Andefattigt eller ett varv för mycket

I dag läste jag inredningstidningar (en variant från en av kvällstidningar) som fanns i en hög hos en bekant Bläddrar sådär slött eftersom det mest är samma och samma, vilket jag också skrivit om tidigare i år.

Ramlade över detta:

inred2

 

Tyckte Anna fångat det mesta av det jag dör en smula av inombords.

inred1

Vill skrika ”vad var det jag sa.”

Det här är ett exempel på hur jag uppfattar mycket som ”intet nytt under solen”, och då är jag ändå bara 37. Har tidigare varit förundrad över hur ”äldre” inte liksom kickat igång på saker, men jag börjar förstå nu. Det mesta har man hört förr.

När jag är 67 kanske jag varje morgon tänker ”överraska mig”, och blir besviken varje dag.

Det är i allmänna termer. Men i specifika inredningstermer vore det fint om tidningarna gjorde reportage hos folk som inte har stil som yrke, de verkar nämligen alla ha snarlika stil med få undantag. Istället för en stylist eller art director vill jag se hur det ser ut hos en snickare i Sveg och en förskollärare i Marma.

Jag tror det skulle vara ”personligt” på ett helt annat sätt än hos ”Anna” som lämnade samma tips som alla andra i exemplet ovan.