Bild från Norstedts.

Nyligen läste jag de sista sidorna i den sista boken om Maj. Jag köpte första boken av en slump hösten -13 när jag skulle flyga till USA. Av olika skäl har jag inte läst den sista förrän nu fastän jag, liksom ”alla” andra, gillat de två första.

Kristina Sandberg sommarpratade nyligen och jag lyssnade på det i efterhand. Hon pratade nästan enbart om Maj och det som böckerna tar upp. Hemmafrugrejen och hela kitet med den. En historia som inte fått så mycket utrymme tidigare.

Det känns lite magstarkt att liksom ta någon ställning kring en påhittad karaktär. Maj är helt uppdiktad även om det förmodligen finns många vars liv varit ungefär så. Går det att tycka något om henne?

Jag är en av dom som läst böckerna och blivit förbannad på Majs ängslighet. Jag är en av de som Sandberg tycker drar förhastade slutsatser.

Efter att ha tänktettvarv till´kan inte kan råför min känsla av att ändåtycka att  figuren Maj kundegjort mer för sig själv. Det ärklart jag fattar att hon ärfångad i en verklighet som jag inte vet något om. Jag kommermesttroligtaldrig att av en slump giftamig och liksomhamna i en relation jag inte vill ha och såvidare.

Och varför inte? Därför att det fanns andra kvinnor, samtida med Maj, som jobbade för att kvinnor skulle ses som något annat än en mans tillbehör. Ni vet det här konceptet med att det under min uppväxt var mannen i familjen som stod i telefonkatalogen. Knepigt eftersom när man skulle slå upp någon kompis nummer visste man oftast mammans namn. Papporna brydde sig ju ändå aldrig om sin unges kompis så honom hade man ju inte träffat.

Det antyds här och där att Maj reflekterar över att det går att tycka till om saker, men hon är alldeles för räddhågsen (?) för att ta någon ställning. Men det har inte med hemmafrugrejen att göra. Jag tror det fanns gott om hemmafruar som tyckte saker, som organiserade saker och engagerade sig för förändringar de ville se.

Och det är väl ungefär som i dag. Det finns kvinnor (och män för all del) som av olika skäl, personlighet, intresse eller kontext, inte tycker till om någonting. Kanske är de färre nu än förr. Kanske.

Men jag vet att den som vill vara med och göra skillnad kunde göra det 1950. Och den kan göra det nu.

Tänk om böckerna handlat om Gurli istället. Jag väntar på den trilogin.