Det är ett program jag just sett på SVT2. Repotage från Riga där man har 90-talsrevivalparty. Vi pratar Culture Beat, 2 Unlimited, Dr Alban och Ace of Base. Konstig känsla när min ungdom plötsligt blivit nostalgi.

Och jag gillar nog eurodisco. Jag gör nog det.

Give me "Mr Vain" liksom. Som för övrigt var fräsch när jag var på UNFs kongress i Växjö 1993.

Först gjorde vi scenen riktigt snygg. Självklart är vi inte efter utan har
den nya typens profilmaterial ni ser till vänster i bild.

Man anar kasen i bakgrunden. Massa folk! Min insats
bestod mest i att dela ut rosor. Och se till att Jens Nilsson
inte var nervös inför vårtalet.

KRIS och NBV anordnade en paneldebatt i dag. Jag som socalnämndens vice, Johnny G som kommunens samordnare samt en moderat från riksdagen och en folkpartist från Nordanstig skulle prata kring hur man förebygger användningen av droger. Det var ganska lamt, för vi var inte så oöverens precis.

På slutet fick vi frågan om hur vi under krisen skulle förebygga att folk drogar mer. Jag svarade att en ekonomsik föredelningspolitik som gör att inte några har mycket och många har lite kunde underlätta.

Då sade moderaten att se hur det gick i Ryssland, där super alla. Hårt hårt argument.

I dag är jag först på jobbet. Jag tog Hasse (kommer på mig med att sitta och småprata med honom: -Nu är det snart din tur Hasse!, vid ett blinkljus t ex) men åkte hemifrån ungefär samma tid som vanligt. Stor tidsvinst. Men varför Hasse?

Enkelt. Jag måste hinna in till stan snabbt efter en lektion för att sitta i en paneldebatt.

Mitt i natten är det någon typ av diskussion på TV4 om Fröken Sverige-tävlingen. Min syster Lina kikar lite och sen säger hon -Har jag fel eller är det främst äldre män som försvarar fenomenet?

Så klart har hon inte fel.

Det är ju de som tjänar på det.

I går var jag på Helt enkelt, mer som ett partiuppdrag.
I dag var jag på Helt enkelt med mina kollegor.

Båda mycket trevliga.

Det här kommer från Aftonbladet.se i dag. Helena Utter skrev.

"Anti-pluggkultur bland killar"

Ny statistik visar att skillnaderna sedan 60-talet håller i sig. – Det kan hänga ihop med en anti-plugg-kultur bland pojkarna, säger Anna Ekström, ordförande i delegationen för jämställdhet i skolan.

Sedan 1960-talet är trenden densamma: flickorna presterar bättre i skolan och får högre betyg. Enda undantaget är ämnet idrott och hälsa. Det visar ny statistik från Delegationen för jämställdhet i skolan.

– Vad det beror på, ja det är Nobelprisfrågan, det. Man skulle kunna tror att flickor är smartare än pojkar men forskning visar att det inte är så, säger Anna Ekström är ordförande för delegationen.

En annan tänkbar förklaring är att flickor mognar tidigare och helt enkelt ligger före i utvecklingen. En tredje är att det handlar om olika kulturer. – Forskare har sett en anti-plugg-kultur bland pojkar, där det är okej att ha höga betyg och vara smart men inte att plugga och anstränga sig. Detta är anglosaxisk forskning, men jag tycker att jag känner igen det, säger Anna Ekström.

En följd av betygsgapet är att kvinnor numera dominerar på universitets- och högskoleutbildningar där det krävs höga betyg för att komma in. Samtidigt – om man går ett steg vidare – klarar sig männen bra ute i yrkeslivet, de tjänar bättre än kvinnorna och lägger beslag på toppjobb och topposter i styrelser och företagsledningar.

Vad tänker man då om det här? Som lärare ser jag att det oftare, mycket oftare, killar som inte klarar skolan. Inte fö ratt de inte har förutsättningarna, utan precis för detta. Att de skiter i att göra det de ska. Skulle kunna utan problem, men gör INGET. OCh så sitter man där utan underlag att betygssätta, för det är inte som att de deltar aktivit i andra aktiviteter heller. Man bjuder in och bjuder in men responsen är noll. Det är verkligen ett problem det här.

Det sista som står i artikeln är att killar klarar sig bra ändå. Det är verkligen relativt sätt. Män som grupp tjänar bättre och får bättre jobb och så vidare. Men män är också mer utsatta än kvinnor så till vida att de oftare uppbär socialbidrag, oftare är hemlösa och liknanade som finns belagt i statistik. Exempelvis oftare kriminella som jag skrev om i min ledare. Kan detta bero på att de har krympt sina möjlihgeter innan, när de bara sket i engelskglosorna. Förmodligen.

Om jag vore pojkmamma skulle jag verkligen ha ett järngrepp om min unge. Statistiskt sett kan det ganska lätt gå åt hell så att säga.

Vidare på temat har jag och mina kollegor konstaterat att de barn som det går bra för i skolan är INTE de vars föräldrar hela tiden tar dem i försvar. Och ger tusen skäl till varför grabben inte kunde göra glosorna… Det leder också till hell.

Jag serverar inga lösningar här, jag problematiserar mest.

Vardagsrasismen kryper både här och där. Fick nyligen ett sms av en vän som berättade att en person åkt dit för snattning på butiken där vännen jobbar med tillägget "han hette ju inte Svensson precis".

Jag svarade mitt vanliga svar, att jag tycker att det är äckligt att säga så. Att det tyder på en okunskap. Att det för hundra år sedan troligen var våra förfäder som gjorde de brott som gjordes då. Vi är nämligen båda sprungna ur den fattiga myllan och i alla samhällen brukar det vara de fattigaste som begår mest brott.

Så mycket mer blev det inte av den diskussionen. Det blir det sällan av klassisk vardagsrasism, man bara häver ur sig några konstateranden om att invandrare gör si eller så.

Detta, att leva på vardagsrasismen, är något som de bruna politiska krafterna gör. De späder på vår rädsla för de skitfarliga invandrarna som kommer hit och snattar i våra butiker. Anklagar det diffusa mångkultur för att vara ett hot och på klisterlappar undrar, vem ska ta kampen mot mångkulturen, du eller dina barn? Illustrerat med en mini-Ingo för att det ska appellera våra blonda vikingahjärtan.

Men vem gör brotten? Vilken grupp kan man egentligen peka ut som den allra värsta? Det är mycket enkelt. Vi behöver inte rota i spalter som heter födda i Sverige, förra utrikes eller födda i Sverige av föräldrar föda utrikes.

Statistiken pekar väldigt tydligt ut en grupp av människor som vi alla känner, männen. Av alla brott som begås är det i 80 procent av fallen en man som har ställt till det.

Trots att det är så markant talas det aldrig om detta från dem som sägs värna både det ena och det andra av hederlighet. De som representerar rasistiska och nazistiska åsikter också själva är män. Män som utför hatbrott, som sysslar med nedskräpning av det offentliga rummet med sina förbannade klistermärken och som slåss.

I Brottsförebyggande rådets statistik finner jag att för brott polisanmälda 1997-2001 är utföraren 14 procent födda i utlandet. Ungefär lika stor andel av befolkningen som är invandrare. Allt är beroende på hur man räknar naturligtvis.

Min poäng går oavsett räknesätt  inte att komma undan. Invandrare är må hända överrepresenterade i brottsstatistik, men det är ingenting jämfört med vad män som grupp är. Trots detta, inga uppmaningar om att kasta ut männen eller hatbrott mot människor bara för att de är män.

Som fenomen är det intressant ur aspekten att statistik bara är intressant när den bevisar det man själv önskar, nämligen att det till exempel skulle vara något i blodet på icke-svenskar som gör dem sämre generellt. Det handlar absolut inte om brottsbekämpning.

Då vore det mer relevant att fråga efter vad är det i blodet på män som gör att de slåss, stjäl och gör inbrott i så mycket högre utsträckning än vad kvinnor gör?

Det viktigaste är ändå inte detta. Det viktigaste är att ser man till människor som grupp så är de allra flesta vänliga och ärliga. Oavsett ursprung och avsett kön. Skithögarna verkar vi få dras med, men många gånger är de tyvärr bara ett resultat av ett samhälle som svikit dem, men det är en annan historia.

Ledare i dag i Söderhamnskuriren och Ljusdalsposten

Påminner mycket om inlägget jag gjorde i fullmäktige i går, men jag hade faktiskt skrivit detta innan.

Jag sprang nästan hela det jag föresatt mig, och det i solsken. Inte dunkel som jag jobbat med innan.