Fick ett tips om den här boken av en vän. När jag fick den i min hand och läste baksidan förstod jag att att jag hade sett författaren i morgonsoffor eller dylikt och tänkt att jag MÅSTE läsa honom. Dags alltså.

Lundberg fick taskiga förutsättningar för sitt liv. En psykiskt sjuk mamma, en frånvarande idiot till pappa, kringflackande, bristande skolgång … Allt det som alltför många barn utsätts för. Faktiskt precis just nu, 

Det är svårt att få igång något bra då och så är det för Kristian. Han har allvarliga alkoholproblem innan han är myndig. Boken handlar inte främst om hans barndom, och det finns inget ömkande med sig själv, bara ett konstaterande. Fokus ligger på hur han hanterar sitt vuxna liv. Hur han slåss mot fattigdomen. Hur han upplever sitt arbete i hamnen som timanställd på uthyrningsföretag.

Ett socialt dokument över en arbetsmrknad som borde få var och en av oss att skämmas för att den existerar. Ett arbetsliv ska inte behöva se ut på det här sättet. Inte för någon, någonsin.

Alla måste läsa. Finns på bibblo eller i en pockethylla.

En av nyheterna i morse är att när Skolinspektionen rättar om nationella prov visar det sig att många elever får ”fel” betyg när den egna läraren rättat.

Det är skitsvårt att rätta nationella prov även om man lusläst instruktionerna och anvisningarna för bedömning.

Socialdemokraterna har föreslagit att alla sådana prov ska rättas centralt, just för att få en likvärdig bedömning.

Det är det som brukar sägas om svenska kärnkraftverk. Nu är Strålsäkerhetsmyndigheten less på Ringhals. Det är för många incidenter helt enkelt.

Jag bor rätt nära Forsmark. Där har det också skett grejer.

Det finns inget som heter ”ett säkert kärnkraftverk”. Därför ska vi inte ha kärnkraft, det är ingen framtid i det.