Lite om vad som hänt i riksdagen i veckan.
Justitieutskottet hade debatt om brottsofferfrågor, mycket viktigt område. Min nye kollega Gustaf Lantz höll i den på sin tionde dag, där han ersätter en föräldraledig. Strongt. Han inledde så här:
”När jag arbetade på domstol fick jag se det som ofta döljs av både den som slår, och den som blir slagen. Det som annars bara anas. Kanske genom konstiga dunsar från lägenheten under, kanske genom ett par solglasögon en mulen dag.…
Spruckna läppar, avslitna hårtussar, blod. Bilderna var bevis mot män som slagit kvinnor.
När rättegången ägde rum var blåmärkena borta men skadorna fanns kvar. Självkänslan hade inte läkt. Oron hade inte slutat mala. Barnen hade ofta sett och hört sånt som inga barn ska uppleva, och som inga människor glömmer.
Slagen hade riktats mot kvinnorna i deras hem, men samtidigt slagit fast en ordning som drabbar alla kvinnor. Dessa fega brott är den yttersta formen av maktobalans mellan kvinnor och män.
Slagen träffar oss alla, och är samtidigt allas vårt ansvar.
Samhället kan därför aldrig, aldrig, överhuvudtaget aldrig någonsin acceptera dessa brott.
Regeringens mål är därför glasklart – mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Punkt.”
Jag och kollegan Sultan lyssnade noga. Vi såg inte så här muntra ut hela tiden, eftersom ämnet inte tillåter det riktigt. Mitt hår var lite flurigt den dagen. Dags för frisör snart.
Det hölls en debatt om ”
Så här såg det ut. Inte bildmässigt spännande. Men som jag konstaterat i dag, möten är inte det. Ändå läggs så många bilder upp på möten som knappast ger ett lockande intryck. Här bidrar jag. Det här är standard. När ett utskott debatterar sitter rödgröna ledamöter från utskottet på den vänstra sidan på halvcirklarna längst fram, de borgerliga på andra och SD längst bort på högra sidan. Vi som inte är närmast berört utskott (ett par stycken kanske varje debatt) sitter ofta på sin plats, vilket jag gjorde här.
På torsdag, lunchtid, arrangerade socialdemokraterna i justitieutskottet ett kunskapsseminarium om polisen för de andra S-ledamöterna. Vi hade Mats Löfving och Krister Sandqvist från polisen hos oss. De talade om särskilt utsatta områden och polis i landsbygd. Lite motsatt problematik alltså. Vilket är ett bra exempel på den balans som polisen ständigt arbetar med. Glad att de tog sig tid att komma och träffa ledamöter som inte jobbar med polisfrågorna hela tiden, men är vetgiriga. Om två veckor kör vi detsamma med Kriminalvården!
Jag
Jag åkte hem efter voteringen på torsdagen, för hemma vill jag vara ibland. I morse tog jag 7:14-tåget tillbaka till Stockholm igen för att gå på Polisförbundets seminarium om framtidens polis. Det filmades och går att se. Polisförbundet har tio punkter som de lyfter för en stärkt polisprofession. Anders Ygeman deltog.
När han kom in i rummet, han var sist, så stod Jan Björklund (L) och pratade. Han hade ett rätt flummigt och otydligt anförande, om ni frågar mig. Hur som helst. Följande hände:
Det var kul!