När lönen kommer är det bäst att passa på. Så blev det idag.

Så säger Maria Abrahamnsson vid ett fikabord på Kulturhuset i SVTs UR serie om ismer. Denna gång feminism. Maria är ledarskribent på SvD och säger att inte ens feministerna kan berätta exakt vad könsmaktsordning är, det finns ingen exakt forskning på det. Jag har inga poäng i geusvetenskap eller inom vilket ämne man läser om de här sakerna, men jag har tidigare idag medgett att poäng inte är allt, och får själv hänvisa till detta nu.

Vi vet ju att kvinnor jobbar mer hemma, att kvinnor får sämre löner och att kvinnor mindre sällan blir chefer. Maria tror att när kvinnor "väljer bort" karriären handlar det inte om något kollektivt utan om individer som gör individuella val. Att man inte tycker det är värt att göra karriär.

Är det inte ett helt otroligt sammanträffande att det är kvinnor som ständigt gör valet att stanna hemma? Vilken slump Maria! Det kan absolut inte ha med strukturer i samhället att göra.

Jag vill naturligtvis hävda att Maria har fel! Det intressanta är att jag resonerade på samma sätt ungefär när jag var arton. Jag var en otroligt trevlig artonåring, men jag hade inte tänkt klart.

Jag vill att vi ska ha en delad föräldraledighet. Rakt av. Barnen har lika stor rätt till båda sina föräldrar. Och så är det ett bra steg för jämställdheten.

För övrigt var Kronprinsessan otroligt bra. Av flera anledningar. Alexandra naturligtvis. Och bilden av hur kvinnliga chefer blir hanterade av sina underlydande yngre killar och också asgarvet när den andre nya ministern kommer från en gedigen bakgrund i SSU. Så många SSUares våta dröm. Som en parodi.

Storebror är snabb att tysta ner alla de ser som hinder.
-Fattaru (2001)

Jag har varit aktiv i SSU ganska precis tre år.
Det första som hände var att jag blev vald till disktriktskassör och fick börja med att styra upp ekonomin i distriktet, dvs plocka bland papper och kolla upp sådant som inte blivit gjort av de stora duktiga pojkarna som hemskt gärna ville berätta för mig hur saker skulle skötas men uppenbarligen inte själv kunde göra det. Jag hittade rutinerna så nu har distriktet åtminstone en ekonomihantering som är mycket hållbar.

Ett år senare blev jag distriktsordförande. Det var tröttsamt. SSU tror sig själv vara bäst i världen på möten och organisation, men det fanns här ingen kultur av att skicka kallelser eller att dyka upp på möten om man inte påminner innan med täta sms och telefonsamtal, det var en kamp att få tom de egna att komma till möten vi behövde ha.

När jag första gången hade makten över medlemssiffrorna för att uttrycka det så, slutade det med att jag satt på ett möte och grät för att jag var så förbannat arg, arg på dom som inte ville skriva ut personer som helt uppenbart inte ville vara medlemmar, utan upprätthålla det sjuka SSU-systemet. De medlemmar som inte hörde till en aktiv kommun som själv fick bestämma över hur siffrorna skulle se ut kunde jag således stryka och därmed halvera distriktets medlemsantal.

Det år jag var disktriktsordförande slet jag också tappert med att få in de siffror och uppgifter från de som hållit i kurser för att kunna göra en redovisning till landstinget. Och till slut gick det men jag hade ont i magen hela den sommaren när det stod dolt nummer på min telefon. Det handlade defintivt inte om att vi fuskat och jag därför var skraj, utan för att de kunde komma att efterfråga uppgifter jag skulle får svårt med att få fram. Utan Evas stöd vet ja ginte hur det hade gått.

Strax före julen 2004 kom historien om Ardalan och hans käkagratiskampanj. Suck! Det är inte undra på att politiker blir maktfullkomliga när det liksom börjas med fultspelet och hålla varandra om ryggen i god tid.

Jag såg innerligt fram emot den dag för ganska precis ett år sedan då jag lämnade över ordförandeskapet. I precis rättan tid. För sedan var nästa mediadrev igång. Medlemssiffrorna. Lyckan var stor över att jag hade gjort precis allt i min makt att rätta till Gävleborgs siffror så mycket jag kunnat. Och att kunna hänvisa media till den nye distriktsordföranden.

Så kom sommaren och kongressen närmade sig. Och jag sade ja till att sitta i FS (fråga aldrig varför). När jag var ett alternativ började den personliga smutskastningen där jag fick veta att jag tyckte både det ena och det andra som jag aldrig sagt, dessutom på kurser jag aldrig närvarat på.

Jag orkar inte ens gå in på sådant jag hört sägas om mig under den här tiden eller hur folk kan behandla en för att de tror man tycker eller är på ett speciellt sätt. Eller hur man förväntas ha lojaliter åt olika håll. Alla olika normer jag inte har en susning om och därför trampar i klaveret nu och då och får onda ögat.

Jag skiter i det, för förlusten är inte min. Jag vet vad jag kan och vad jag är och vad jag tycker. Jag har inte för avsikt att göra en politisk karriär där jag ska handplockas till minister och har därför heller inget behov av att vara bekväm och snäll och kompis.

Det är så mycket jag inte förstår i hur mentaliteten i SSU är, och jag vill heller inte förstå för jag vill inte vara en del av den. Ingen borde få gå med i SSU innan de fyllt 20 eller fullt har kraften att ifrågasätta sådant man hör.

Jag tycker inte om den stämning som piskas upp där man som ingrodd SSUare på allvar verkar tro att SSU har patent på att göra bra saker.  Jag ser en organisation med enormt stora brister och dålig framförhållning men med enorm potential. Frågan är hur mycket cred man ska ha för det när den inte utnyttjas till fullo.

Och så detta nu senast idag när man precis varit arg över Mats minst sagt puckade mejl. En ombudsman som kopplar ihop Reinfeldt med pedofili. Är det roligt? Är det tufft? Är det så man själv vill bli behandlad?

Jag tror helt och fullt på SSUs politik. Mer nu än för tre år sedan.

Men SSU MÅSTE komma ifrån en stämning av lekstuga. SSU måste bli seriösare. SSU måste ha koll.

Vi var vakna jättelänge igår och kollade på Järngänget. Okej film.

Nu är det sol och glittersnö i luften. Jag ska diska, otroligt hur mkt disk det blir bara för att man äter lite.

Om två timmar kommer Erik på besök. Trevligt.

Och så är det en massa skit med SSU igen. För fan, håller er i skinnet. Behandla andra som ni själva vill bli behandlade.

För en vecka sedan var jag kommenderad att medtaga pysselattiraljer hem till Norrala. Här ser man hur jag och Sara sliter hårt. Mamma hade mkt svårt att förstå detta med att fota med kamera men det får vara okej.

Sergio har varit här. Det är alltid en vitamininjektion.

Socialdemokraternas listor till fullmäktigevalet

Förutom kommunalrådskandidater har den socialdemokratiska valberedningen också föreslagit turordningslistan för kommunfullmäktige.
De tio översta på respektive lista är:

Norr:
Jens Leidermark, 42 år, målare
Carin Carlström, 64 år, ombudsman
Per Johansson, 52 år, ombudsman
Anea Elfving, 49 år, ombudsman
Hans Wahlström, 64 år, före detta förbundsordförande
Åsa Wiklund, 36 år habiliterare
Lars-Göran Ståhl, 56 år, arbetsförmedlare
Boel Fredriksson, 68 år, pensionär
Jörgen Blomqvist, 31 år, miljösamordnare
Elin Lundgren, 28 år, grundskolelärare

Söder:
Carina Blank, 44 år, barnskötare
Peter Hasch, 41 år, sjuksköterska
Vivi-Ann Sundqvist, 64 år, särskolelärare
Rolf Wiberg, 55 år, ordförande LO-distriktet
Lena Lundgren, 52 år specialpedagog
Lars Horn, 61 år, skeppsmed
Mona Kolarby, 46 år, personalchef
Andreas Gustafsson, 34 år, ingenjör
Ulrika Gidåker, 34 år fritidsgårdsföreståndare
Mattias J Kjellin, 35 år journalist

Drogsamordnaren i MAriestads kommun uppmärksammar att 15-åriga tjejer utnyttjas sexuellt under berusning.

Det är nog bara inte i Mariestad det sker. Och inte bara med 15-åriga tjejer.

Så blir det när man glorifierar alkoholen, det finns ett vinstintresse och en stark ovilja från "vanligt folk" att avstå och därmed visa på alternativ till alkoholkulturen.

Efter nämndsmötet igår var jag på årsmöte med min s-förening.

Nu är det dags för nästa möte. KS.
Ikväll har jag ytterligare ett, IOGT-NTO.

Hurra!