När jag kom hem i torsdags låg ett tjockt brev här. Med EvaEmma Anderssons, som jag förstått det, sista bok om Tebbe. Den sista i en trilogi. Efter Tebbes trubbel och Tebbes tvivel.

När jag skrev om ”Tebbes tvivel” skrev jag att Tebbe inte alltid är helt lätt att sympatisera med. Det kvarstår. Hon gör märkliga saker. Visserligen sparkar hon alltid uppåt, men samtidigt så förnedrar hon sig själv. Konstiga val. Men det är ur mitt perspektiv, och inget säger att det är rätt.

Tebbe är nu äldre, det har gått rätt länge sedan hon misslyckades med polisutbildningen och hon har ett jobb i en helt annan bransch. Som suger. Men som funkar. Men så förlorar hon både jobb och bostad. Och vad gör man?

Som synes av framsidan är boxning en av sakerna hon gör. Jag är förtjust i boxning och därför blev jag lite, lite ledsen över att det kunde ha varit ännu mer boxning! Där är Tebbe både modig och framåt, och det gillar jag!

Jag drog av hela samma kväll som jag fick den. För en van läsare går det rätt fort med en ungdomsbok.

Boken är precis som de två innan, skriven så att jag bara vill läsa klart. Jag vill veta hur det går. Även om jag bli upprörd på korkade val vill jag veta och jag vill veta nu.

För att vara en ungdomsbok är språket roligt och finurligt, det är en bonus!

Ingen överraskning för mig som känner EvaEmma. Hon är ju finurlig!

Så, alla youngsters som vill läsa nåt om hur det kan vara att bli stor och som gillar sport, läs alla tre.