Förslaget om en ny möjlighet till uppehållstillstånd måste bli generösare

Just nu är förslaget från Justitiedepartementet ”En ny möjlighet till uppehållstillstånd” ute på remiss. Det är snarlikt det som det som presenterades muntligt i november.

När det presenterades för oss i Socialdemokraternas riksdagsgrupp av statsministern var jag tydlig med att jag tyckte att det är mycket bra att man är villig att hitta en lösning, men att det jag dittills hört var för snävt för att kunna jubla. Jag sade också att det kvarstår frågor relaterat till frågan om ensamkommande som inte fått svar. Så är det fortfarande. Ett exempel är hur det så kallade återvändandeerbjudandet fungerar. Här är ett Facebookinlägg från den 10 februari där en svensk åkt med till Kabul när vi tvångsutvisat ung människa dit.

kabul

Mina synpunkter på lagrådsremissen sammanfattas mycket väl av mejlet nedan som jag fått av en medborgare i min valkrets.

Några saker vill jag addera. För ett år sedan när den första gymnasielagen remitterats började vi prata om de här frågorna på allvar i vissa delar av riksdagsgruppen. En minister sade då till oss att ”den nya gymnasielagen kommer att lösa så att nästan alla får stanna”. Eftersom hen höll med om att de ensamkommande hamnat i kläm och det var bra att vi då skulle kunna lösa ut frågan. Nu visade det sig att det inte alls blev fallet. Vad har ändrats sedan dess?  Jag vet bara att jag för ett år sedan fick veta att det nu kom en lösning. Det gjorde det tyvärr inte. Vad är då problemet med att nu äntligen hitta en lösning som gäller så många som möjligt?

Det är dåligt att de kriterier som ställs upp ska vara sådana slumpar för människorna det handlar om. Varför utreddes man snabbt eller långsamt? Det är bara ett lotteri. Livet är ofta ett sådant, men här har vi möjligheten att välja bort det. Att inte medvetet skapa ännu fler förlorare.

Förslaget som ligger nu måste bli mycket generösare för att vara humant och kännas bra. De unga ska inte ”ta smällen” för kass byråkrati. Tvärtom är det vår skyldighet att fixa. Låt det omfatta alla som kom 2015 och är kvar i landet och går i skolan.

Jag ska heller inte hymla om min stora rädsla. Att förslaget inte vinner gehör i riksdagen. Skräckscenariot är att Centerpartiet säger att det är för dåligt och att de gjort vad de kan och regeringen säger att de också gjort vad de kan och nu inte kan göra mer. Det vore politik när den är som sämst. Jag hoppas att Centerpartiet kan vara bidragande till ett ännu bättre förslag, att regeringen lyssnar och gör det till verklighet och att vi tillsammans kan skapa förutsättningar för tusentals unga. Bäst vore om något mer borgerligt parti kunde känna lite pragmatism i detta svåra.

Till Socialdemokraterna i Riksdagen

Jag skriver till er om lagförslaget angående unga ensamkommande ungdomar som nu är ute på remiss. Vill börja med att tacka Socialdemokraterna för att ni arbetade hårt med denna fråga under hösten. Vi som är engagerade i dessa ungdomars livssituation när nu vårt hopp till att förslaget skall få en rimlig justering under remissomgången samt i den slutgiltiga politiska processen.

När förslaget lades i november tändes hoppet hos många ungdomar som känt  förtvivlan över att deras kamp för ett liv undan en obarmhärtig verklighet inte fått gehör hos det officiella Sverige. Trots motgångar har hoppet hos de flesta ändå hela tiden funnits att någon möjlighet ändå skulle öppna sig. Ungdomarna har lyckats mobilisera kraft att kämpa på i skola trots att mardrömmarna om vad som kan hända om de inte få ett positivt svar ibland varit mycket påträngande.

I lagförslaget ligger ett par tidsmässiga begränsningar som känns orimliga då de skär rakt igenom ungdomsgruppen som i övrigt är väldigt likvärdig. Jag vill lyfta upp och kommentera dess.

1)      Vederbörande skall ha sökt asyl före 24 november 2015. Av de c:a 40 ungdomar som jag har kunskap om har c:a 10 sökt asyl efter detta datum – men de kom till Sverige innan. I det kaos som var med tusentals som anlände varje vecka hanns inte registreringarna med – de nyanlända fick vänta. En pojke flyttades omkring till tre olika provisoriska upptagningsplatser och fick vänta en hel månad till asylansökan kunde göras först i mitten av december.

Ett antal ungdomar kommer att bli offer för ett byråkratiskt system som de själva inte har någon roll i om datumet den 24/11 för asylansökan hålls strikt.

Eftersom gränserna stängde det datumet så var det rimligen ett ytterst marginellt antal som under 2015 anlände efter den 24/11.

Ett förslag: sätt gränsen till 1/1 2016 – då täcks alla de ungdomar in som anlände till Sverige före den 24/11.

2)      Vederbörande skall ha väntat på sitt första negativa besked i minst 15 månader enligt förslaget. Denna tidsram är långt över de ambitioner på 3 månader som Migrationsverket satte upp för de ensamkommande barnen och slår också som gräns orimligt. Överklagandeprocenten för de ensamkommande är i stort sett 100%. En effekt av att många kom 2015 blev att de fastnade i nästa tidsfälla. Migrationsdomstolarna blev överbelastade och bedömningarna blev också där liggande i en orimligt lång tid vilket spädde på den psykiska belastningen för de väntande – som fortfarande närde sitt hopp, gick i skola och spelade i fotbollslag. Man bör ta i beaktande att alla de som kom till Sverige 2015 och som ännu inte fått sin fråga slutgiltigt avgjord, kommer att ha väntat i minst 2,5 år när lagförslaget väntas träda i kraft 180601.

Definitionsmässigt är en process inte avgjord förrän ett beslut nått laga kraft. Den tid som definieras som väntetid bör därför involvera också perioden för överklagandeprocessen.

De ungdomar som är aktuella har redan investerat stort i skola och många har antingen redan hunnit börja på en sedvanlig, nästan alltid yrkesinriktad, gymnasielinje alternativt står i begrepp att göra det kommande läsår. Det innebär att dessa ungdomar inom drygt 2-3 år kan komma ut i arbete i många av de bristyrken som har ett skriande behov av arbetskraft.

Att satsa på dessa ungdomar är alltså en mycket god och snabb investering. En Sverigefödd individ kostar samhället under minst 20 år innan vederbörande blir produktiv. Det är anmärkningsvärt att den goda investeringspotentialen av lagförslaget får så marginell uppmärksamhet. När TT 180130 kommenterade lagförslaget redogjordes enbart för kostnader av förslaget under de kommande 2-4 åren.

Att ha en konstruktiv syn på förslaget kommer att gagna ett stort antal ungdomar som, trots att de hittills farit så illa i sin asylprocess, har kvar hoppet och framåtandan. Det kommer också att mildra effekten på den svenska arbetsmarknaden som har att tampas med humanitär resursbrist.

Jag hoppas att den politiska processen som kommer efter remissomgången innebär att tidsramarna justeras till rimliga gränser. Allt annat riskerar att skapa stora problem med psykisk ohälsa hos de som ’blir över’ samt risk för ett fortsatt ’parallellsamhälle’ som inte gagnar någon.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *