Jag tittar på SVTs program ”Världens bästa skitskola”. I dag handlar det om privata vinstuttag ur friskolorna. Om de stora ”skolkedjorna” som inte gör bra resultat men istället för att satsa på kunskapsresultaten rullar kulorna iväg. Till en partikamrat till mig bland annat, som trots att han är förtroendevald politiker inte är tillgänglig. Han får skämmas för sig själv!

Men. Problemet är att vi har ett system som gör det här möjligt. Det ska inte vara så att sådant som vi alla inte kan vara utan, skola och sjukvård till exempel, ska vara något där man kan profitera. Vi ska ALDRIG behöva vara kunder som studerande eller sjuka.

Vi ska aldrig tvingas sätta oss in i system när det gäller att välja. För vad betyder det? Att vi får leva med en gnagande känsla av att alltid ha valt det som inte är bäst. En osäkerhetskänsla.

Har vi valt fel, får sämre vård och skola, är det alltså vårt eget fel.

Den goda tanken om att alla ska ha samma tillgång till bra vård och skola känns fortfarande modern.

Detta med SCB undersökningen. Det är så man hör på journalisterna när de ringer att det inte är så jävla upphetsande att fråga om siffrorna och om Håkan. Ungefär lika kul som de tycker det är att fråga, eftersom de vet vad vi kommer att svara, tycker jag det är att svara…

Önskar jag sade så här:

Statsvetaren Stigbjörn Ljunggren tycker inte att det finns något anmärkningsvärt alls i siffrorna.

– Jag är så jävla trött på att svara på frågor om sossarna och Juholt. Mer än så vill jag inte prata om detta.

 
Arbetarbladet i dag.

Varför håller vi på med det här tramset älskade media. Kan vi inte kika på ökade klyftor i samhället eller nåt?