#Metoo har fått det i gungning

Me too är mer än bara en dussinkampanj. Jag säger nu att vi lever i Me too-tiden. Det kommer att vara ett före och ett efter.

Kvinnor har rivit ifrån tidigare. Kämpat hårt. Bland annat skaffat oss rösträtt och sett till att vi inte räknas som ett bihang till mannen. Tack för det. Jag tror att internet var förutsättningen för det vi ser nu.

Grunden skakas om. En grund som trots allt bygger på gruppen mäns överordning över alla som inte är män. Så vi andra har lärt oss att akta oss för män. Levt hela liv där vi passat oss. För män i mörka gränder, kladdiga killar och fulla konferensgubbar. Hur ska män kunna förstå? De flesta delar inte den upplevelsen. Så precis som många sagt före mig, män ska bara lyssna. Lyssna och fundera.

Det män ska låta bli att göra är att likt Heimerson bekräfta allt detta OCH PÅSTÅ ATT DET ÄR I SIN ORDNING. Han förklarade sig så dåligt i Resumé att han förlorade jobbet. Så kan det gå i dessa tider. Det synd om honom. För han och alla andra har ett val. Fortsätta med dinosaurietänket eller låta tanken evolutioneras. Vi vet var dinosaurierna är i dag.

Utdrag ur Resuméintervjun som är rätt talande: ”Om vi inte kan acceptera vad som ingår i normala personalfester där dyngraka grabbar vill sätta på växeltelefonisten är vi inte en tillräckligt hårdhudad nation. Personalfester har aldrig funnits till för att vara några etiska föredömen.”

För egen del vänds tanken upp och ner på många sätt. Vilken del har jag haft i detta? Inte orkat riva ifrån, sett mellan fingrarna, sagt till vänner att det väl inte var så farligt, i ungdomen arrangerat lekar med poängen att vara lättklädd. Men jag vet också att det är framåt som är vägen, det är den chans vi har. Till skillnad från Heimerson tänker jag att det är viktigt att göra bättre, inte bita mig fast i skiten. Påminna mig om att jag är en del av strukturerna. De är förklaringen till att jag svepts in den här grunden, där det inte är meningen att jag ska säga till. Jag och alla andra ska bara acceptera att det är männens värld.

Vi är alla här tillsammans. Vi ska alla respekteras och erbjudas samma möjligheter. Inte bara på papper, utan på riktigt. Vilket jävla hästjobb det krävs innan vi är där.

Jag ser och hör massor av kvinnor resonera om detta. Men ärligt talat inte en bråkdel så många män. Det är en del av strukturen det med. Fy fan för den.