1 april och ”skämten”

Detta är dagen då jag ondgör mig över medias alla tramsiga, löjliga 1 april-skämt. Oftast utan finess. Ännu roligare, i tider av sociala medier, är när folk måste skriva april, april i kommentarsfälten för att liksom visa att de förstått. Som om inte alla förstått.

(Såg lyckligt att min kille skrivit en text om samma grej och inser ytterligare en gång varför jag gillar honom. För att han reagerar på samma saker som jag.)

Jag har ofta undrat hur det ser ut på redaktioner när de vrider sig för att komma på nåt, som om det är en regel att man måste.

I år är Arbetarbladet dock riktigt roliga, och det ska de ha cred för. Om skolmaten. På förekommen anledning så att säga.

Det sämsta skämt jag någonsin drabbats av när jag var sex år och min mamma skojade om att jag inte kunde få börja i skolan till hösten för det var fullt. Jag blev så ledsen.

2 tankar kring ”1 april och ”skämten”

  1. Laila Lundgren

    Å , nu blev jag ju påmind om det gräsliga aprilskämtet. Gud vad jag har skämts för det när jag fattade att det inte alls var kul. Tur att jag berättade på en gång att det inte var sant. Jag tror inte det blev mer än någon minuts lidande om det kan ursäkta något. Kram

Kommentarer är stängda.