Sån har jag varit idag. Efter två lektioner och sex utvecklingssamtal ska jag nu åka hem och lägga mig och vila tills kvällens möte.

Jag har aldrig gjort någon hemlighet av att bland det sunkigaste jag vet är att åka färja. Att folk som nöje packar in sig på en stinkig båt övergår mitt förstånd. Ja, jag har åkt färja själv. Det var hemskt varje gång. Två av tre gånger handlade dock om transport. Det tredje var en studenkryssning.

Nu har jag sett sista halvtimmen på programmet Färjan och inget känns bättre. Olika tanter som verkar bo på båten eftersom de känner igen båtvärden. Olika fulla människor som förmodligen inte ens förstår problemet med att framställas i extremt dålig dager på TV.

Varje gång en person berättar en den ska "kryssa till Finland" gör jag kräkstecknet inom mig. Ibland är det verkligen skilda världar.

Jag tänker elitistiskt att om man ser färjetripper som maximum kul har man provat för lite. Det är därför det är så viktigt att vi har kultur att erbjuda. Som är utvecklande och inte bara … tragiskt.

I morse gick jag till jobbet med skjortan ut och in. Stackars kollegan som ville säga det till mig blev nästan dissad för att jag inte hade tid att prata med henne.

NBVs lokaler var helt underbara för scrapbooking i gäng.
Jag gjorde fem sidor, här kan man se två. Med ett klick blir de större.

Använde faktiskt Hasse för att ta mig och prylarna fram och tillbaka.
Hasse funkar fint!

Ett sådant ord är helt förbjudet att kalla mig för. Om man inte är min mamma. Hon kommer undan med det mesta.

Varför, varför kallar tjejer varandra för gumman? Det är högt upp på min löjlighetstopp. Där är det i och för sig trångt.

Ovan ses en av blommorna som ingick i en av de fem vackra buketter vi/Markus fick i går. Uppiggande färg. Försökte ta en bild på godisskålen men det gick inte för den rymdes inte i bild.

Om 2,5 timme måste jag vara redo på NBV-lokalen. Då kommer typ tio stycken och vi ska alltså scrappa ihop. T vå olika gäng som vi tänkte bygga ihop och ha kul! Min stora vånda som jag strax ska ta itu med är hur jag ska packa. Vilka saker jag ska ta med, och hur. Men en sak vet jag, det kommer att bli en kanonkul eftermiddag.

Det här inlägget bekräftar att jag fyllt trettio. Skriver om blommor och använder ordet kanonkul. Dessutom har jag känning av en hälsporre. Mycket vanligt bland lärare ska sägas.

Dags att lägga sig efter en lång och trevlig dag. Och kväll. Precis lagom många som dök upp och i princip förstod alla vad det betyder att inte vilja ha presenter. Minst förstod Peter, Joela, Carina och Tommy detta som gav oss mer godis än Karamellkungen kan producera på en dag. Men när jag tänker efter känns det ändå helt okej.

I morgon är det också en rolig dag för då ska vi scrappa ett gäng. Roligt!

Vad som hänt i politiken i dag vet inte jag.

Jag vet inte om tårtliknanade saker verkligen är vackra eller om det är
magen som lurar hjärnan. Hur som helst var det gott.

Jag och min syster Jessica har enats om att människor som inte lämnar
respons på inbjudningar till kalas av olika slag är lite onda.

Markus pappa och bror har varit här. Då pratar de skånska. Jag förstår faktiskt inte. Det är en helt annan melodi så jag måste hela tiden göra ett arbete för att förstå och får alltid en fördröjning. Samma sak när hans mamma var här förra veckan. Det är inte det att jag är dum, det är bara ett nybörjarspråk för mig.

Markus fyller 29 år i dag. Jag hade förberett med att gömma paket och göra en karta i går. Tråkoigt att jag glömde bort att han fyllde i morse. Jag var mitt uppe i frukosten när jag kom på det. Då hade han VERKLIGEN hunnit börja undra. Lärdom: jag är en dålig flickvän. No news.

Å andra sidan har han nu åkt bort på sin födelsedag och överlåtit till mig att möta delar av hans familj på stationen. Det är minst lika dåligt.