Det allra, allra bästa som kan hända är faktiskt en helkväll hemma. Själv. Ordna med allt och inget.

Jag förstår ju också att det är kul för att jag så sällan är hemma och så ofta träffar andra. Och är så innerligt glad för att det är så.

Jag hade en plan för dagen. Det blev inte så. Och det var inte mitt fel. Därför blev jag i vanlig ordning lite grinig. Har just suttit en timme och gjort det jag nu vill kalla en klassiker. Plöjt mejlboxar, svarat på, legat på, frågat, tagit itu osv. Mest för arbetarekommunens räkning.

På grund av ändrade planer också under morgondagen har jag precis kommit överens med ett par blivande makar om tid för vigsel i morgon, poppis dag. 111111. Har  sedan tidigare också ett par inbokat på eftermiddagen, men nu blir det också lunchvigsel. Kanske utomhus. Roligt!

Nu är klockan snart sju och jag kanske bara ska fixa småsaker innan jag ska se LYXFÄLLAN. Som jag älskar. Kanske, kanske lagar jag mat, men det återstår att se.

Jag gick upp kvart över sju, åt lite frukost och landade i gymmet. Jag har alltså morgontränat. Och det var inte så svårt att inleda med att springa två kilometer. KÄnner mig bra.

Och nu har ju Peter lovat att hela resten av dagen ska bli bra, så det är bara att vänta.