Funkar för er som såg 9A i kväll.

Jag tittade på programmet tillsammans med fyra andra av kvinnligt kön. Vi var fem stycken med vuxenerfarenheter av skolan.

Johnny i programmet får diss av Gunilla för att han är så macho. Och alla vi fem nickade och förstod precis. För han är inte unik. Vi har stött på typen allihopa. I lärarrummen. Men också utanför skolan så klart. Och vi är bara så, så trött på typen.

Det intressanta var att fler störde sig. Två SMS från olika tjejer kom samtidigt:

”Bra att Gunilla ryter ifrån till macho-matte-mannen. Helt hemskt det han sa när den är klara är alla klara”

Slutsats, Johnny och hans likar triggar igång negativa känslor hos tjejer. Vi. Orkar. Inte. Med.

Den amerikanska författaren Barbara Ehreinreich var med i SVTs program om lycka i tisdags. Hon har också varit med i Skavlan, och den bok som hon fått så mycket uppmärksamhet för i Sverige nyligen heter på svenska ”Gilla läget: Hur allt gick fel åt helvete med positivt tänkande.”

Gilla läget! Tänk positivt! Med optimism och framåtanda kan man vinna en hel värld och uppnå rikedom och lycka. Så lyder det framgångsrecept som gjort sitt segertåg över hela västvärlden. Barbara Ehrenreich tröttnade när hennes läkare uppmanade henne att se sin cancersjukdom som en gåva. I Gilla läget visar hon hur det postitiva tänkandet lurat amerikanerna i grunden. Hon ifrågasätter att odlandet av framgångsmyter är lösningen på problemet. Tvärtom bidrog frånvaron av kritiskt tänkande till den djupa ekonomiska krisen i USA (från Bokus).

I program 2 av SVTs Jakten på lyckan med underbara Hanna Hellquist intervjuar hon Barbara och som svar på hur människor kan bli lyckliga föreslår Barbara ett samhälle där man inte behöver oroa sig för utbildning eller sjukvård. Ett sådant samhälle har vi byggt upp i Sverige, även om Moderaterna nu bygger vidare på mer vård för de som kan betala, men det är en parantes, både här och historiskt hoppas jag. Hur som helst, vi har alltså egentligen det i Sverige, som t ex många amerikaner önskar. Men inte verkar vi vara lyckligare för det. Vi ligger inte särskilt bra till i olika mätningar. Vad är vårt problem? Vad mer ska vi ordna?

… är vi så mesiga? MIn uppelvelse är snarare att när vi gör det Bror uppskattar, säger vad vi tycker, är det inte poppis. Klassisk härskarteknik. Damn if you do. Damn if you don´t.

Jag har stickat en halsduk i svart med silverinslag till min vän Åsa. Den levererade jag på lunchen. halloumisallad på Flanör. Finfint.

Nu har jag läst om FRA. Läst. Läst. Inte klar.

Ska det bli tusen roliga saker på ett år måste det ju ske tre i dag.

1) Lunch med kompis
2) Kolla på 9A och få scones hos Eva
3) kunna hantera Gavlegårdarnas felanmälanssystem

Efter tips på Facebook gjorde jag en vetedeg och hälften blev till släta bullar och hälften till kanelbullar. Det blev underbart goda bullar och minst lika goda semlor. Vänner, dra er aldrig för att göra en bulldeg. Det är så lätt och så lätt värt det!

När jag ändå var igång så gjorde jag en sats muffins med. Perfekt eftersom Reza, Zahra och Erfan kom på kvällsbesök

Gymnasieskolorna i Gävle verkar jobba hårt med politiska frågor nu. Jag vet inte hur många mejl jag svarat på. I dag ett om alkoholens inverkan på välfärden och ett om friskolesystemet. Jag försöker att svara väl avvägt. Inte för långt och inte för kort och verkligen lyfta fram det jag/partiet tycker är viktigt och kanske också skicka med bra länkar.

Det är jättebra att skolorna uppmuntrar eleverna att ta kontakt med förtroendevalda, så att de märker att det går ganska lätt. 

Boken om Hundraåringen har jag läst halva. Otroligt rolig från första sidan. Ett mästerverk tycker jag. Den är svår att men ord beskriva. Finurlig och intelligent.

Mian Lodalens Tiger är en helt annan typ av bok. Den handlar om hur det är att inse att man är lesbisk. Dessutom i en småstad. Dessutom med elaka föräldrar. Faktum är det det är det intressantaste i den här boken. Alla elaka vuxna. Vuxna som är elaka mot barn. Och bara för att den här nu utspelar sig på 70-talet betyder inte det att saker är annorlunda. Jag tror det är svårt att komma ut nu med. Och jag vet att vuxna är elaka mot barn. Båda är vidrigheter.

I kväll svängde jag ihop en smet Rocky Road. För första gången. Det är verkligen inget snillebakverk. Smält choklad och blanda allt. Men sen då. Allt rann. Och jag hade lagt smörpappret på en plåt. Kanter krävdes. Allt skulle flytta. Chokladstänk nästan överallt. Nu kallnar det på balkongen. Hoppas det blir okej gott.

Innan dess fikade jag med Eva på Wayne´s. Jag tror inte det finns ett fik i världen som jag fikat på lika många gånger. Men som Eva konstaterade, det är jättefrächt nu efter mindre renovering.

Ser sammandraget av Stjärnorna på slottet. Kjelle B, I love him.