Jag kanske har haft de här skakgrejerna sen man var liten och tyckte det fanns en charm i det. Systrarna hade också en massa och de brukade stå tillsammans.
När jag letade i min inte så välfyllda låda av julprydnader så tänkte jag att de kanske kan kännas trivsamma att ha framme. Men… var är vätskan i? Det enda borde ju vara att den på nåt sätt lyckas ånga ut. Det är knappast så att den krympt. Lite läskigt. Jag slängde dom.
Till nästa år önskar jag mig söta och fina julprydnader. Eller om det är nån som inte köpt nåt än så kan jag ta emot det i år också.
Förra året fick jag en sån fönsterjulstjärna av mormor efter att ha önskat det och i år är den uppe och fin.

Såklart i pappersinsamlingen.

Jag avskyr känslan av att man nyligen höll i något så det borde vara nära, men det är det inte. Det är helt borta. Och man letar lite men sen orkar man inte. Då är man bara sur.

Som det ser ut nu kan de aktuella datumen fungera.

Tack soc för att jag måste masa mig upp på morgonen även när jag är ledig! Jag är allvarlig, det är bra! För då hinnar man ju med lite saker.
Jag har tex varit till Bajseken för att handla och hämta lite grejer.
Träffade Hugosson i parken och pratade lite med honom, han är bra.

Nu är det Linda Iscacsson på radion i återvinningsintervjun eller vad det heter. Alltså, hon källsorterar inte men hon bryr sig. Eller hur!