Under kvällen har jag läst ut C. Gustafssons Busenkelt. Alltså om hur man som tjej (och kille) liksom ska ta för sig i arbetslivet. Det är lite svårt att applicera mycket av det soms krivs på ett vanligt jobb, dvs nåt som inte inkluderar media. Som lärare är det svårt att identifiera sig med röda mattor, frilansuppdrag eller ens visitkort. Inte direkt ödjukhet som genomsyrade boken, men det var okej för jag är inte heller så bra på det. Jag brukar ju tycka jag är bäst exempelvis och det är ju inte alltid så poppis. Även om det skulle vara sant.
Sen gick jag ut och gick i kvällen. För att överväldigas av en enormt vacker regnbåge som var stor, skarp och gick från ena sidan dalgången till den andra, aldrig sett nån sådan fin. Vände jag mig om så var det som om hela himlen brann (gammal schlagerdänga, Lizette Pålsson?). Det kompinerat med ett tilltagande regn där vattnet strömmade över mig under min halvtimmespromenad gav liksom någon avslappnande naturnära upplevelse där boken och dess budskap kändes avlägse.
Men att Charlottas motto var detsamma som mitt HUR SVÅRT KAN DET VARA? kändes bra i magen. För det stämmer ju oftast.
Om du blir utan läsning en dag, prova Dansar Elias? Nej!
När ska Sergio börja blogga?
