Inledningen till Jennys ledare som jag skrev om tidigare:

”Frågar vi svensken om hon vill dela föräldraförsäkringen lika mellan föräldrarna blir svaret i majoriteten av alla fall nej. Frågar vi svensken om hon vill ha lika lön för lika arbete blir svaret ja. Vilket är två motstridiga svar eftersom lika lön för lika arbete är i det närmsta omöjligt att uppnå så länge huvudansvaret för verksamheten i Familjen AB ligger på modern och förälder i själva verket är en synonym för moder.” 

Efter att jag bloggat om det gick jag till kiosken på färjan och hittade att bevis i tidningshyllan på just precis det hon skriver, att ungarna förväntas vara mammas angelägenhet.

I går skrev Jenny Wennberg en alldeles lysande ledare om delad föräldraförsäkring i Arbetarbladet.

Här är en av kommentarerna:

”Bra att mammorna är hemma med sina barn mest. Det kallas livskvalite. Att vara hemma med sitt barn i stället för att stå i kassan på ICA. måste vara att lätt val. Sedan man kanske borde införa internat för barn så att kvinnisakskvinnorna slippeer sköta om sina bar. Tänk de måste tycka att deyt är jätteäckligt att amma sitt barn.”

Stavfelen är autentiska.

Jag har aldrig hört ett enda gott argument för varför tjejer ska fortsätta dra tyngsta lasset med barnen, eller varför inte barnet ska ha lika stor tillgång till sina föräldrar.

Nu är det inget mer läger.

Det är sorgligt för varje sekund har varit njutbar, och hur ofta är tillvaron på det sättet?

Efter morgonens avramling kan man säga att jag gjort allt. Det ingår liksom. Nu har jag skitont i ena skinkan, och får leva med det.

Dagens dressyrlektion gick finemang och jag har verkligen gjort insikter om mig och min ridning. En enorm mognad, ett annat fokus.