Idag är det en stor dag!
Förutom att det är den första i frihet på länge, så är det också min namnsdag. Jag har ju bara ett namn och då är det viktigt att göra det bästa av den dagen. Desssutom är det länge sedan jag var hemma på rätt dag.
Så jag har helt enkelt haft kalas. Och samtidigft ignorerat media. Men det kan bli svårt, tex när de ringer på mina systrars fars mobil. Hur det nu gick till. Tårta, wienerlängd och krämkaka. Och ett gäng gäste roch presenter. Man vet aldrig, det kan dröja tills Elin-dagen kan firas så storslaget igen.

Det är så roligt med alla samtal och mejl och sms där folk ringer och säger att jag är tuff och har gjort helt rätt. Och varvar det med att berätta nya sjuka saker som gjorts. Det räcker med att titta på kommentarer folk skrivit i artikeln i Metro ang. Laila. Hotar som barnungar med foton. Man skakar. Från Lailas senaste lustmord eller?

Jag hoppas så innerligt att Laila blir ny ordförande. Hon ser det SSU som ses utifrån, altlså Kindergarten. Hon kritiserar det för att hon förstår att det är fel, inte för att lite småkritik kan se snyggt ut när man blickar framåt.

Och lite annat lortigt som man inte tror är sant.

Till
SSUs förbundsstyrelse

Norrala 30 juli 2007
Hej kamrater!

Ju närmare kongressen har kommit desto sämre har jag mått. Av den enkla anledningen att jag har så svårt att känna att det SSU är på förbundsnivå idag är något som jag kan jobba för.

Så har jag känt precis hela tiden i förbundsstyrelsen vilken knappast är någon nyhet. Min upplevelse är att jag som FS-ledamot inte har särskilt mkt att säga till om eller tas tillvara på det sätt som för mig vore självklart. Detta har lett till en för mig ond cirkel där jag inte heller själv känner att jag vill ge något, eftersom jag upplever att ingen faktiskt bryr sig. Det handlar främst om det organisatoriska. Jag tycker exempelvis att det som handlar om FS-möten, handlingar, kallelser, flytt av möten, sena ankomster (vilket kan bero på ändrade tider) och annat gör att det känns oseriöst. Det har inte precis triggat till något större engagemang hos mig. Det tar givetvis jag på mig själv. Samtidigt skrämmer det mig eftersom alla andra betalda eller obetalda uppgifter jag tidigare fått/tagit på mig har entusiasmerat och inspirerat mig, medan SSUs förbundsstyrelse enbart tagit energi. Många gånger har jag känt mig som ett frågetecken inför vad vi håller på med.

Flera av er verkar finna kanske inte nöje men åtminstone någon form av positivt att rodda med de intriger som SSU präglas av. Det gör inte jag. Jag tycker bara att det är löjligt. Den politik vi driver och borde driva mer hamnar i skymundan, och SSU handlar mer om att mörka interna konflikter utåt än att vara en politisk kraft att verkligen räkna med.

Jag ser behovet av SSU och SSUs politik, men inte min roll i det. Har kanske aldrig gjort annat än på hemmaplan. Organisationen är inte bygd på demokrati och kamratskap och tål ingen som helst kritik. Beslut tas inte öppet utan i hemliga rum. Inget av detta är något jag känner att jag kan ställa upp på. Jag tycker det är läskigt att organisationen saknar den självkritik som borde finnas. Eller tystas den ned innan den hinner nå mig?

Självklart har jag funderat massor fram och tillbaka sista månaden. Just bara för att det är en månad kvar är det väl bara att bita ihop, det gör jag ju alltid annars. Men bara därför tänker jag inte göra det. Inte ens sista två veckorna. Jag är snart 30. Alldeles för gammal för att ge tid och energi till något där jag gör varken till eller från. Kanske till och med mest från, på grund av den negativa inställning jag har fått under de här snart två åren. Jag är inte på något sätt bitter, det ska man vara äldre än 30 när man är. Men jag känner en ohyggligt stark olust.

Jag förstår inte SSU och den mentalitet man förväntas ha. Klappa varandra om ryggen och tysta ner uppenbara problem. Det allra sjukaste under den här tiden var tiden efter Annas krogbråk. Vi berörde knappast det under påföljande FS-möten. Strategier för olika scenarion diskuterades inte. För mig är det ett typexempel på en osund och mycket oplanerad organisation. Förbundsstyrelsen är alltså inte det organ där svåra situationer diskuteras och beslutas om, utan detta sker på helt andra ställen. Tvärtom mörkas det ner. Givetvis är detta min upplevelse och man kan säkert tycka annorlunda, men det är vad som räknas för mig.

Med bakgrund av detta vill jag med omedelbar verkan lämna mitt medlemskap i SSU och alla uppdrag i organisationen.

Jag kommer med glädje och kärlek (faktiskt) att lägga all kraft på de politiska uppdrag jag har i Socialdemokraterna i Gävle. Det är uppdrag där jag kommer till min rätt.

Jag ber också om ursäkt för de problem det kan ställa till inför kongressen nästa vecka.

Det är så förbannat skönt att vara här.
Kor och åkrar och syskon och lugn och ro.
Inte en massa jävla trams om saker.

Fy fasen vad skönt det ska bli att lämna ssu om två veckor. Eller lite mindre.
Det är äkta frihet tror jag, att inte behöva passa in möten som ständigt ändrar tid och läggs på tider när folk inte kan komma. Att inte behöva lista ut vad folk egentligen menar eller varför de gör tvärt emot vad man kunde förvänta sig (lite fördomsfullt kanske). Och att leva med att så många tror att jag menar något annat än det jag säger, att de tror jag talar kodat precis som de själva gör. Att förväntas tillhöra grupperingar jag inte känner samhörighet med. Politik kan vara så skitigt. Det ska bli skönt att inte vara en del av det, det har uppenbarligen svärtat min själ på ett sätt jag inte tycker om. Nu ska jag renas igen! Se ljuset. Slippa höra att SSU är den bästa organisationen och inte kunna ifrågasätta det eftersom ingen är beredd att lyssna, att det tas som ett faktum trots att det finns så många uppenbara problem. Som ingen någonsin vill tala om. Annat än i möjlighet förtäckta ordalag.

Mindre än två veckor.

Med hänvisning till tidigare, och till politikerbloggen sätter jag upp sex punkter.

1. Varför skriver Ingiberg på sin blogg att jag tror att Peter Skeppström har alkoholproblem? Var har jag skrivit det? Vet han mer än jag?

2. Varför kommenterar inte Ingiberg det som är poängen i mitt inlägg, att SSUs företrädare super i olämpliga sammanhang? Vad tycker han om det?

3. Dock har jag inte för avsikt att skämmas. För jag vågar inte. Ingen annan i SSU verkar någonsin skämmas och jag har lärt mig att man inte under några omständigheter ska sticka ut.

4. SSU har alkoholproblem eftersom det inte går att få till en alkoholpolicy som betyder nåt. Det är så viktigt för så många att kunna dricka alkohol även nära kopplat till SSUs verksamhet. Varför?

5. Det är roligt att så många hör av sig på olika sätt och stöttar min poäng.

6. Det är nästan sjukt att en sån här grej får uppmärksamhet.

Mina syskonbarn döptes i helgen under en vacker ceremoni. Att Krister Boman fixar en rolig stund i solen med ett sött tvillingpar är mer att förvänta sig än att överraskas av.

Det här dopet var mitt första som icke medlem i Svenska Kyrkan. Ni som följt vad jag skrivit tidigare vet att utträdet skett nyligen då jag tidigare hävdat att mitt medlemskap stöttar god social verksamhet.

Jag konfronterades av en god vän i frågan. Han gjorde klart för mig att jag var en dålig medlem. Han jämförde med IOGT-NTO där jag är medlem sedan 15 år tillbaka. De är inte sugna på medlemmar som inte ställer upp på grundsatserna som inkluderar tro på demokrati och helnykterhet. IOGT-NTO godtar inte halvdana medlemmar som vill stötta en god sak men som själva dricker om än så lite alkohol som vid nyår och midsommar. Detsamma fast motsvarande borde gälla kyrkan. De kan knappast vara intresserade av att ha milslånga medlemsmatriklar med personer som aldrig ägnar Den helige ande en tanke. Mitt Utträde vad ett faktum. För kyrkans skull.

När jag lyssnade på Kristers ord om att Kyrkan likt Jesus aldrig kan mota bort någon utan alla är välkomna, undrar jag om det då inte i modern tid ter sig lite som en desperationshandling. Alla organisationer är måna om medlemmar för sin fortlevnad. Inte alla är som Kyrkan beredda att acceptera de vars åsikter går stick i stäv med organisationens. Kyrkan vill spridna det kristna budskapet till så många som möjligt och har det mer än väl förspänt. Traditionen gör att föräldrar skriver in sina barn. Jag hoppas att kyrkan förstår att det för många inte alls har med tro att göra. Folk är kalassugna helt enkelt. Det är fint och farmödrar blir så glada. Nog glittrar det i de äldres ögon när ungen skvätts med vatten och hissas mot himlen.

När prästen tipsade om att dopljusen kan tändas i samband med aftonbönen undrade jag om jag känner några nyblivna föräldrar som någonsin berört aftonbön bland allt annat barnprat. Icke. Inte någon har sagt något om att de läser aftonböner med sina barn. Jag tror det står en hel del långa dopljus i de svenska hemmen.

Jag vill tydliggöra att jag älskar att vi har religionsfrihet i Sverige och att jag inte har några som helst problem med kristna människor.

Av hänsyn till möjligheten att det sitter någon elev i mina klasser som inte är sekulariserad så talar jag hänsynsfullt om rätten till den egna tron i samband med exempelvis utvecklingsläran, men pekar på skillnader mellan tro och vetenskap.

Det är många gånger ett litet hyckleri med ritualer inför Gud. Bröllop hålls i kyrkan för den goda akustiken och den fantastiska arkitekturen. Dopet för att det är kul för barnet att få presenter. För att inte tala om konfirmationen? Är det inte att ta väldigt lätt på det som tron står för? Barnen kanske inte alls är intresserade av att bli Jesu lärjunge och tänk om det är därför barn ibland skriker vid dop, en högljudd protest?

När är det dags för Kyrkan att ta itu med diskussionen om hur den ska förhålla sig till alla som snyltar på Gud för att få ett vackert bröllopsfoto?
(min ledare från i tisdags)

 Dopskörd hittills i år

Det här verkar vara ett recept på en underbar semester. Om man är barbar.

Nu har jag åkt tåg i över sex timmar.
För att ta mig hem från Skåne.
Det var det värt.
Få sova i min  egen säng.
Även om det är grymt tomt utan Markus redan.

Ingiberg har helt rätt.
Jag känner inte Peter Skeppström väl alls och kan och ska inte alls uttala mig om hans insida. Verkligen inte alls. Det ska jag inte göra igen.
Det jag menade med mitt inlägg är att jag tycker det är beklagligt när ledande SSUare dricker sig så berusade att andra uppmärksammar det. Alltså på ostrategiska platser. Min formulering på detta blev oerhört puckad och utpekande på ett sätt som inte var genomtänkt.
Självfallet har detta inget med Peter som person att göra, det hade lika gärna kunnat vara någon i förbundsstyrelsen eller jag själv eller någon annan pesonal.
SSUs image förlorar på stor berusning, det är det enda.

Förlåt Peter och förlåt Ingiberg för att du behövde bli så arg som du inte blivit på länge.

I England ar utbudet av mat och godis innehallande korsbar stort.
Sverige ar ett u-land i jamforelse.

Men vi har mkt annat som ar bra.

Ja, vad ska man saga?
Akrobatik okej, ihop med cirkus och svara  miner inte ok.
Camden -kul