Läser att DiLeva anmälts för misshandel av sin sambo, som nu har för avsikt att lämna honom. Det gör hon helt rätt i. Men… inte ens de män som predikar kärleksbudskapet lever upp till det. Jag tappar tron. Varför slåss killar? Varför slår dom de kvinnor de säger sig älska?

Ätit ciabatta med brie till middag. Jag skulle kunna äta det varje dag. Precis som pannkakor, sushi och havregrynsgröt.

Det är roligt med tuffa killar som plötsligt blir helt spaka i närheten av gnagare av olika slag. Ingen i gnagarsläktet är sötare än guldhamstern. Ingen. Och nu gör Hi-Fi klubben en sanslöst rolig reklamfilm, där man lite spelar på detta. Hamstar vill faktiskt mest sitta och äta… de attackerar aldrig…

By the way utröner jag möjligheterna att köpa en hamster. Går skitdåligt. Hittar ingen uppfödare nära. Man borde kunna skicka efter på nätet.

Det är i gång nu!

Mår dock lite illa när jag tänker på de familjer som av olika skäl inte kan handla julklappar. För att en sittande regering finansierar skattesäkningar för de som har pool, med att dra in för de som har typ nada. Bra tänkt.

Jag har sällan något jag ser fram emot. Därmed inte sagt att det är synd om mig, normaltillståndet är dock att det händer grejer.

Nu har jag hela fyra saker att se fram emot
– Klipptid om någon vecka (inte en dag för tidigt)
– Magnus Betnér i Sandviken i månadsslutet
– Juletider med pepparkaksbak och julkortsmakeri
– NY-resan.

Jag är en lyckligt lottad människa.

Tror inte jag har för avsikt att läsa nya Dan Brown. Kommer aldrig mer att läsa nåt av Paulo Coelho heller. Alkemisten, vår tids mest överskattade bok?

Det är löjligt att kalla en dator för ”Burken”.

Check it out!

Jag kan inte börja med macaronerna i kväll för jag har ingen mandelkvarn. Jag har aldrig reflekterat över det tidigare i hela mitt liv.

Del av ett fin mail jag fick i går:

   Hämtad här.

Jag skulle verkligen vilja kunna baka macaroner. Jag har aldrig provat, bara läst recept. Tänker mig att det ska vara svårt. Mycket svårt. Och att jag kommer att ge upp på vägen. Men om jag ger det en helg, så borde jag vara i hamn. En helg kanske inte är mer än man behöver för att nå en dröm?

När Markus bodde i Bryssel kunde man köpa en bit av himmlen (chokladmacarons) bara på närbutiken i förbifarten.

Jag är också stolt över mig själv för något jag presterade med stickor i går. Jag skulle sticka ihop en tå. Allt gick åt helvete, hur gjorde mamma? Slängt stickhelvetet på golvet och försökte att bara fokusera på bönderna på TV. Plockade upp skiten igen, synade noga (vilket inte hjälper. Mamma hävdar alltid att jag ska titta på stickningen. Hjälper inte ett skit) och rev upp en bit och började om. Och ta da!