna och för A okända dokumentet allt värde och skriver upp A med sju år samt ger avslag.”

”Personal på boende ser en bild på A på Facebook. A har satt sig i en ”flott” bil, något som ligger långt utanför A:s levnadsstandard – ett oemotståndligt fototillfälle. Personal meddelar Migrationsverket att A inte kan vara under arton då han setts sitta i en bil. Migrationsverket skriver upp A i ålder och A får avslag.”

”Vid muntlig förhandling vid förvaltningsrätten är tolken nonchalant och slarvig. Hen kallar bäck för hav, att träden väser och översätter att A läste engelska i en blandad klass då A själv säger att hen gått en privat engelskkurs med både pojkar och flickor. Migrationsverket menar då att A ljuger eftersom det inte finns blandade klasser i afghanska skolor. A:s asylansökan avslås då historien inte bedöms som trovärdig.”

”A är 14 år och asylintervjun hålls via länk. A konstaterar att hen inte förstår tolken. Tolken blir mycket upprörd, hävdar att hen var godkänd tolk på både farsi och dari. Tolken byts så småningom ut.”

”A lämnar in ett hotbrev från talibaner för att stärka sin asylberättelse. Migrationsverket anser att brevet saknar bevisvärde. A får kontakt med en afghansk minister som erbjuder sig att verifiera handlingen. Då vägrar handläggare att lämna tillbaka den och motarbetar därigenom A:s försök att bevisa sina asylskäl.”

”När A och god man kommer till Migrationsverket för att delges beslut säger handläggaren: ”du kan ju överklaga men det brukar inte vara någon idé”. Och tillägger att ”du ska sättas i förvar så det är lika bra du vänjer dig vid tanken”. God man vänder sig till handläggarens chef och kräver att få byta handläggare.”

”A får avslag efter att enligt Migrationsverket inte ha gjort sin hemvist sannolik. Detta sker efter en undermålig intervju, en felaktig rapport från analysföretaget Sprakab och en handläggare som avfärdar korrekta uppgifter som felaktiga. Företaget Sprakab har senare medgivit att de begick ett allvarligt fel i detta ärende. Handläggaren har medgivit att hen ”gick på” den felaktiga informationen. Migrationsdomstolen fastslår Migrationsverkets bedömning utan att göra någonegen bedömning av dessa uppgifter.”

 

Handläggarens bristfälliga svar gällande Erin-programmet

Vid ett möte med en av Migrationsverkets handläggare innan sommaren berättades hen om Erin-programmets förträfflighet, helt utan att den kunde styrkas. Det skrev jag om.

Jag citerar ut minnesanteckningarna som killen jag känner bad att få efter mötet från Migrationsverket (där handläggaren inte vill ge honom dem först för det brukade man inte och de var inte klara. Men vi sa att det gick bra att skicka dem på posten.

”Elin Lundgren ställer frågor om Migrationsverket har statistik gällande personer som beviljats stöd enligt ERIN så att hon och X vet att det fungerar. Elin är intresserad av statistik över de som åkt och fått den hjälpen, om hur de lever, hur deras situation ser ut i dag, var de bor, hur de försörjer sig, hur många har hittat boende.

Und. informerar om att Migrationsverket inte har den statistiken men att und. kommer att kontakta enheten för återvändandesamordning inom Migrationsverket angående statistik. Und. uppger även att det blir uppföljning av frågorna om statistik vid återvändandesamtal … ”

Mötet då vi skulle få den efterfrågade informationen har ägt rum. Vi var inte så stridbara så vi valde att bara lyssna på den utlovade återkopplingen.

Vi fick veta:

-Hur många som omfattats av programmet årligen

-Hur många som jobbar med programmet i Afghanistan

-Vilka provinser i Afghanistan som berörs.

Det var det.

Med tanke på vad vi ställde för typ av frågor, att de finns dokumenterat i det av Migrationsverket skrivna protokollet och att detta var svaret känns det ju … fattigt. Det var inte ens i närheten av de svar vi efterfrågade.

Kunskaperna om Erin verkar sisådär bland handläggarna på myndigheten. Men de vet ju att det fungerar …

Detta är förstås bara en liten anekdot, men kvarstår faktum att jag aldrig varit på möte någon gång hos offentlig verksamhet där den jag följt med/jag blivit så illa bemött som på Migrationsverket.

 

Besökt Hinseberg

hinse

Foto: Kriminalvården

I dag besökte utskottsgruppen Hinseberg, den största anstalten för kvinnor i Sverige.

Man kan lugnt säga att känslan och miljön var helt annorlunda än den på Kumla. Inget konstigt att det är så men bara en tanke. Även här finns riksintag.

Under tiden vi var där gick brandlarmet, och vi fick se hur oerhört snabbt kriminalvårdarna agerade på det.

Blev väldigt glad att höra om svetsutbildningen som de har. HÄR kan du läsa om den och mer om anstalten. En önskan de skickade med var möjligheten att hålla yrkesutbildning till elektriker.

På bilden syns ”Slottet”. Just nu genomgår byggnaden en renovering, och helt frikopplat från Kriminalvården måste jag säga att byggnaden var väldigt spännande och oerhört vacker. Utsikten från en del av cellerna lär vara bland den finaste fängelseutsikten man kan tänka sig.

I år jobbar anstalten också med växthus och får! Människor och djur är nämligen en bra match.

Ännu en dag där vi sett arbetet för att få människor att komma bättre ut.

 

Ta hand om Anna!

Just nu sker saker med ett rasande tempo i Moderaterna. Så kan det vara, har upplevt ungefär samma i mitt parti. På avstånd, inte från epicentrum.

Jag hoppas att Anna är med sina vänner, Personer hon kan lita på. Har gott om smågodis eller vad hon gillar. Att hon tänker på och påminns av andra om att i politiken har man en roll. Ifrågasätts den eller ens politiska gärning är man ändå sig själv. Som ens vänner gillar.

Alla måste bete sig