Mina sociala medier svämmar över av collage över allt som människor som jag känner, och några jag inte känner, har varit med om. Det är inspirerande att se vad andra hittar på!

Politiskt har det här varit ett år som många gånger svidit rejält. Ni vet.

I morgon växlar vi över till oppositionsläge i kommunen, och det har inte varit min dröm att vara arbetarekommunens ordförande just när det händer, men jag är stolt över att jag inte varit bidragande till att klamra mig fast vi makten alldeles oavsett vilket. Det har i och för sig ingen varit. Där har vi varit rakryggade, och det kommer jag att skriva mer om i mina memoarer.

En sak som jag funderat på mycket under året är hur vi lever och varför på det sättet. Inte på ett politiskt plan, utan sådär till vardags. Konsumtionsvanor, prylar, enkelhet. Det har inte kommit nu egentligen utan pågått lågintensivt sedan jag flyttade dit jag bor nu, vilket också börjar bli några år sedan. En enkel liten i-landsmänniska som jag själv hade samlat på mig så vansinnigt mycket prylar. Mest skräp förstås. Mådde illa över det länge.

I år sorterade jag äntligen upp ALLA kläder som fanns här och där och såg till att de kom till bättre ställen. Min hjärna behöver inte ägna en endaste vindling åt påsar på vinden. Jag har, när det funnits tid, gått igenom de utrymmen som finns i min hyresrätt, i jakt på sånt som inte fyller någon funktion.

Jag läste Kondos ”Konsten att städa” och bloggen Minimalisterna och upptäckte Camino. Den största skillnaden för mig är att det är ännu mer ordning i mina skåp och lådor, mitt intresse för shopping är typ noll och jag väljer ytterst noggrant vilka kläder, skor och andra saker som jag köper. Jag har till och med slutat läsa böcker jag tyckt varit dåliga och bara gått vidare. Enklare liv.

Det finns utmaningar kvar. Bli ännu bättre på att inte få matsvinn. Försöka släppa förkärleken till glossiga magasin. Laga mer mat själv.

På pluskontot finns att jag på fem månader inte ätit godis, att jag i slutet av året bröt mitt beroende av Pepsi Max och att jag hållit igång med träningen skapligt.

Jag är glad över att lärt känna nya människor, resan med min syster till Island, att mina syskonbarn är så roliga människor, att det runt om mig finns partikamrater som stöttar när det behövs och är konstruktiva i sin kritik när det behovet finns, över min familj och Markus,  över att jag läst ett gäng bra böcker, mitt fantastiska husdjur och över att så många människor visat sitt engagemang för de människor som tvingats fly till Sverige.

En bild jag visat under året tänkte jag kunde få bli utvald som höjdpunkt. Den är från ridlägret i somras då vi var ett gäng tjejer från IOGT-NTO med ytterst blandad ridvana som kom samman. Jag har aldrig, ens i min ungdom, ägnat mig åt voltige så det var ett spänningsmoment att stå på en häst. Crannog är snäll han. Foto: Mikaela Bexar

Gott nytt år.