För ett tag sedan fick jag en fråga på Twitter om det verkligen är rätt att en riksdagsledamot är medlem i en ”lobbyorganisation” apropå mitt medlemskap i IOGT-NTO och om det är att representera väljarna. IOGT-NTO är ingen ”lobbyorganisation”. Det är en organisation som kom till Sverige 1879, blev en enorm folkrörelse och i dag kan verksamheten kort beskrivas:

”IOGT-NTO verkar för att minska bruket av alkohol och narkotika, i Sverige och i andra länder, för att därigenom bidra till mänsklig välfärd och trygghet. Vi anser att alkohol och andra droger hindrar människor att leva ett fritt och rikt liv – och att de motverkar både individens utveckling och samhällets.”

Jag har varit medlem i rörelsen sedan 1992 och aldrig på något sätt hymlat med det, tvärtom. En av de saker som ”väljare” uppmärksammat och i samtal lyfter som positivt. Jag är medlem i IOGT-NTO för att jag tycker som organisationen. Jag tycker inte som organisationen för att jag är medlem. Värt att poängtera.

Inför den här kongressen fick jag frågan att vara mötessekreterare på UNF:s kongressförhandlingar tillsammans med en bunt andra och så ett gäng ordföranden i presidiet. Jag tackade ja. Jag visste att det skulle bli slitigt, men ingen upplyste mig om att jag skulle sitta i ett tornrum till halv fem på söndagsmorgonen för att göra slutjusteringen. Å andra sidan hade jag gjort det ändå. Det är så värt att få umgås med människor som är tjugo år yngre än mig, som vill och kan.

Bilder från förhandlingarna i de två olika salarna vi använde.

   Och den där tidiga morgonen. Vi jobbade, justerade, läste, åt godis, väntade och fick slutligen skriva under.

Kongress är inte bara förhandlingar. Det är invigningsfest, och den här gången med riktigt fantastisk buffé också för alla som inte vill äta djur. Kanske en av de bästa festmiddagar jag ätit i hela mitt liv. Räckte för att välja glädje hela veckan! Här är Ullie, jag och Anders på väg till festen.

Kongress innebär också att träffa människor som jag varit bekant med i upp till tjugo år. Större delen av mitt liv har jag träffat dom ibland ofta, ibland mer sällan. Vi bor i hela landet, gör helt olika saker men har samma engagemang. Det är människor som betyder väldigt mycket för mig, som det är med människor man känt länge, som vet vem man är. Som jag sett utvecklas, som sett mig utvecklas. Som jag bråkat med, men också fått den bästa stöttning. Anders är en av dom.

En relativt ny tradition är så kallad ”nagelfest”, där jag och Ullie ser till att alla som önskar får lacka naglarna i passande färg. Väldigt trevligt inslag på nattcaféet. Som för övrigt var ett superbra nattcafé.

Jag fick också ett riktigt ärofyllt uppdrag. Varje avgående förbundsstyrelse håller en show. Det är ett sätt att tacka varandra för de två åren man arbetat tillsammans och bjuda på allas personligheter till medlemmarna. I år var konceptet sådant att det krävde en jury och tillsammans med tre andra fick jag frågan om att ingå i den. Att 12 år efter att själv ha lämnar förbundsstyrelsen få finnas på scenen i detta sammanhang var så roligt. Och jag hade väldigt kul med mina jurykamrater.

Utifrån mitt uppdrag hade jag tyvärr ingen tid att kika på vad IOGT-NTO ägnade sina förhandlingar åt men har noterat en ny ordförande. Johnny Mostacero. Lycka till i arbetet för människors frihet!

Alla bilderna i inlägget har jag fått löfte att låna av en av mina roomies i Lundh, Wilda. Hon har massa fler bilder på sin blogg.