I dag efter lunchen närmande mig Limbos box fick jag hjärtat i halsgropen, hur hade han kunnat smita?! Men! Limbis bara vilade lite och då syns han ju inte över kanten. Så gullig låg han där och softade.

Därpå följde ett riktigt, riktigt bra pass. Vi var ännu bättre än i går och framgången gör mig riktigt glad. Eftersnacket med ridläraren gav inte ens några medskick den här gången.

Har inte ont i stjärten längre. Det har gett med sig. Däremot har jag en stel, vaggande gång.

De här två nordsvenskarna är också på lägret. Första dagen red Ullie en av dom. I dag hade jag äran att rida den störste, Bellman på en uteritt. Stoooor. Och fin.

Om 40 minuter är det dags för markarbete i ridhuset, och då är det jag och Limbo igen.