Jag simmade ett kvällspass när jag kom hem och har därmed överdoserat dagens träning. Hopplös tjej.

de som är engagerade i verksamheten på Fryshuset, eller anrarere verksamheterna, gör ett grymt jobb. Arbetar med viktiga sociala frågor och för att alla människor ska kunna drömma och kunna nå sina drömmar.

Vi fick några av verksamheterna berättade för oss, och det smittar när människor brinner för vad de gör.

Jag kan konstatera att vad det nu finns att kunna om förort så kan inte jag det i praktiken. Jag kan bara teorin. Förort för mig är lite av det media skrivit, det intryck jag fick när jag lyssnade på Latin Kings och en känsla som tidningen Glöd när den fanns återspeglades.

Förort är mest troligt heller inte en sak. Det är nog olika beroende på storstad och norr eller syd eller …

Lösningen, vad är det? Bra skolor där det mest behövs, att ungdomar får chans att göra roliga och bra grejer av sin tid (de kan själva om de får redskapen), en upprust av miljonprogrammen och en del annat.

Egentligen, vad väntar vi på?

Jag visste redan innan att PTns ordination av träning är bra. I början för att jag VERKLIGEN ska göra det, efter ett tag för att jag inte ska träna FÖR MYCKET.

För så är det nu. I går tänkte jag smygträna lite, men nu blev det inte så för jag valde att istället hänga längre hos Elin, och fast det är hur kul som helst så började det ändå krypa i mig när jag kom hem. 22.30 … skulle jag gå ner och springa lite, simma lite?

Nej. Istället planerade jag för ett bra träningspass på lunchen idag, precis avklarat. Det känns bra nu! Den ordinerade dosen måste var lagom! LAGOM!