Inför morgondagens festligheter kanske nytt nagellack är på sin plats. Så jag har suttit på min balkong (vem vill stajla den ?!) och målat om och läst Sofis mode. Det är en helt hjärndöd tidning. ”Kan ni tipsa mig om enkla frisyrer till stranden?”. ”På beachen funkar alla former av flätor!”.
Strax ska jag sätta mig med datorn vid köksbordet så att den vet att det är allvar. Måste jobba lite.
I dag uppmärksammas i Gävle att Kvinnojouren Blåklockan har väldigt mycket att göra. Sex nya kvinnor i veckan söker hjälp för att undkomma en man som borde vara största tryggheten i livet, men som istället misshandlar henne på olika sätt. Att siffrorna ser ut så här är ingen nyhet för de som har insikt. Tyvärr är dock inte problemet så poppis att prata om.
I dag skriver Arbetarbladet om det och ledarsidan klagar på att kommunen ger för lite pengar. Det är möjligt att det är så, men det mest relevanta hade varit att angripa en samhällsordning där män slåss. Män slår både män och kvinnor. Många män än tar sig rätt att behandla sin omgivning hur som helst.
Invändingen brukar ofta vara att inte alla män slåss. Det är sant, ingen har påstått något annat. Ingen tror något annat. Men hur hjälper det, att vilja berätta om alla män som inte slåss, när det vore befogat att prata om den grupp män som tycker sig under sin uppväxt ha fått med sig värderingar som säger att det är okej att slå andra, också den kvinna man lever med?!
I mina kontakter med Blåklockan har jag förstått att de önskar mycket enklare förfaringssätt och snabbare besked när det gäller de statliga pengarna. Och så önskar de precis som jag, att alla män slutar slåss.
I dag har Stefan varit på Priden och pratat om både det ena och det andra vad jag förstår av medierapporteringen. Det är bra. Socialdemokratin måste fortsätta bära fanan högt när det gäller hbtq-frågor. Som egentligen är frågor om alla människors lika värde och möjlighet att kunna leva sitt liv så att man blir lycklig.
Så enkelt.
Tyvärr är det inte så att det är självklart i dag. Även många av ”de goda” tror att situationen för människor som avviker från normen kring t ex sexuell läggning har det enkelt i dag. Så är det inte. Hur många homos i en random gymnasieklass vågar snacka öppet om vem de blir kära i? Inte så många, och det är omgivningens fel. Som utgår från normen och frågar en kille -Har du träffat någon tjej än då?
Dessutom lever synen kvar att någon blir lesbisk för att det är modernt eller för att den varit utsatt för något i ungdomen eller att det är något som kan/bör botas.
Så länge det är så fyller Priden är stor funktion. Då pratas det om frågorna och de fula nyllena i form av t ex KDU syns tydligt. Räcker som bevis på att existensberättigandet är stort.
I går tog Sverige silver i OS. Detta gjordes som bekan tav Sara Algosson Ostholt och hästen Wega.
Jättekul och äntligen gläds de idrottsintresserade på riktigt med ridsportframgångar. Detta är ändå en lika viktig pinne i OS-statistiken som till exempel fotboll. Allt räknas.
Minns ni när Rolf-Göran Bengtsson fick Jerringpriset tidigare i år? Hur Lasse Anrell hånade det, blev erbjuden att rida och konstaterade att det inte var helt enkelt.
En bekant på facebook konstaterar att det är roligt med OS för också ”udda” sporter kommer fram. Minns det alla ni som rider, att när gubbarna ska bedöma är hästsport lite udda. Senaste statistiken jag hittade vid snabb googling. Från Riksidrottsförbundet.
Men glöm inte, ridning är lite ”udda”.