Förra veckan var diskussionen uppe igen. Den om hur fritt rökare ska röka bland andra.

Vi känner till historien. Från början har det varit hur fritt som helst. Det har bolmats överallt. På tåg, bussar och överallt egentligen där människor har umgåtts. I en tid när tobak inte var farligt. Ehum.

Sedan har det succesivt blivit bättre. Bättre är min åsikt och den grundar sig på min upplevelse av att vistas på ställen där vi är just tillsammans. Tågen är rökfria, det finns färre och färre sunkiga rökrum från vilka det sipprar unket och på krogen finns inte längre en stinkande dimma och man riskerar heller inte brännskador på dansgolvet. Det går att äta på restaurang utan att matsmaken blandas upp med stink.

Förra veckan föreslog Folkhälsomyndigheten fler rökfria platser utomhus.”– Det är hög tid att göra det offentliga rummet fritt från tobaksrök. Många människor upplever obehag av tobaksrök och vissa, till exempel astmatiker, kan få andningsbesvär. Det är också rimligt att tro att begränsningar i möjligheten att röka på allmänna platser kommer att göra det mindre attraktivt att röka. Om färre människor röker kommer folkhälsan att förbättras mycket påtagligt, säger Johan Carlson, generaldirektör vid Folkhälsomyndigheten.”

Ramaskri från rökare. Mobbing talades det om i lokalpressen. De som röker de är alltid noga med att inte störa någon annan, så det så.

Det tar inte många steg i stadsmiljö innan vi vet att det är helt fel. Det röks friskt och utan hänsyn på perroner, vid huvudentreér (Stockholms Central är givet exempel), på uteserveringar, i folksamlingar på konserter och så vidare.

Omtanken är inte så stor. Konstaterar vidare att det inte är ovanligt att se gravida röka, vuxna som drar barnvagnar röka, rökning på lekplatser eller rökning med barn i bil. Gissar därför att rökning i hem där barn bor förekommer. Och nej, fläkt eller fönster hjälper inte. Det vet alla vi som vuxit upp med rökare. Inte i bilen heller. Kroppen vänder sig ut och in av vidrigheten.

Så om alla ni som röker inte bara sagt att ni alltid tar hänyn, utan faktiskt också gjort det hade ingen behövt fundera på det här med rökfria uteserveringar och liknande. Då hade vi inte haft ett problem. Nu har vi det.

Som en tvist på rökningen, vill jag också prata beskattningen av cigaretter. När det är aktuellt med höjningar sägs ofta ”ska en vanlig knegare inte ha råd att röka, ”är rökning bara för de rika?”.

Jag kommer från en knegarsläkt. Många, många röker eller har rökt. Min morfar dog i hjärtsjukdom när han var 55. Andra har KOL. En annan tuggar nikotintuggummi år efter år. En har precis berättat för mig att den inte rökt på två veckor och gjort mig jätteglad. För det som händer med rökare, det vet vi ju alla, man blir ganska ofta sjuk och får därmed nedsatt livskvalitet. Alla dör, men rökare oftast lite tidigare och ibland smärtsamt och utdraget.

För det är just arbetarklassen som röker mest och drabbas hårdast och det gör ont i mig. Vi vet att arbetarklassen gör sämre val för den egna hälsan. Gäller inte bara tobak utan också kring alkohol, mat och motion. Det är en struktur. Den strukturen kan samhället jobba med, och skatt är ett medel.

Ja, det blir då dyrare att vara vanerökare om man är arbetare än om man är akademiker. Troligtvis. Så visst kan man säga att arbetare då drabbas hårt ekonomist om de vill röka. Men det är poängen, för vi vet också att det avskräcker. Och för mig, som inte vill att mina nära ska dö pga cigaretter, känns det som en rimlig prioritering att ändå göra tobak dyrare. Det är ju ändå inte så att skatten precis inbringar nåt som kan bära upp sjukvårdskostnaderna som blir.

Jag har hört allt. Jag gör som jag vill. Ingen ska säga till mig hur jag ska göra. Jag tycker om att röka. Jag är inte sjukare än andra.

jag har ändå aldrig hört något som övertygat mig om att system som ger mindre rökning och mindre passiv rökning är av ondo.