Sveriges Radios text:

”Välkommen på maskerad med temat white trash! Klä dig i slitna joggingbrallor, foppatofflor och få en svanktatuering i dörren. Drick billigt vin och ge fan i alla måsten för en kväll!” Denna inbjudan satt upptejpad på ett elskåp och fick Mia Blomgren att inse hur ofta hon på senare tid faktiskt hade hört orden ”white trash”. Bara så där och utan vidare kommentarer. Men uttrycket som härstammar från USA, där det används om lågutbildade människor med lite pengar i husvagnsbyar, är utan tvivel nedsättande. Söker man på svenska nätsidor så finner man bland annat otaliga listor som folk har sammanställt t ex ”Du är white trash om…” och så kan du fylla i det som du tycker är utmärkande. För de människor som av andra kallas white trash är mycket påpassade. Det handlar om alltifrån hur de ser ut, talar, äter, beter sig till var de bor. Inget undgår betraktarna som menar att ”i det här bostadsområdet kan du se riktiga praktexemplar av white trash!”.

HÄR kan du lyssna.

Det är det engelska begreppet för aktiv dödshjälp. Såg på nyheterna för någon kväll sedan att domstolen i England nu ber regeringen bestämma sig för hur lagstiftningen ska se ut.

Detta efter ett uppmärksammat fall over here, där en man, Tony, som fått en stroke med allvarliga följder bett om att få hjälp att dö, men domstolen gav inte honom den rätten. Då valde han att inte äta och dog en vecka senare.

I dag hamnade vi i en sådan diskussion i min lilla språkgrupp. Vi var totalt eniga om den otroligt svåra frågan, och det finns många andra saker som hänger ihop när jag försöker bilda mig en uppfattning. Jag känd emig väldigt överens med Anderas från KD om att värna människovärdet. Det svåra i hur en slags gränsdragning skulle se ut, vilka diagnoser skulle eventuellt komma i fråga. Och hur skulle det påverka oss att de på de människor med den diagnosen som vill fortsätta leva?

Moderaten sade att hen vill ha rätt att bestämma det själv (no shit …) men kunde trots det inte bestämma sig för att vi skulle ha en tillåtande lagstiftning. Jag skriver inte det för att hänga ut hen, utan för att ge ett ytterligare exempel på hur svårt det är.

Jag funderar alltid en hel del på människans förhållande till djur. Där känner jag med hjärtat att djur är precis lika mycket värda som människor. Trots det tycker jag det är rätt att avliva ett sjukt och plågat djur. Vad är logiken i det?

I dag åker människor till Schweiz för att kunna avsluta sina liv när de bestämt sig för det. Finns pengarna har man den möjligheten. Är det rättvist?

Den som ska utföra handlingen, vilken sits hamnar den i?

Ni får gärna vara med och fundera!