Kategoriarkiv: Bara Elins dagar

Möten är mitt liv.

Valrörelsen är rolig på så sätt att det inte är så mycket möten i ett mötesrum, utan andra slags möten.

Nu går jag in i en ny termin där kalendern börjar fyllas av möten igen. I går hade vi möte med fullmäktigegruppen. I torsdags hade vi medlemsmöte. I fredags hade vi distriktsstyrelsemöte. Är på väg ner till huvudstaden nu för att ha första gruppmötet.

Under fredagens möte ritade jag det här. Gillar att jag har mjuka guld- och silverpennor.

fest2

Tack för firandet!

fest1

I torsdags hade jag kalas! Hela gamla katolska kyrkan i Gävle fylldes av familj, släkt och vänner.

Här under ett tillfälle där S-kvinnor sjöng Rebellflickan med oss. Jag bjussade på kakor och när kakkalaset var slut var vi ett gäng som åt middag.

Jag har nu hela lägenheten fylld av fantastiska blomster, olika föreningar som är viktiga för mig har fått uppvaktning, jag har flera fina halsband, sylter, böcker, en retroponny, äpplen och sockor.

Glädjen över att ha kunnat samla på mig alla fina bekanta under de här 40 åren! Och roligt att olika gäng fick ett ansikte på varandra. Många partivänner exempelvis umgås jag oftare med dän min mamma, men hon visste ju inte vilka det är. Konstig grej egentligen.

Stort tack till Andreas och mina vänner som hjälpte mig att rodda med allt också. Och tack föreningslivet som lärt oss att fixa en festlokal snabbare än snabbast.

40

Det hände. Glädjande är att alla spänningar som fanns innan släppte efter att födelsedagen var passerad.

Här är jag på födelsedagen med Monika. Katten med den milda blicken. Kan känna precis hur hon luktar när man trycker näsan mot pälsen även om hon inte är här.

grattis3

 

Jag hade kanske världens bästa 40-årsdag. Det kan också bero på att jag har förmånen att känna världens bästa personer och världens bästa djur.

Kvällen innan, efter en dörrknackning i Valbo, åkte jag till Norrala. Somnade utpumpad ganska tidigt men vaknade vid midnatt när mamma ivrigt väckte mig och visade på mobilen att klockan var 00.00 och alltså min födelsedag.

På morgonen vaknade jag av telefonsamtal och en inrusande familj samtidigt. Tog vara på det fantastiska vädret med både löprunda och en lång hundpromenad. Norrala är verkligen finast på jorden.

Mormor, moster och syster anlände. Mamma hade ordnat så fint med min favoriträtt, pannkaksbuffé! Det är fina grejer det.

Prat och häng och kul.

När tåget rullade in i Gävle möttes jag av killen jag gillar. Med blomster. Vi åt mat och var sedan på ett av mina favoritställen i naturen i mörkret. Stjärnklart. Nästan löjligt bra.

grattis2

Finare dag går inte att ha.

GD uppmärksammade mig också. Klädde mig avslappnat för bilden. Skönt för Steffe att han fick vara med i mitt födelsedagsreportage.

grattis1

Bästa sortens skott

Den här kvällen blev lite annorlunda än det var tänkt, beroende på sjukdom som inte var hos mig. Alltså fick jag hitta på annat. Så efter vi tittat på Linda Pira (hon är grym hon) följde jag med Markus hem och när jag sedan gick hem fick jag med mig några skott. Bar dem stolt och snyggt i väskan.

skott

Festliga veckan

partaj

Det har varit mycket firanden i veckan. Och det är väl meningen att man ska fira allt som går att fira, för tänk om det plötsligt inte finns något att fira?

I dag sov jag länge efter gårdagens fest där min vän Sanne bjöd på fest i Gimo med anledning av hennes födelsedag. Vi åkte en liten delegation från Gävle.

Festligt.

Avslutade veckan med att knacka dörr och prata politik.

knackis

Augusti är redan här

rose

Ibland när det känns som ”ojojoj vad länge vi ska jobba stenhårt i valrörelsen” så är det typ fem veckor kvar nu. Och de passerade fem veckorna gick VANSINNIGT fort. Så vi ska klara det också i vanlig ordning.

Den här veckan har det varit mycket fest. Jag hade namnsdagskalas på Elin-dagen. Bakade fruktpajer till glada vänner! Roligt. Satt sedan ute i en park med en del av dom i den varma natten för att prata om sådant man pratar om.

I går hade vi överraskningsfika för en vän som fyllt 35, och jag firade också lågintensivt barnfri-dagen. En vigsel har jag hållit som var fest. På lördag två ytterligare och en tripp iväg på 30-årsfest!

Är fortfarande djupt kränkt av värmen. Det är dagar då jag gråter över paniken jag får av den. Men jag har också trotsat den och tränat lite.

Jag har också jobbat en del. Mest sådant man gör med datorn, men det är skönt att snurra igång.

Det går ju inte att vara ute

PÅ GRUND AV VÄRMEN!

Men jag har pallrat mig iväg och förrättat en vigsel, det har jag. Det var festligt.

Sedan har jag sysselsatt mig med att sortera saker! Nu gick jag igenom läppgrejer. Vad ska stanna, vad ska uppdateras och vad ska lämnas till Gästrike Återvinnare. Lämnar alla sminkgrejer jag inte använder slut på oc som blivit gamla dit. De får bestämma hur det ska sorteras, en del är nämligen ”farligt avfall”, tro det eller ej.

slänga

Fredagsmys igen

Förra fredagen var fredagsmyset väntetid på en flygplats samt flygning. Det innebär också för min del ett mått av rädsla.

Den här fredagen toppar jag det med att åka skitmycket nattåg. Har just sagt mig efter byte på vägen och den här tåget ska ta mig ända till Gävle om måååånga timmar tror jag.  Den här fredagen med inslag av uttråkning alltså.

Ingen verkar kunna i-kandsfredagsmysa som jag. Men det är ändå en rimligt uppoffring för de fantastiska dagar jag haft tillsammans med vänner i Kiruna-trakten.

Vi har bott på centralt vandrarhem vilket gjort att vi hunnit utforska allt i city. Gick fort. Vi har provsprungit motionsspåren på idrottsplatsen och ätit här och där. Av turistiga grejer har vi åkt ner i gruvan och tittat på byggnader och försökt förstå hur stan ska omvandlas.

En dag hade vi det helt fantastiskt på hästryggen. Allt var perfekt. Bra arrangör och turledare som jag varmt kan rekommendera. Vi var ute en heldag med jättefina, pigga hästar i magnifik natur i Nikkaluokta.

norr2

Vi hyrde bil en dag och åkte till Abisko/Riksgränsen och tittade på natur. Det är löjligt vackert och nästan dumt att ta bilder för de kan aldrig fånga djupet och essensen.

Människan kan skapa många fina saker, men naturen är ändå mästaren.

norr1

 

Tack för allt älskade hamsterhjärta!

För någon vecka sedan lämnade Nickel oss. Hon kom till mig i februari 2016 och blev alltså två och ett halvt år gammal och det är gammalt för en guldhamster.

Hon fick sitt namn för att hon var silverfärgad. Men ”Silver” var lite för trist. Så en annan metall med samma färg fick det bli.

En av de vackraste hamstrar jag sett.

nicklo2

Så liten, så söt. Första dagen klev hon själv upp i min hand. Så går det när man köper djur från uppfödare och inte från djuraffärer. Här kan man läsa om hennes kull. Hon är nummer fem och hon hette alltså Langsua i sin stamtavla. Väldigt gulliga bilder på den stooooora kullen döpta efter norska nationalparker.

Det här är en av de sista bilderna på henne och mig och jag hoppas ni ser hur samhörigheten sprakar. Alldeles nyvaken var hon här. Det syns på öronen.

nicklo

Det är lätt att tro att ett djur som väger mindre än två hekto inte gör så stort intryck. Det är fel.

Den här guldhamstern är den fräckaste och absolut roligaste jag haft. Så full av äventyr och helt oberäknelig. Samtidigt som hon är så snäll att man bryter ihop lite.

Vi minns en av alla rymningarna när hon dödade ett antal växter. Vid en annan hade hon byggt bo i en av mina höga stövlar i garderoben. Jag hade ju så praktiskt vikt en tidning om ställt i skaftet. Perfekt bomaterial. Upptäckte det när jag hade bråttom och skulle klä mig inför en vigsel. Den höll jag med foten i en stövel där insidan var täckt av små små bitar tuggat papper.

Första sommaren spenderade vi mycket tid på balkongen. Jag läste, hon grävde i lecakulor och kunde nästan klättra upp på skrovliga, lodräta väggar. Andra sommaren var för kall. De är lite känsliga för kyla de små liven.

Det är en kort tid man får låna dem och det går fort. Men här tänker jag att jag ändå fick ett halvår extra eftersom hon verkade besitta någon superkraft. Dessutom så pigg till slutet. Bara de allra sista dagarna tacklade hon av.

Hon vilar nu i Söderala, hos min mormor, där jag och min moster grävde ner henne i spöregn. Det är för hennes del bättre än Norrala eftersom hon verkligen inte gillade att vara där. Där fanns en stor och farlig hund. Jag fick åka hem tidigare därifrån en gång för att hon vägrade komma ur huset. När Liz hade hälsat på oss i Gävle var hon sur i minst ett dygn. Alltså Söderala för henne. Utan hund.

Älskade lilla.