månadsarkiv: april 2013

Sjölund om kvinnofientliga Sverigedemokraterna

Också i Hälsingland har det idag levererats högklassig ledare av Lilian Sjölund.

”När så Jimmie Åkesson debatterar jämställdhet skruvas klockan tillbaka. Decennier. Vi ska vara jämlika men olika, för vi gör olika val. Det är därför kvinnorna hamnar i låglöneyrken. Men det är bara att återinföra sambeskattningen, säger Jimmie Åkesson.

Precis, kvinnan som en del av mannens hushåll. Hur lång blir den där kedjan till diskbänken egentligen?”

Läser och är glad över alla kvinnor före mig som slagits för att mina rättigheter som kvinna inte ska begränsas. Och vi fortsätter slåss. För att vi inte ska behöva tjäna 3,6 miljoner mindre än män under ett liv. För att 17 kvinnor per år inte ska slås ihjäl av män de har eller har haft en relation med. För att inte kvinnor ska behöva ta huvudansvar för barn och hem.

SD däremot är tydliga med att de står för något annat. Aborträtten vill de inskränka också. Det är klart, det är lätt att vara man och snacka om det. Vi har ju fortfarande ingen lagstiftning där män behöver ta något ansvar för barn de avlar. Ens ekonomiskt faktiskt.

Norling om språkbruk och bidrag

Finfin ledare av Anna Norling i Arbetarbladet i dag.

Ordet ”bidrag” till exempel. För Anders Borg (M) är arbetslöshetsförsäkring, ersättning från sjukförsäkringen och riktade arbetsmarknadsåtgärder det samma som bidrag. För andra politiker är begreppet bidrag något helt annat. En halvering av restaurangmoms och ungdomsarbetsgivaravgift kan betecknas som bidrag till de stora hamburgerkedjorna. En kraftig sänkning av bolagsskatten ett bidrag till storbankerna. För att ta ett par exempel. Det kan vara bra att ha med sig det här i bakhuvudet när politikerna beskriver sina egna förslag som ”satsningar” och samtidigt motståndarnas för ”bidrag”.

”Socialdemokraterna har ett intressant alternativ till Fas 3, så kallade ”extratjänster” inom vård- och omsorg. Arbeten med riktiga löner, som ska användas som extrainsatser i den allt mer anorexidrabbade välfärden. De anställda ska kunna kombinera jobb med utbildning, och på så sätt skaffa sig bättre förutsättningar för att kunna matcha de arbeten som kommer när konjunkturen vänder.

Såväl Vänsterpartiets förslag som Socialdemokraternas är politik på riktigt. Långt ifrån den moderata ”låt-gå-mentaliteten”, där politiken har abdikerat.”

Medan jag filar på talet …

… bjuder jag på en bild på Monika. Min favoritkatt. Fotad av Markus.

Att hålla på förbereda tal är ganska precis ungefär som att läsa på till ett prov. Borde jag inte ringa den här? Borde jag inte tvätta handtvätten? Dags att plantera om växter kanske. Sortera strumpbyxlådan!

Teknik ska börjas med tidigt


I dag jag har jag besökt en F-klass i Bollnäs. De höll på med teknik. Det där är riktigt bra grejer. Blöta ärter och tandpetare och torn. Och hästar. Och solar. Och hus. Och annat.

Skickliga pedagoger som pekar på den tunga arbetsbördan. Och hur kul det är att se barn göra framsteg!

Finbesök från Västernorrland

Från Västernorrland kom en bunt SSUare som ville se riksdagen och höra om riksdagsarbetet. Lördag förmiddag spanade vi in lokalerna, och satt ner och pratade.

Som vanligt med SSUare, många bra frågor och funderingar.

Tack för att ni kom och hälsade på mig.

Foto: Tobias Schelin

 

Kulturdos och kolasås

Söndag lunch. Sitter på ett tåg hem från Stockholm. Mot eftermiddagsjobb i Gävle. I torsdags kom Markus ner och vi har kunnat spendera tid på kul grejer, mellan lite fixande av jobbgrejer.

Jag har nog aldrig gått så långsamt i Stockholm som med honom, tex fram och tillbaka till TGI i går. Skönt. Hängde i Kungsträdgården i fredagskväll. Fikade länge.

Det var dock inte kulturinslagen, utan matinslagen.

Ett besök på Fotografiska. Har länge velat gå dit men inte prioriterat det. Tre olika utställningar. En vars stil syns på bilden ovan. Mycket speciell och både kul och läskig. Kanske är surrealistisk rätt term. Jag tyckte bäst om dokumentära snapshopts i svartvitt från hela världen av Henri  Cartier-Bresson. En svunnen tid. Så nära men ändå så långt borta.

I går bjöds vi på teater av Markus jobb. Rain man med Robert Gustafsson och Jonas Karlsson på Rival. Skickliga skådespelare givetvis, allihopa. En mycket djup, mänsklig frågeställning om relationer och så en dos humor på det.

När vi promenerade dit pekade jag på Gondolen och sade att där har jag aldrig ätit, men skulle gärna prova. Kul då att det var där som vi bjöds på middag efteråt. Check.

Jättegott naturligtvis. Det är väl typiskt mig att särskilt vilja uppmärksamma en gudomlig kolasås till efterrätten, men det är ju den jag tänker på. Och att till skillnad från 90 procent av Sveriges restauranger där vegetarianer och andra ”sprcialmatare” får sin mat när alla andra i princip redan ätit upp, fick den först.

Förvånas över hur det läses

Fast det kanske jag inte borde göra. Men när ”seriösa aktörer” läser texter utan att läsa börjar jag fundera.

När jag senaste veckorna mött, främst personer med borgerliga sympatier, så verkar alla de ha läst i Carina Blanks text att allt är bra i Gävle och inget dåligt ska man låtsas om. Tänker på det när jag läser GDs ledare i dag som avslutas ”Och snälla: låt oss slippa ”allt är Carina Blanks fel” respektive ”allt är bra i Gävle2-diskussionen. Det är inte vad Gävle behöver.”

Den där tvåan mitt i meningn vet jag inte, men den bara fanns där.

För det var ju inte på nåt sätt det Carina skrev eller säger. Att allt är bra i Gävle. Läste ni alls det som stod eller låtsas behandlingar ni ”sanningen” vårslöst med flit?

När människor far illa …

Det finns inget som får mitt hjärta att gråta som när människor far illa. Därför har jag valt att engagera mig politiskt.

För ett tag sedan skrev jag om förskringringen i Gävle. Efter det har ingen politiker berättat för mig hur den i ”sin” nämnd eller bolag granskar verifikat och petar på detaljnivån i verksamheten. Det är inte så konstigt, eftersom det är en tjänstemannauppgift. Ingen går in i verifiktaten. Politiker ställer frågor en, två eller tre gånger om saker. Och någonstans måste man lita på svaren. Varje fråga kan inte alltid följas av -Och är svaret med verkligheten överensstämmande? Ohållbar situation för alla.

Där skrev jag, att tänk om något hände när jag satt i Socialnämnden i Gävle 2006-2010 på nivån att pengar betalades ut fel. Det hade jag inte märkt, hur många frågor jag än ställde om de ökade försörjningsstödskostnaderna. Vilket vi ju gjorde.

Nu har det visat sig att en handläggare på förvaltningen från 2009 och fram tills nu valt att radera ärenden. Alltså helt plockat bort anmälningar som handlar om barn som skulle behövt stöd på något sätt. Drygt 150 stycken. 150 potentiella mänskliga katastrofer.

Det skär i hjärtat, och jag funderar på vad jag hade kunnat göra annorlunda som vice ordförande i den nämnden. Borde jag ha ställt frågan -Finns det möjlighet för anställda att radera anmälningar i datasystemet på ett otillbörligt sätt?

Det borde jag uppenbarligen. Hur skulle jag ha kunnat veta? Vilka andra frågor har inte ställts av mig eller andra? Här eller på andra ställen?

Det är sannerligen ingen lek att ha ett politiskt uppdrag. Men min tanke nu går främst till de här 150 barnen. Inget annat.