Kategoriarkiv: Uncategorized

Det är mycket med kärleken

Sommaren är den intensivaste tiden för att förrätta vigslar. Den här helgen gör jag fyra stycken. Det är ett fint uppdrag att ha för andra. Ska strax gå iväg till den sista.

Kom just hem från Axmar där jag hade en väldigt fin stund med paret och deras vänner. FIck med mig den här fina buketten hem. Är så glad för den.

rosgift

Fiskarna i Norrsundet

I går besökte jag och Anders W Jonsson (C) tillsammans fiskarna i Norrsundet, Gävle. Förutom att tala om tråkigheter som rätt obegripliga regler, så pratade vi också om något mycket roligare. Nämligen deras planer på nysatsning med nya tillagningslokaler, butik, café, gästhamn med mera.
Såg ritningar! Ser fram emot när det blir verklighet.
Och hörrni, det där med dioxin, det är givetvis ingen trevlig sak. Men jag besökte Livsmedelsverket för något år sedan och de sade uttryckligen att om du inte är barn eller tänkte föda barn så kan du äta rätt mycket av den svenska fisken som varnas för. Pga nyttan med fisken överväger ev fara.

Kongress is off

I går kväll kom jag efter några sega timmar på tåg, om än med gott sällskap, hem till Gävle. Med mycket påfyllt i det där som är minnen. Eller livet.

Jag har alltså varit på kongress med IOGT-NTO-rörelsen sedan 1993 då jag var på min första i Växjö 1993. Jag gick UNF-läger och bodde i militärtält och hade hur kul som helst. Jag har varit ombud på UNF och IOGT-NTOs kongresser. Jag har varit där i min roll som ledamot i förbundsstyrelsen och senast, 2015 i Lund var jag sekreterare på UNF:s kongress. Det har varit Köping, Piteå, Uppsala, Örnsköldsvik, Gävle, Göteborg och andra metropoler som hyst oss.

Under alla de här åren har jag fått så många vänner och bekanta som är viktiga i mitt liv. Som tvingat mig att vända ut och in på hjärnan i många olika sammanhang. Ibland har de gjort mig förbannad. Och jag dem. Men oftast gör vi varandra glada. Så där som det är när man jobbar tillsammans för något man tror på.

I år ledde jag alltså IOGT-NTOs förhandlingar ihop med Anders, Åsa och Robert. Jag var väldigt spänd och det var hur kul som helst. Hundra ombud som tog första steget gällande en ny strategi för verksamheten. Det rör upp känslor förstås, men också idéer. Känner mig nu mycket insatt i detta, vilket är spännande. ”Expedition 50” var arbetsnamnet. ”Explosion 50” hade varit roligare. Varför 50? Snart fyller organisationen i dess nuvarande form 50 år. Detta sedan IOGT och NTO slogs ihop 1970. IOGT grundades i USA 1851 och kom till Sverige 1879. Det var stunder jag var lite nervös över hur jag skulle klara att rodda klubban. Men det gick finfint.

Världens finaste klubba också. The World, our field står det på den. Världen är vårt fält, som vi säger på svenska. Därför är loggan en glob. Därför samarbetar vi med systerorganisationer världen över för att kämpa för demokrati och mot alkoholindustrin som hindrar människor från fira och rika liv, eftersom alkohol envisas med att förstöra för oss.nykter171 Det där svettiga och fuktiga militärtältet var i år ett hotellrum som jag delade med Ullie. Det är en ynnest att få en av sina allra bästa vänner med på det här. Också i år hände saker som vi bär med oss, men som bara kan återberättas för vissa utvalda. Varje frukost såg ut ungefär så här. En sörja av ljusbrunt. Orkar bara skyffla i mig. Orkar inget avancerat. Gillar verkligen vita bönor i tomatsås.  nykter173En grej som blivit tradition sedan några kongresser tillbaka är den så kallade nagelfesten. Det kan låta tramsigt och det är det också. Just därför kul. Vi erbjuder helt enkelt en stund av möjlighet att måla naglarna. Runt ett bort på nattcaféet finns allehanda färger att tillgå, och instruktioner för den ovane. Rätt poppis inslag som numer till och med efterfrågas innan! Här nedan har jag målat Mohammeds naglar. Tröstade honom med att det som kom utanför försvinner dagen efter. nykter175 På kongress  bär man sin bricka med stolthet och den sitter på ett  nyckelband. Det är standard. Jag tror vi var nära 700 personer på plats, så det är klart vi måste hållas ordning på. Skulle kunna raljera över det märkliga systemet med ”specialmaten” och varför det krävde särskilda lappar, men avstår.

nykter174

Både jag och Ullie hade ”specialmat”, och ibland lyckades vi faktiskt äta detta speciella ihop. Även om hon slet som ett djur med en fotbollsturnering.

nykter176

UNF hade tryckt väldigt snygga tygväskor med motiv av Kent Wisti. Somliga fattade inte referensen. Det kallar vi kulturskymning. Jag kommer använda min med glädje.

nykter178

The place to be är alltid nattcaféet och vi var uppe så länge vi vågade för att komma upp dagen efter. Siktade på tre bakverk varje kväll. För bakverken är hela grejen med nykterhetsrörelsen. De är alltid handgjorda och det med kärlek. Dessutom fanns min favoritdryck, så jag var lyrisk.

nykter172

Sista kvällen, lördagen, var klassisk sittmiddag. Med påföljande styrdans och disco i angränsande lokaler. Med älvutsikt. Det var ganska fantastiskt. Ett dansgolv där mixen av människor är ungefär den största du kan tänka dig och några vakter som står bredvid och kan känna sig lugna över att de inte kommer att behöva ingripa på hela natten pga alla är nyktra och ingen muckar.

nykter177

Stort och varmt tack till alla arrangörer av #nykter17. Alla deltagare och alla fina nykterhetskamrater som nu åker hem och fortsätter med alla den fantastiska verksamhet som de levererar runt om i Sverige. En av Sveriges stabilaste folkrörelser. (DU kan också vara med!)

Vi ses i Örnsköldsvik 2019.

Efter glammiga dagen

Kultur kan lyckligtvis vara allt möjligt. En gång i tiden trodde jag att det var bara opera och annat jag upplevde som svårt och sade något föraktfullt om det. Men en vän kontrade med det enkla: ”Du läser ju massor med böcker”. Nåja. Det var då.

Men varför är exemplet relevant? Därför att kultur och vad människor gör är brett. En del av det fortfarande ses som fult av vissa. Kläder och mode är på stark frammarsch och ses inte lägre generellt som ytligt. Det finns gott om utställningar, böcker och annat som kopplar ihop hur vi klär oss med annat i omgivningen och ses som seriöst forskningsområden. Bra.

Ett område som fortfarande ses på med tveksamhet från många är skönhet i form av smink och krämer och annat. Kallas tydligen av de insatta för ”Beauty”. Jag är inte insatt, men jag är väldigt intresserad. Var säkert minst 16 år innan jag drog på mitt första smink. Sminkar mig fortfarande inte särskilt mycket, men är väldigt intresserad av vad som händer när det gäller smink, hudvård, naglar och lite grann hur marknaden kring olika skönhetsbehandlingar ser ut. Trots det är mina naglar oftast naturella.

Hur som helst. Förra llördags var jag och min syster på Daisy Beauty Glam Day i Stockholm. Bossen på tidningen, Kicki Norman, skriver om den här. På första bilden syns jag och Lina! Camelliss har också skrivit om dagen. Så också Beauty by K. I den sista länkningen finns en bra genomgång av det Kicki pratade om, fem Beauty-myter.

Jag plankar hela texten:

Myt: Mikroplaster i haven kommer från skönhetsindustrin
– Fel. Mikroplaster ska vara förbjudna i hela EU år 2020 men i Sverige förbjuds de redan i år. Det är mindre än 1% av plasterna i östersjön som kommer från skönhetsindustrin. De största bovarna är bildäck, fiskeindustrin och ”tyget” fleece.

Myt: Naturliga ingredienser är bättre än syntetiska
– För vem är den bättre? Naturliga produkter framkallar mer allergier men ekologiska odlingar är ju bra. En molekyl är en molekyl är en molekyl oavsett om den kommer från en buske eller ett labb. Dessutom är märkning problematisk. Olika eko-märkningar betyder oika saker och dessutom är en eko-cert stämpel jättedyr för företaget att köpa. Kom även ihåg att produkter där vatten eller salt finns med kan aldrig vara ekologiska. Ekologiskt är ett sätt att odla och vatten och salt odlas ju som bekant inte.

Myt: Parabener ger cancer
– Nej. Parabener är konserveringsmedel. De parabener som har någon som helst liten kopplig till eventuella sjukdomsfall används verkligen inte i kosmetika.

Myt: Kroppen ”äter” det du smörjer den med
– Men nej. Huden är ett skydd. Den kan ta upp vissa molekyler som är pytte, pytte små och tillförs under lång tid, som tex från ett nikotinplåster. Huden tar upp ca 0.1 – 0.01% av vad som läggs på den. Och bara för att det tas upp av huden betyder inte att det tas upp av kroppen! Retinol är en ingrediens som det debatteras om hur mycket som tas upp av huden och som sedan transporteras till levern.

Myt: Naturliga ingredienser är giftfria – och tvärt om
Allt, ALLT, kan var giftigt. Det handlar om dos och koncentrat, inte om ämnet i sig. Det spelar ingen roll om det har vuxit i en skog (flugsvamp) eller kommer från ett labb så handlar det om mängden.

Alla punkterna är viktiga för de är folkbildande. Och som naturvetare tycker jag de är mycket viktiga att ha koll på. Myter är så gott som alltid dåligt.

Jag rekapitulerar en Fejjan-diskussion med en miljöpartist för något år sedan. Hen hade länkat någon sån dussinartikel med en rubrik i stil med ”Städa inte med kemikalier”. Istället för saker du kan köpa på flaska städhyllan skulle det vara typ citron och bakpulver. Jag ifrågasatte inte grejen, men rubriken. För vad är citron och bakpulver om inte kemikalier? Hetsig stämning blev det. För hur kunde jag ifrågasätta detta. Det gjorde jag inte, men poängterade återigen stillsamt att citroner i allra högsta grad är en cocktail av kemi. Det gick inte hem. Det hänger ihop rätt mycket med myterna …

Det här blev ett inlägg som blandade högt och lågt. Ingen röd tråd och ingen tydlig poäng. Så kan det få vara ibland.

 

En måndag

Somliga dagar är inga bra dagar, trots att de egentligen inte är särskilt dåliga. Det är bara ett drygt töcken över hela dagen.

Sov skitdåligt. Eller sov jag ens? PÅ natten kom meddelandet om dådet i London. Knuten i magen.  Såg just att min kollega Lawen Redar kommenterade det så här:

”Fruktansvärda rapporteringar från London om tiotal skadade vid attentat (rubriceringen misstanke om terrorbrott) riktat mot muslimer. För varje islamofobiskt attentat som sker i Europa efter Daesh dåd, desto mer har Daesh lyckats med sin våldskult och ambition att rasera den liberala demokratin där var och en av oss ska ha en plats: religiös som ickereligiös. Islamofobiska terrorister och Daesh har därför samma agenda i Europa: terror, splittring och rasering av ett demokratiskt samhälle med grundläggande fri och rättigheter. Mina tankar till de drabbade.”

Var på fullmäktige och budgetdebatten fram till lunch innan jag behövde ta tåget till huvudstaden för att delta på Ecpats sista styrelsemöte innan sommaren. Kommenterar också formen, det är en onödigt lång budgetdebatt. Den hänfaller åt lite för mycket allmän politik och för många utsvävningar och av någon anledning har vi kulturen att så många som möjligt ska prata. Det är ingen bra form. Tappar i spänst.

Utfallet var som väntat. Sverigedemokraterna lägger ner sina röster, dvs stöttar ingen budget. Och då vinner den rödgröna budgeten, vilket är bra eftersom jag så klart tycker den är bäst. Vad händer nu? Vi får se. Budgeten rullar ju inte förrän om ett halvår, men somligt ska ju förberedas.

Vill bara påminna om att jag ända sedan jag började med lokalpolitik fått höra att Socialdemokraterna i Gävle är maktfullkomliga, detta från motståndarna i Alliansen. Eftersom de intalat sig det så hårt, blev de chockade när vi lämnade våra poster då vår budget föll förut.

Det står helt klart för mig att Gävle måste få en ny konstellation som leder politiken. Blockpolitiken som den ser ut nu måste dö. Varför? Well. Se ovan. More to come.

Det är vansinnigt varmt ute. Det är jobbigt tycker jag. Inte jubelkörer från min sida.

Jag medger att jag mentalt checkat ut från Stockholm redan. Då är det svårt att vara här. Det finns annat jag vill göra när syrenen nästan blommat över.

Och annat är inte att var ledig, det är bara att jobba hemifrån, och i trakterna kring där jag bor.

Gick ner i gymmet. Lyfte en del saker så jag blev svettig. Alltid något. Nu ska jag läsa ut en bok från riksdagsbibblan så jag kan lämna den innan jag åker hem sedan. En hårding av Lapidus.

Det var måndagen det.

 

Tack!

Kommer till Stockholm. Hade fått blombud förra veckan. Jag gissar utifrån lappen att det handlar om uppskattning för engagemanget kring utvisningarna av ensamkommande. Jag blev så glad. Jag tänker att blommorna egentligen är till alla i Sverige som just nu sliter för att få behålla de som kommit att bli deras familjemedlemmar och vänner kvar här, istället för att de ska skickas till sannolik död.
2015 tog vi emot de som flydde från krig och förföljelse. 2017 skickar vi dem till krig och förföljelse.

blommorna

Livet ska inte skava

Det är väldigt svårt att hålla skavet borta, men kanske kan man ändå försöka lite?

Mitt viktigaste är mitt engagemang i folkrörelser som jag tror på. För att inte sitta hemma och vara arg och känna mig helt hjälplös. Det sista kanske händer ändå, men då är jag i alla fall inte ensam och jag har provat att göra något.

Mycket annat också. Ibland googlar jag på olika saker som har med enkelt liv att göra och för en tid sedan hamnade jag på bloggen Trettiosju grader – Livet ska inte skava. Jag läste runt, gillade mjukheten och friheten från pekpinnar. Bara kloka tankar, ungefär som jag tror de flesta har men kanske inte fäster på skärm. Någon måste göra det och det gör Jenny och Malin.

Som ett lugn det som stormar ibland. Läs bloggen och resten. Troligen finns något tankeväckande för dig som kan mjuka upp lite.

Fler deporteringar till Afghanistan. Och vad är hazarer?

Sedan jag började skriva om läget för alla de som har utvisats till Afghanistan och riskerar att utvisas har många människor hört av sig till mig. Jag är lika glad för det som ledsen. Glad för att så många är engagerade, ledsen för allt jag får höra. Så många mår så dåligt.

Enkelt skulle man kunna säga att för killarna som utvisas finns följande alternativ: tvångsutvisas och riskera döden, välja frivillig utvisning och ingå i Erin-programmet och få 30.00 kronor och riskera döden, gömma sig i Sverige med allt vad det innebär eller ta livet av sig. De har alltså hamnat i ett svart hål hur man än vänder och vrider på det. Så illaupplever de läget. Vi borde kunna se det.

Det här är en berättelse som jag fått från en person. En del fakta är ändrade för att försvåra identifiering. Det finns många, många berättelser. Inte sällan är det också allvarligt strul med Migrationsverket på något sätt. Eller andra delar i rättsprocessen som skulle ha stärkt upp. Gode män som inte gör det de ska eller jurister som sköter ärenden med lilltån. Ibland en kombination av allt det där. Vilket stöd har då en ensam ung person? Inget.

”Pojken jag skriver om har aldrig bott i Afghanistan. Föräldrarna flydde till Iran innan han föddes. De är hazarer. I dag är bara hans mamma kvar och finns i Iran. R satt i förvar i drygt två månader i Gävle och hade fått tre avslag. Polisen tog honom här uppe i norra Sverige och transporterade honom ner till Gävle. Han fick även besöka afghanska ambassaden i Stockholm där han blev utskrattad och inte fick hjälp med någon id-handling. Han bodde på ett boende här i norra Sverige till sin 18-års dag och flyttades samma dag till Migrationsverkets boende i Boden. R ville konvertera till kristendom och har genomgått en konfirmand-utbildning med präst, men hade inte ork att döpa sig eftersom han hamnade i kris och bodde fyra mil ifrån prästen han träffade regelbundet. Hans mamma blev mycket sjuk i Iran och R kämpade med att få ihop pengar till hennes sjukvård, vilket var även det en stor stress för honom.

R fyllde 19 år i oktober och ville leva som alla andra i det svenska samhället! Han var som vilken ungdom som helst med kompishäng och fester. För lite mer än tre veckor sedan tog jag kontakt med en advokatbyrå i Gävle för att få in nya uppgifter i ett verkställighetshinder vilket skickades in omgående till Migrationsverket. R fördes till Märsta förvaring och hans resehandling var fastställt till ett visst datum! R hade vägrat att skriva på något och vi hoppades in i det sista! Migrationsverket arbetade skyndsamt med beslut på verkställighetshindret, som kom 15 minuter efter att de påbörjat transporten till Arlanda. Advokaten fick inte alla uppgifter utan bara första sidan på avslaget! Hon överklagade i samma minut som beslutet kom. Tyvärr deporterades R ändå och en möjlighet att få ett beslut på överklagan var då inte möjligt eftersom R inte befann sig längre i Sverige. R lämnades utan någon som helst hjälp i Kabul. R vandrade omkring de första nätterna i staden och vi hade kontakt via Messenger när han satt på något internetcafé! Situationen var hemsk, mest för R men även för oss här i Sverige!

R hade inga pengar att tala om och det var omöjligt att skicka eftersom vi inte hade någon som kunde hjälpa oss. Vi provade att skicka via Abdul Ghafoor men allt gick i avgifter som afghanska banken tog! R var nu så fylld av stress och rädsla för hela situationen i Kabul. Den andra eller tredje dagen när R anlänt till Kabul fick R:s mamma ett dödshot av någon avlägsen släkting på pappans sida som talade om att de kommer att hitta R i Kabul och döda honom.

Efter sex dagar lyckades vi få ett boende med R:s mammas hjälp som var relativt tryggt. R kontaktade mig i söndags och var livrädd! En attack hade skett 20 meter från där han befann sig! R var inomhus som tur var! Jag har skickat ihopsamlade pengar till R genom en pålitlig kontakt med tazkira, vilket inte R har haft! I dag har han lyckats få en tazkira och vi är så glada för det! Men hur det ska gå för R vet jag inte idag! Vi pratar varje dag, Ibland flera gånger om dagen! Hans enda räddning är nog att försöka ta sig till Iran, vilket även det är förenat med dödsfara!”

Här finns ytterligare en historia om Waseem. ”– Jag tänker mycket på hur jag ska klara mig, jag har ingen aning faktiskt. Men jag är säker på att jag kommer att dö, säger han. Nyligen pratade han i telefon med en afghansk kille som utvisades den 28 mars. De hade lärt känna varandra i förvaret. – Han sade att det inte var bra i Afghanistan Han hade inga pengar och ingenstans att bo. Han hoppades att han skulle dö, säger Waseem.”

Nu kom nyheten om att Waseem och flera andra deporteras nästa vecka. Mitt system kokar när jag tänker på det. Vi skickar dom till döden. Vi vet det. Ändå gör vi det.

Hazarer förresten, var är det? Här är en text skriven av Hayat Karimi och Elin Pöllä från styrelen för SSU Gävleborg, som i grunden var en debattartikel.

”Hazarer är en etnisk grupp som bor främst i Pakistan, Afghanistan och Iran. De har under en mycket lång tid varit utsatta för diskriminering, våld och mord på grund av deras etniska tillhörighet. Under en period verkade situationen förbättrats något men under 2015 tog våldet ny fart, nu senast med en serie kidnappningar av hazarer i Afghanistan,

Inte heller denna gång har våldet lett till några åtgärder, i stället råder bara tystnad från regeringen i Kabul. I Pakistan har över 4 000 hazarer blivit offer för terrorn och siffran stiger. Ännu har ingen ställts inför rätta och hazarers situation är fortfarande osäker. Detta är en situation som aldrig kan accepteras. Vår solidaritet finner inga gränser och frågan om hazarers situation måste lyftas och få gehör. I Iran ingår inte hazarer i det iranska systemet och de saknar rättigheter som exempelvis att få gå i skolan.

I Pakistan är deras rörlighet begränsad av staten. Årligen dör över hundra hazrarer i Afghanistan bara på grund av vädret. Under vintern har de svårt att ta sig från sina byar till stora städer på grund av den enorma mängden snö på vägarna, vilket är en följd av en orättvis fördelning av resurser från staten. Dessutom är vägarna från deras byar till huvudstaden eller till andra stora städer är inte säkra på grund av de ständiga kidnappningarna av hazarer som sker där. Detta är några exempel på hur hazarer bosatta i dessa länder saknar grundläggande mänskliga rättigheter.

För några månader sedan har den Afghanska presidenten uttalat att alla afghanska flyktingar ska skickas tillbaka till Afghanistan för att återuppbygga landet och sagt åt världen att inte visa någon medkänsla för dem. Det här är ett medvetet uttalande eftersom han och hans regeringsvänner vet att 90 procent av de människor som flyr från Afghanistan är Hazarer. Det är vidrigt av honom att han spelar blind och väljer att inte visa övriga världen den systematiska förföljelsen av hazarer som pågår.

Hazarer är en folkgrupp många inte känner till vilket medför att de har svårt att få stöd från andra länder i världen. Jag tycker att det är fel att få vet om hur både hazarers och andra utsatta folkgruppers situation ser ut. Det måste förändras och regeringen måste genom sin utrikespolitik på internationell nivå lyfta frågan om att förföljning av hazarer samt andra minoriteter ska upphöra i länder som Pakistan, Afghanistan och Iran. Regeringen måste pressa på afghanska regeringen för att Hazrajats vägar ska bli säkra för hazarer.”