I helgen läste jag Rikard Wolffs bok. den handlar om honom och om hans familj. Jag tyckte om allt. Bilderna och texten.

Varje människa är ett äventyr, och även till synes små saker formar en människa. Wolff betar av älskade släktingar, barndomen, kärlekar, ångestar …

Allt väldigt mänskligt. För den som har en familj, för den som har haft kärlekar, det är inte samma sak men han fångar en del av essenserna med att vara människa.

Det är också en historia om Sverige. Vi känner igen delar av HIV-epedemins ankomst från Gardells böcker. Det handlar om Wolffs relation till Mona Sahlin och hade jag inte lämnat boken kvar hos mamma skulle jag ha citerat ett stycke där han skriver om politiken.

En skiva med utvalda låtar följer med. Har dock inte lyssnat ännu.